Hittade den här texten på Facebook idag. Allt är inte som i vår familj, men mycket stämmer…

Framför allt hur det är att vara NPF-förälder…
———-

”Alltså jag måste bara säga en sak..

Vi föräldrar till barn med npf är tamesjutton helt makalöst otroliga om man tänker efter!

När andra sitter framför tvn efter en jobbig dag, då avstyr vi fortfarande bråk och sysselsätter barn. 

När andra sitter och fikar medan barnen leker, då sitter vi på helspänn redo att gripa in. 

När andra jobbar heltid, jobbar vi deltid om vi inte redan är sjukskrivna och försöker febrilt få till ansökningar och överklaganden för att iallafall få några kronor för att täcka upp. 

När andra åker på Ikea för att köpa nya möbler, tittar vi efter en garderobsdörr istället som bröts sönder förra veckan. 

När andra slötittar på nätet, läser vi mail från skolan. 

När andra är på jobbet i lugn och ro, har vi alltid mobilen med och en nödlösning på att snabbt få in vikarie om skolan ringer (snarare NÄR). 

När andra lägger sig för att läsa en spännande bok, läser vi skollagen eller böcker om lågaffektivt bemötande. 

När andra shoppar inne i stan, går vi på möte på bup. 

När andra träffar sina väninnor, sitter vi hemma ensamma och gör bildstöd. 

När andra lagar en middag till alla, lagar vi tre olika för att veta att barnen får i sig något. 

När andra har fullt sjå att vakna, är vi redan uppe och har planerat dagen i detalj. 

När andra köper snygga kläder till barnen, letar vi slitstarka istället. 

När andra sover om natten, ligger vi vakna och funderar eller tar hand om vakna barn. 

När andra veckohandlar och klarar sig på det som finns hemma, åker vi till affären igen för att köpa just det där exakta kexet som önskas till utflykten. 

När andra tar fram barnens kläder på morgonen, har vi redan veckoplanerat klädhögarna och håller tummarna att inte tröjan har fel färg just idag. 

När andra äter familjemiddag ihop, springer vi och serverar ljudkänsliga barn olika mat i olika rum. 

När andra funderar hur barnet ligger till i skolan, funderar vi hur länge barnet ens orkar vara i skolan idag. 

När andra tycker barnet springer hos för mycket kompisar och aldrig är hemma, är vi överlyckliga när en kompis vill leka. Fungerar det dessutom utan bråk har vi vunnit högsta vinsten. 

När andra köper två olika par vantar till barnet, köper vi tolv par med samma färg. När andra tar med barnen för att hälsa på någon, funderar vi när vi ens ska lyckas gå utanför dörren med soporna.

När andra fångar dagen – försöker vi överleva den, och vi är banne mig helt suveräna som lyckas!”

Advertisements