Ofta ser/hör man följande utbyte
”A: Det här är nog det värsta som har hänt mig!”
” B: Fast det värsta som har hänt mig är…”

Eller
”A: Engagera dig i grisarna i xx, de lider och behöver ditt stöd!”
”B: Det är viktigare att engagera sig i barnen i Afrika, DE behöver ditt stöd!!”

Har människan blivit så ego att det bara är ”jag” som har rätt? Att världen existerar för mig? Vad har hänt med acceptansen och välviljan?

• Om nu en människa har råkat ut för en tråkig sak, eller rolig för den delen, varför måste man förminska den människans upplevelse?
• Eller om någon brinner för en sak och vill göra skillnad, varför måste man påpeka att det kanske finns större saker att fixa?!

Vem bestämmer vad som är viktigast? Är inte det man brinner för viktigast för just den människan? Om A brinner för en sak, måste B då tala om för A hur jäkla ointressant B finner frågan och försöka spela duktig genom att påpeka att det finns ”viktigare” saker att engagera sig i?
Är inte det viktiga faktiskt att man brinner för något och vill skapa skillnad?

Eller det här att folk ska tala om för varande vad de tycker och tänker?
Exempel:
Jag är en otrolig djurmänniska! Jag älskar djur och vill aldrig bedriva en dag utan djur! När jag var liten var det rena döden att åka till bekanta som inte hade hund eller katt… eller allra helst hästar! Jag har alltid haft djur och kommer nog alltid ha djur.
Nu har jag dock fått höra på senare tid att bara för att jag är köttätare så kan jag inte älska djur! Vem bestämmer det? Hur vet du vad jag känner? Bara för att du känner att jag inte är sann djurälskare för att jag äter kött, betyder det inte att du har rätt, bara att du får stå för din egen känsla själv. Du har ingen som helst rätt att proklamera att din känsla är den enda rätta!
Om någon anser sig vara djurälskare och äta kött, så är det den människans rätt att få ha den åsikten. Precis som det är din rätt att ha åsikten att personen ifråga inte kan ha det. DOCK är det inte din rätt att köra ner din åsikt i halsen på den andra! Jag vet bönder som blivit stalkade på nätet för att de har mjölkkor! De stackars kalvarna får ingen mat för människan tar deras mat! De blir kallade mördare osv….
Jag förstår tanken om att inte äta sina vänner osv, men varför måste alla tänka så?

Kan vi inte bara enas om att alla är olika, brinner för olika saker, lever på olika sätt och acceptera varandra för de vi är? Jag har inga problem att umgås eller diskutera med t ex veganer eller SD:are, men när folk börjar trycka på mig åsikter och känslor jag inte har så känner jag att jag inte vill diskutera mer.
Jag vill inte läsa/höra ”Du är… Du kan inte…”, ingen utom jag vet vad som känns/tänks i min kropp, jag gör allt för att betona att ”jag tycker att den tanken är lite skev… jag känner inte så… missuppfattar jag dig när jag tror att du är….” bara för att kanske någonstans visa hur en hyfsad diskussion går till. Åter igen, hur jag tycker att en hyfsad diskussion går till…

Kan vi inte bara sluta fokusera på oss själva och att vi måste vara bäst/sämst/mest olycklig/mest lycklig och faktiskt bara se hur människan bakom orden känner?