Jag ringde henne för att säga Grattis, första gången sedan i påskas som vi pratar.
Jag möts av en sluddrande människa som, för att dölja att hon inte hör vad jag säger, avbryter när jag pratar och sedan inte släpper in mig i samtalet igen. Det känns som om jag pratar med någon som är minst 20 år älre än 64.
Hon dricker inte, det har hon inte gjort sedan hon krockade 1978, däremot så missköter hon sin diabetes så grovt att jag kan gissa på att hon ligger mellan 17-18 i blodsocker (säkert gamla skalan). Allt över 15 så sluddrar hon.

Jag ringde inte för att jag ville, jag ringde för hennes skull och för att jag ska slippa höra vid midsommar att jag minsann glömde ringa på hennes födelsedag. Hon ringde varken på min eller Luddes födelsedag, såååatteh….

När ungarna fyller år vet hon inte. Hon vet inte ens vad Hannes heter, så mycket bryr hon sig om sina barnbarn….

Om jag älskar min mamma? faktiskt inte, hon är ett åtagande…

Annonser