Idag är det en bra dag! Barnen kom upp och iväg utan större trams och tjurigheter och allt flöt på fint. Det enda som inte var *tumme upp* var när Hannes kom på att vi inte var på väg till öppna förskolan utan till den vanliga förskolan och barnet gick sönder! Stora tårar rullade under 1 minut och sedan glömde han av det och blev goa Hannes igen..
Han har kommit in i en period där han absolut inte ska till förskolan, han ska bara till ”Titti” (Kicki) på öppna förskolan, jag är inte förvånad, alla vi älskar Kicki!
I alla fall… ljudbok i öronen och så iväg in till Halmstad, tandläkaren Fredrik och det årliga besöket. För en gångs skull var jag innan utsatt tid! Vilket händer kanske 1 gång av 10 (tack för den genetiska ”åkomman” pappa).
Jag kom in och fick sitta i den där tandläkarstolen, jag hade en fleecejacka med luva på mig så det kändes som om jag hade en puckel… Jag fick den där digitala röntgenplåten inköttad i munnen och blev fotograferad av mysiga sköterskan.
När alla bilder är klara komm Snygg-Fredrik in och kollar plåtarna och kollar sedan i munnen, allt han hittar är i vanlig ordning lite tandsten mellan framtänderna i underkäken och han gräver väck det.
Det är när han säger orden ”nu kan du skölja” som det börjar, jag vet aldrig om jag ska vänta tills han har hissat upp ryggen eller bara sätta mig upp? Jag är begåvad med häftiga magmuskler så jag sätter mig upp utan problem och tar tag i glaset för att skölja, då fastnar glaset i den lilla kranen och jag tappar glaset ned i spottkoppen, det studsar och jag tar det på uppåtstudsen och det skvimpar ut halva sitt innehåll på golvet… såklart!
Jag lyckas alltid på nåt sätt, närmast överallt att göra bort mig! Numera är jag så van att jag knappt reagerar längre!
☆ VideHexan ☆ 