1 februari 2020, trodde jag att jag skulle jobba på skola ett tag till, men så kom 200214 och jag fick skriva på papper om övertalighet. Förvisso, efter 6,5 år med ett jobb jag slunkit in på av en händelse så kanske det kan vara nog…

Jag fick en jobbcoach som presenterade järnvägsprojektör för min, så jag sökte den, och lokförarutbildning i Hässleholm och Borlänge…
Efter massa tester och psykologintervju så blev jag antagen i Hässleholm och reserv 1 i Borlänge. Samt att jag kom in på Järnvägsprojektörsutbildningen.

Under tiden hade jag dessutom hunnit träffa en underbar människa som jag tycker om otroligt! Men efter nästan ett halvår ihop insåg vi att vi älskar varandra, men kanske inte som man ska i ett förhållande…

Med det och min förestående lokförarutbildning så insåg jag att jag har inte tid för kärlek ett tag, men vet ni…. det känns heeeeelt ok! Jag har kommit dit där jag känner att jag måste fokusera på mig och barnen ett tag. Efter ca 1 års celibat så hittade jag en underbar man, som alltid kommer finnas som en av de bästa vänner. Däremot inte mer än så, men det är jävligt långt nog.

Så klart finns det en ”special someone” men vi är på samma ställe….

Fan vet vad som händer om något/några år,men idag är jag fokuserad på min utbildning, men hjälp av storfamiljen så kommer det nog gå vägen…
Jag har gett 17 år av mitt liv till familjen och för partner att gå vidare, utbilda sig osv… känns som att det är min tur nu, fast vi inte är ett par utan en storfamilj…