Etiketter

I en diskussion på Facebook läste jag ang hetero/gay äktenskap:
”Vi är många som inte vill bli assimilerade in i den gamla patriarkala institution som äktenskapet är. Jag blir rätt så trött av alla heterosexuellas utrop om ”kärleken vann”. Vi har liksom inte levt i celibat i väntan på statens godkännande fram tills nu! Kärleken vann för länge sen, trots statens och kyrkans ansträngningar. Vem bryr sig om vad de tycker nu? Kärleken blir inte starkare av deras godkännande. Däremot blir äktenskapet som institution stärkt av reformen. Nu kan alla heterosar få sina traditionella heterosexuella bröllop utan dåligt samvete. Men den heterosexuella könsmaktsordningen förändras inte av detta.
Många tror att homoäktenskap är typ den viktigaste homorättsfrågan, som om allt vi ville var att bli inkluderade i samma gamla tråkiga könsmaktsordning. Själv har jag roligare och mer feministiska mål i livet. Några viktiga frågor att kämpa för, ur lesbisk-feministiskt perspektiv, är t ex tjejers rätt att säga nej till sex med killar utan trakasserier och mobbing i tonåren. Många gifta kvinnor vill skilja sig från sina män, men har inte råd, pga för låga kvinnolöner. Det är samhällsproblem som upprätthåller heteropatriarkatet och hindrar lesbisk existens. Roliga fester med vita klänningar kan vi fixa själva om vi vill.”

En del av argumenten köper jag, kvinnor har över lag lägre löner än män men det är inte det jag tänker diskutera här, jag vill koncentrera mig på att vara feminist och gift.
Gifte jag mig för att ”assimilera mig i den patriarkaliska institutionen?”
Nej! Jag gifte mig för att via omvärlden och våra barn att ”vi hör ihop”. Jag gifte mig inte för att underordna mig mannen utan för att ge mina barn en säkerhet.
Ännu är lagstiftningen uppbyggd på att barns föräldrar är lagstadgat hopbundna och därav så är jag av kärlek till mina barn och man, stadgad att ”tillhöra” min man.

Ni som känner mig vet att jag inte på något sätt känner mig under ordnad min man, däremot älskar jag den samhörighet vi har av familjenamn (Svartlok, som JAG har kommit på) och att det markerar att vi är en familj, vi är ett släkte.

Jag skiter i kyrkans/samhällets riktlinjer för äktenskap! Jag och min man har utarbetat en jämställd förening som kallas äktenskap efter våra premisser. Det har INGENTING men patriarkalets äktenskap att göra. Jag hade inga tankar på att INTE gifta mig för att det är något patriarkalet hade hittat på för att styra kvinnan! Jag föreslog för maken att vi skulle gifta oss för att visa omvärlden att det är vi och vår familj!

Det finns en viss nivå av ojämställdhet i vår familj, min man tjänar mer än mig och jag lägger mer tid på barnen än han, men det är för att det patriarkaliska samhället och lagstiftningen är som den är, det är den och alla män som finner feminismen avskräckande/skrämmande som behöver tänka om, inte feministerna…
Att han tjänar mer än mig har ingenting med våra kön att göra utan våra karriärval att göra, han är lokförare och jag är vikarierande skoladministratör, här är könet oviktigt, jag kan också bli lokförare…

Femen finns av en anledning! Feminismen finns och ALLA män som hatar/ironiserar över feminismen har inte begripit att de själva gynnas av den!
Fortsätt att ses som ett djur som styrs av sin lust, än som en mänsklig varelse… det är väl enklas eller?

Att behöva bevisa att man inte måste objektifiera och sexualisera alla kvinnor är ju tråkigt och inte då orgasmifierande eller hur?! Huvudsaken är ju att mannen får ögongodis och orgasm när han vill…. eller?
Kvinnans rätt tills sin kropp är ju skit samma och inte så viktigt….. Jag har tröttnat att vara knullbar och ett godis för mannen, jag rakar mig i armhålan när jag vill! Jag har en ekologisk deo som kräver lite ”lö” i armhålan så ja, jag är orakad! Men är jag äcklig för det?
Jag trimmar mina ben, jag vägrar raka mig! För vem är rakningen? Jo omgivningen! Inte för min skull! Jag klarar mig fint utan att raka benen! Jag är en ordinär kvinna, om än en smula fet, men som alla andra kvinnor så har jag hår i armhålor, på benen, på tårna, på fingrarna och på läppen! Vem säger att det ”är fel”?
På vilket sätt är det fel?
Varför är det fel?
Skiter jag i vilket? Ja!
Är min man nöjd med mitt beslut? Nej!
Älskar han mig mindre? Nej!
Är han mindre villig att knulla mig för att jag är hårig? Hell No!

Män är bättre än det som patriarkalet har utsett dem till!
För mig – feministen – är män inte bara slavar under de ”regler” de har att leva efter, hjärnlösa djur men enbart könsdriften att leva efter…. för mig är män människor precis som vilken objektifierad kvinna som helst….

För mig är inte äktenskapet reglerat av kön, utan av tankar och uppgörelser om hur vi vill leva och det är INTE enbart för man/kvinna, ALLA har rätt att få gifta sig om de vill. Oavsett om det är samkönade äktenskap eller inte!
Varför ska kvinnan&mannen vara de enda som kan gifta sig?
Alla länder som anser att äktenskap skall ingås av en man och en kvinna, är nåt för Amnisty att ta tag i…..
Att få gifta sig är en rätt anser jag!
Inte en jävla fråga om att vara att assimilera sig i någon jäkla patriarkalisk institution!
Så länge lagstadningen gynnar barn till gifta föräldrar så är äktenskap en juridisk institution för allas säkerhet, inte en patriarkalisk institution!

Den dagen barn får samma lagstadgad rätt till sina föräldrar fast de inte har ingått äktenskap, då ska jag tänka över om äktenskap är så viktigt!

Annonser