Jag har under flera års tid ätit LCHF, under de senaste 2-3 åren har det väl inte varit så strikt som jag borde och vikten har smugit sig på igen.
Jag har kommit fram till att jag är jag oavsett vad jag väger men min kropp mår i dagsläget inte bra.
Det som stör mig mest med dagens toppnotering i vikt (har nog inte vägt så här mycket på 30 år) är att jag får ont i knäna av min vikt. Släkten på min fars sida har utrustat sina avkommor med mindre funktionsdugliga knän så de går sönder ganska snart om de belastas fel osv.
Jag har redan misshandlat dom med åratal av fotbollsspelande.

Så nu ska jag ner i vikt för att mina knän ska bli bättre och att kläderna ska sitta skönare. Jag är rätt tillfreds ändå med hur jag ser ut, fast jag nog mer är en säl än en Gepard… Min man älskar mig hur jag än ser ut, jag borde älska mig själv också då, eller hur? eller ja, rättare sagt; Jag borde älska mig själv oavsett hur jag ser ut, punkt slut!

Senaste 10 dagarna har jag struntat helt i hur jag äter, LCHF-mässigt menar jag då, jag har ätit potatis, bröd, pasta och enligt vad som kallas tallriksmodellen. Jag har inte vräkt i mig men har ändå plussat på närmare 5 kg!

Så, igår körde jag igång så smått. Det var lite grönkål (med sirap i) till frukostäggen och så ett par matskedar potatissallad till middagens julbordsrester, skinka och prinskorv. I övrigt höll jag det så low carb det gick.

På Nyårsdagen kör jag igång med ”avgiftning”, jag kommer nolla kolhydraterna så mycket som möjligt och köra, vad som kallas, ”fakir”. Det kommer antagligen bli hårt att bli nykter sockeroman igen, men så får det vara då….

IMG_0578

Gårdagens frukost med grönkål, kalkonägg och Powers på datorn….

Annonser