Idag kom grannen -tupphataren ni vet- och skällde likt en rabiat tax.

Efter att jag blivit kallad lögnare -typ 20 ggr- och fascist så fick jag honom att lugna ner sig, men att få honom att lyssna lugnt UTAN att avbryta var en större utmaning!
Men som mamma/bio till 6 st ADHD-barn så kan jag det där…

Hade han bara lyssnat tills jag hade kommit till punkt så hade han inte behövt kalla mig lögnare alla dessa gånger. Iallafall… jag uppskattar att det faktiskt brast för honom och att han faktiskt kom upp och efter allt rabiatgapande till slut faktiskt lyssnade.

Han fick idag lära sig att även om man har femtiotolv ungtuppar så spelar det ingen roll, de gal inte. Endast vuxna könsmogna tuppar gal. Sådan har jag bara en av, två ungtuppar och den andra tuppen är inte min. Däremot vet jag inte om det gick in att om vi hade haft tupparna skilda åt så hade det verkligen varit galande dagarna i ända!
Jag tyckte att vi kan ju låta grannen ha sina höns inne hos sig, men det var tydligen ingen bra idé… No wonder why….

Erbjudandet om att stänga in tupparna när de har visning på huset, när han har jobbat natt och när de har gäster hemma och vill sitta ute, kvarstod! Vilket jag informerade via kommunen för 18 mån sedan! Hade han kommit hit och pratat direkt så hade han sluppit detta ”fysiska och psykiska lidande”, undrar om han förstår vilket lidande HAN har orsakat med sin feghet att inte komma hit?!

Nåja, vi har nog kommit till överenskommelse angående vår tupp, grannens tupp får han ta med honom. Så nu är det upp till grannen att hålla att han meddelar när han vill ha ”tuppfritt”. Vi har inga större problem att samarbeta, men då vill jag göra det öga mot öga!

 

Annonser