(ODD = trotssyndrom)
Vid väckningen vägrades det gå upp, till slut blir man arg (dumt) och så är allt igång. Barnet kastar sig fräsande upp ur sängen och skriker ”ALDRIG FÅR MAN SOVA!!”

Stampar ner för trappan och kastar sig i soffan och vägrar gå med, han ska inte gå på någon avslutning! Det är tråkigt!!

Det lirkas, pratas snällt, blir argt… inget hjälper… Han ljusnar lite när han tagit sin medicin, men ändock märker man att allt är upp och ner, han kan inte tolka sina känslor. Han vet inte hur han ska känna eller vad han känner och reagerar som han vet hur han kan, ilska, fräs, tjafs ”ska i helvete inte”…. Vi föräldrar får bli orsaken till hans utbrott, han straffar oss för att vi tar det, han får ur sig sin ilska och kan inte specificera varför han är arg, ”du väckte mig” är en anledning t ex.
Under mycket fräs och tjafs (lite bankande på bröder också) så fick han på sig kläderna och frukost i magen.

”Lilla hövding Åskmolnet” som är hans alias här hemma kom till skolan…

När vi kom till skolan 30 min senare så står alla klasserna uppställda på skolgården, utom Lilla Åskmolnet… ”Han sitter där borta, han vill inte gå med”. ”Jag tar honom” sa jag och gick och hämtade honom. Det var tråkigt på avslutningen, han skulle INTE gå in i kapellet, utan han skulle vänta utanför. Jag förklarade att han kan ju sitta med oss, för det är bra mycket tråkigare att vänta utanför än att gå med in i kapellet… Till slut gav han med sig och följde med in, med hissade axlar och armarna hårt i kors.

När vi avverkat en halvtimma undrade han hur långt det var och jag sa att vi hade gjort det mesta, brorsan skulle spela fiol, rektorn skulle tala och sedan skulle vi sjunga ”Den blomstertid” sedan var vi klara, det var okej.  Han spelade lite på sin mobil och höll sig lugn en stund till.

Folk tycker säkert han är konstig och jag tänker inte förklara varför, det finns andra barn med både ADHD och autism på skolan, så det är inget okänt fenomen. Ja, jag låter honom spela på mobilen i kapellet, han stör inget och håller sig lugn och långtråkigt-gnället dröjer ett tag till.
Jag vill ha utbyte av de andra brödernas avslutning och inte bara fokusera på ”Lilla Åskmolnet” och hans funktionsuppsättnings mer krävande moment. Vi vet hur vi ska få honom att funka bäst i situationen och våra tillvägagångssätt kanske kan väcka frågor och vi svarar gärna varför. Vi tycker att vi kan få honom att funka utmärkt i vissa fall, men just i skolan, där han känner sig trygg, kan han agera ut och få för sig saker och vägra delta. Shit happens och han brukar vara med på det mesta och om han inte sitter med klassen stör inte klassen, de känner sin klasskompis och har accepterat honom rakt av, vilket gör att han känner sig ännu tryggare…
Allt som bryter mot vardagen, skolresa, avslutningar, studiedagar osv, ställer till det ordentligt hos oss

Sedan vet jag att han kan svära och fara ut mot något som han VÄGRAR göra, men när jag väl drar tag i honom och släpar med honom så har han skitkul!

Han är vårt lilla krångliga ”Åskmoln” och han kan behöva lirkas med ibland, men det är en skön och humoristisk kille som är en klippa i hemmet och högt älskad!

Ba så du vet ”Lilla Åskmolnet”….