Sedan hönsgården stod färdig i augusti/september någon gång, har hönsen gått i den och sedan kom ju Ivan och vi var tvungna att sära dem åt, så då blev det ännu mer, eller bara, inne i hönsgården.

När vi så fick ta bort Ivan igår så tänkte jag se om de ville komma ut i trädgården idag. Det ville de inte! Trots att frukosten serverades utanför hönsgården, så gick de genast in igen när maten var slut.

Så jag och Hannes tog med en halv kartong med havregryn ut och sedan gick det lättare, gottegrisarna kan inte motstå havregryn och är man ändå mitt ute på läskiga gårdsplanen så kan man lika gärna fortsätta traska runt.

Vi har ju en liten sprättupp Ivan, eller Fjant som det blir mer och mer. Nu när hans fru ligger på ägg så är han en större sprättfjant än vanligt och tvekar inte att mopsa sig mot barn och hundar. Han har försökt mot mig också några gånger men har antingen fått en arbetshandske svingad i nyllet eller en fet foppatoffel i synen.

Här om dagen fick han däremot Hannes på fall. Han har varit på Hannes ett par gånger men eftersom han är en liten Orusthöna så knuffar han Hannes i magen på sin höjd, men det räcker ju för att göra Hannes rädd… Men sist så trillade Hannes på isen och drattade omkull och fick då sporren i pannan och rivsår av den andra sporren (som är missbildad) så det blev ett jack i pannan…

Och oj vad rädd han är för tuppen nu! Men det kan jag förstå, det är en ettrig liten jäkel!

De andra barnen har jag gett order om att kommer han farande så får de sparka efter honom. Ivan är så pass snabb att de antagligen aldrig träffar utan det är mer att markera för honom att det inte är ok. Selma tycker han är skitrolig när han jagar henne och vips så vänder hon och jagar honom… här är en smula kaosartat emellanåt 😉

Samma kväll och natt var det ett evigt tjatande om ”uh-uh-uh dä oppe” och så pekade Hannes på pannan, tom på natten när han vaknade var han tvungen att påpeka detta…. *stackars liten*