På Krakel och Spektakelmässan förra helgen, så stod denna mannen i en kliniks (oväsentligt vilken klinik eftersom de inte har med saken att göra egentligen) och försökte värva listningar.

Kvällen innan hade han gått fram till en bloggvän och gjort följande (bloggvännens egna ord):
”Det var till mig han ställde sig framför lördag kväll på hotellet att han inte tycker om bögar och att han har homofobi. Min tjejkompis som hör detta blir chockad men jag svarar snabbt tillbaka: ” Det var ju en jävla otur för dig att du just nu har en bögjävel framför dig”.
Jag gick förbi montern ett par gånger och han vek undan blicken.”

Jag lägger ut denna bild på instagram/Facebook för att hänga ut mannen, inte kliniken (viktigt!), det blir en lite större historia än vad jag tänkt men har man tagit Fan i båten så får man ro honom i land och det tycker jag att jag gjorde.

Kliniken blir informerade, tar sitt ansvar och har ett samtal med både mannen och bloggvännen, som kliniken skrev i ett mail till mig:

Hans uppförande är helt oacceptabelt!

Jag ber min bloggvän om ursäkt för att det blev lite rabalder där #FruSkämsAlot men samtidigt känner jag att det är en så pass viktig fråga att uppmärksamma, iallafall för mig.

Kliniken skriver i sista mailet:
”Nu har vi talat med vår representant NN och även med XX.
NN har nu framfört sin ursäkt till XX som accepterar denna. XX tycker det känns bra att frågan har blivit diskuterad, att han har fått en ursäkt och att saken blivit utagerad.
Vi har även haft ett långt samtal med NN.
Tack för att du observerade oss på vad som hände i lördags natt!”

Inget illa skall sägas om kliniken! Det var inte deras åsikt, tvärtom tydligen och de ska ha all heder av att ha tagit tag i problemet!

Alla har rätt till sin åsikt och egentligen rätt att säga den, för mig handlar det om att ha en åsikt och vara enbart vara elak, i det här fallet. Har man en åsikt får man ta sitt ansvar för att man har den, vad blev bättre av att kräkas ut den så där?
Jag har många åsikter, vilket ni vet, och jag har ÄNNU fler som ni inte vet om, just för att jag känner att ingenting blir bra utav att jag yttrar dem. Det handlar om att ha en Common Jävla Sense när man handhar en åsikt.

—

Min farfar är född 1920. Han växte upp och som homosexuell på första halvan av 1900-talet var han en skam, ingenting man pratade om, det fanns liksom inte!
Han gjorde allt han kunde för att passa in och satte två oäkta barn till världen, varav den ena då är min far. Den andra sonen adopterades bort och vet nog inte än idag att han inte är sin fars biologiska son.
Farmor skämdes väl så pass mycket hon också så hon lämnade min pappa hos farfar och drog. Hon hörde aldrig av sig och svarade inte på våra inviter heller. När hon sedan gick bort fick hennes barn/barnbarn en lagom omvälvande chock. Där ser man vad mänsklighetens fördömande orsakar lidande!

Nåja, min farfar hade väl några förhållanden, varav ett öppet vad jag har förstått men han har i min vetskap, alltid levt ensam, tillsammans med sina djur.
Min farfar var en underbar människa som nog inte hade något ont i kroppen, men han blev illa behandlad av livet. Det här är ingenting jag vill att mina barn ska råka ut för om det blir så att någon av dem kommer ut som homosexuell. Jag vill från första stund trycka ner i halsen på dem att vara homo är minsann inget fult! Alla har rätt till sin kärlek, så länge den inte skadar andra!
De ska inte behöva känna oro för att komma och berätta för oss, oavsett vad det gäller!

Våra barn vet att det är heeeelt ok att älska någon oavsett kön eller utseende!

Så vill jag att det ska förbli!