Etiketter

Jag har haft ett par händelser via sociala medier den senaste veckan som har fascinerat mig.

Först händelsen är att jag gjorde, ang om hur jag tycker det är patetiskt att män börjar yla om att flyktingar kommer hit och tafsar på ”deras” kvinnor >Länk< och hur jag ansåg:
”Som om det skulle vara nåt nytt??! Jag har blivit tafsad på av män i 35 år! Och INGEN av dom har varit av utländsk härkomst…
”Att kvinnor utsatts för övergrepp i Köln, Kalmar, Stockholm och Gävle är fruktansvärt. Men det är tyvärr inget nytt. Kvinnor har utsatts för övergrepp i Köln, Kalmar, Stockholm, Gävle, Sandviken och Hofors ända sedan människor bosatte sig på dessa orter. Det har bara inte blivit en nyhet förrän nu. Nu när rasismen kan maskeras i omtanken om kvinnor.””

Då kommer folk genast och blandar in de händelserna i Köln och Stockholm t ex och får det till att det är flyktingar och ”utländsk härkomst” som håller på. Nu var det inte det jag diskuterade och försökte svänga tillbaka diskussionen, som jag startade och som jag vill diskutera:

Men att just svenska män ska börja yla om vad flyktingarna gör?!?! När de själva inte är ett dugg bättre??! KOM IGEN!!!
Det är DET det handlar om, många lyckas vända det till just vad ni gör, läget idag, att det har hänt en del saker och att DET är flyktingarnas fel! Det är återigen inte bara flyktingar som är inblandade, eller är de stackars svenska männen vilseledda?
Det jag motsätter mig är alla präktiga svenska män som pekar med hela handen och säger ”titta här vad de gör mot våra kvinnor” när de är precis lika stora arslen själva!
Mansgriseri är inte kopplat till etnicitet! Det är det jag vill ha fram! 
Det är det som menas med att rasism kopplas till omtanke om kvinnor! Jag gör tolkningen att svenska män förlorar monopolet att tafsa och objektifiera kvinnor, när de får se hur dessa flyktingar uppför sig blir det genast äckligt!? När de gör det själva då? en Rättighet?
Olle som ogenerat tafsar på tjejer på lördagkvällen blir förbannad på söndagen när en syrier gör samma sak som han själv, hyckleri!
Det som hände i t ex kungsträdgården hade även svenska killar inblandade. Om man nu ska tro på vad media skriver.”

Det här var bakgrunden, jag vill diskutera varför svenska män anser sig ha rättigheten att ge sig på andra män för saker de själva gör, medan andra vill diskutera flyktingarnas del i de aktuella händelserna. Vilket jag inte vill diskutera den här gången.

Någonstans här försöker någon få till att jag inte sitter på all fakta genom att kalla mig ”medelålders kvinna som knappt lämnar soffan”. Jag har aldrig någonsin påstått att jag har all fakta! Fakta lämnar jag med källhänvisning, allt annat är åsikt!
Kan man inte acceptera att andra har andra åsikter så kanske man inte ska ge sig in i diskussioner, särskilt inte när man inte kan hålla sig ifrån att ge sig på varandras person.
Eftersom hen brustit i sin sociala kod, så kände jag att jag inte behövde hålla på koden heller och talade om vad jag tyckte och tänkte och blockade hen.

Då blandar sig nästa person in i leken, en som bara har suttit och läst och skickar pm om vilken fegis jag är som avföljer. En person jag inte ens vet vem det är! Hen har åsikten att jag ska enbart ”hålla käft för kvinnor som jag vet inte vad de sysslar med! Kvinnor kan inget om politik! Framför allt så ska jag inte vara en sådan jävla arabälskare!”

Fattar ni vad jag garvade!!! Hen har läst enbart vad som skrivits på första personens sida, inte den största diskussionen som pågick på min sida. Här börjar jag fascineras av människorna! Person1 anser sig få skriva till mig vad hen känner för, när jag överhuvudtaget inte har gjort angrepp på hens person alls, bara hens åsikt. En åsikt som var ganska irrelevant i diskussionsställningen för det första. Där gick min gräns för vad person1 har tjafsat om i månader! Så jag kände att jag kunde avfölja med gott samvete.
Person2, anser sig kunna skriva vad som helst till en helt okänd person och tror sig även sitta på den kunskap för att kunna ge sig in i debatten!!
Var har ödmjukhet och medmänskligheten tagit vägen?
Att föra en livlig diskussion utan personpåhopp och att faktiskt läsa vad den andra personen skriver, trodde jag hörde till vardagligt hyfs!

Man måste inte alltid ha samma åsikt, man måste inte alltid tycka samma, men man måste acceptera att andra människor har andra åsikter. Jag kanske framstår som obstinat i andras ögon, kanske brister jag där i min diskussionsteknik. Jag anser aldrig att jag har rätt! Jag anser och lägger fram det jag skriver som min åsikt!
Jag ägnar mig inte åt personliga påhopp! Jag skriver inget negativt om personen ifråga. Däremot kan jag mycket väl tänka mig att man kanske blir upprörd över att jag inte håller med och käftar emot, det säger jag ingenting om och jag vet även att många inte kan skilja på person och åsikt utan om någon har en åsikt om deras åsikt så är det personligt.

Bara för att jag inte gillar en persons åsikt betyder det inte att jag tycker illa om personen per automatik! Det är när personen ger sig på min person som jag drar gränsen.

En annan sak som är frekvent i sociala medier är den kränkthet som rasister, antifeminister och SD:are bl a ägnar sig åt.
Skriv nåt negativt om t ex SD och genast börjar det ylas om demokrati och åsiktsfrihet. Det här är ett land som har åsiktsfrihet och man har rätt att tycka som man vill! Vi är ett land med demokrati där alla kan rösta på vad de vill, säga vad de vill och agera som de vill!

Så länge allt sker inom humana- och lagliga gränser så säger jag fine! go ahead!

Vad dessa kränkta människor inte tänker på oftast, är att det är även åsiktsfrihet och demokrati att få tycka att SD:are, antifeminister och rasister är just det man tycker att de är.
En rasist får tycka att flyktingar är apor som ska lämna landet, men jag får inte tycka att en rasist ska deporteras till Svalbard? Då är det genast en kränkt människa som hotar med det ena och andra när deras argument tar slut (grov generalisering, men ändå frekvent återkommande).

Ska vi dra sensmoralen att demokrati och åsiktsfrihet enbart gäller t ex rasister, antifeminister och framför allt SDs partimedlemmar? Ingen annan för då får de inte din demokratiska rättighet?

Jag kanske må tillbringa min tid i soffan en del, men det är här jag utför en del av mitt jobb. Jag kanske inte far runt i världen, men ägnar mig ändå mycket om att resa runt via t ex dokumentärer, forskningsrapporter osv. Vissa ämne kan jag mer om, men har många gånger en åsikt, visar det sig att jag kanske grundar min åsikt på fel fakta, då är jag inte främmande för att ändra den….

Vissa kanske ser det här som ett försvarstal, att jag känner mig kränkt osv… kanske är det så, men det jag vill ha fram är att man kanske ska se över skillnaderna mellan åsikt och fakta. Åsikt är inte alltid fakta och fakta är inte alltid en åsikt.
Det är skillnad på åsikt och person!

  • Åsikt kan presenteras hur som helst, men du får vara beredd på att andra har andra åsikter. Åsikter kan strida tvärtemot vad du tycker, och ÄNDÅ har den personen inte fel, du kan tycka att personen har fel, men hen har rätt i att tycka så.
  • Fakta presenteras alltid med en länk/källhänvisning annars är det ingen fakta, då är det ett påstående, påståenden kan vara fel.
    Sitter du inne med rätt fakta kan ingen komma och påstå att du har fel, men då ska du kunna bevisa faktan.

Åsikt: ”Våldtäkterna har ökat lavinartat!”
Fakta: Våldtäktsstatistik

 

Annonser