Hannes har fått för sig att man kan INTE ligga själv mer än 10 minuter! Dessutom ska tutten sitta i munnen helst hela tiden… Först nu ikväll är första gången på 3 dygn som han har sovit själv mer än 10 min…

Detta innebär att jag inte har hunnit skriva om invigningen av Lilleputtåget som vi var på i lördags, men det kommer *promise*.

Dessutom så får jag lägga till en liten minnesanteckning ang, Hannes, han hade den 31/8 passerat 4 kg och landade på 4010 gr, och vi uppgraderade blöjstorleken igår den 2/9 😉

Nu ska jag passa på att ta en macka innan Hannes vaknar och vill ha käk…

Där trillade Hannes navel bort….

Det har tagit ett par dagar och vi har dessutom glömt att ringa och tacka *skäms som en hund* Det ska jag göra när jag har skrivit klart här…. *ehem*

I torsdags kom ett stort grönt kuvert i brevlådan, det vad Hannes faster med familj som hade skickat lite presenter! De stora killarna fick godis som var mycket uppskattat och Hannes fick 3 st paket!

Det var kläder och jag måste säga att faster/kusiner har mycket bra smak,  kläderna är helt underbara! Jag älskar verkligen Muminbodyn!!!Som tur är så har han -nästan- växt ur stlk 50 och kan snart ha 56 som de här kläderna är i, fast vi har tjuvstartat med 56 och viker upp ärmar…

Idag tyckte den ärade lilla Prutten att – fast det är lördag – så skulle vi gå upp kl 7.30. Han satt iofs mot mina ben i en halvtimme och snackade och kikade runt. Jag, Hannes och Alfred gick ner och sedan trillade killarna ner en efter en och Prutten satt och försökte påkalla sina bröders uppmärksamhet genom högljudda ”andningar” och boxande i luften

Har ett litet inlägg från FamiljeLiv som jag tänkte lägga med som ”anteckning”;

”Han är en ytterst lugn och stillsam bebis faktiskt, än så länge…”

det var Alfred också, nu får man blodstörtning 5 gånger om dagen med Alfred eftersom de är lejon båda två och emellanåt väldigt lika (tom så jag kallar honom Alfred) så förutsätter jag att han blir som Alfred och tar hellre en positiv överraskning om det visar sig att han blir lugnare Han gillar att sitta och kika…

 

Inatt fick vi tom 4 STORA leenden av honom, liksom Ian (som log på BB redan) så kommer de under provokation och är inte magknipsleenden, dem har han också, de som kom inatt var med hela ansiktet inkl ögonen…”De senaste 2 nätterna har snurrat på fint! Han får amma liggandes vilket gör att han kan tutta så länge han känner för det och jag kan sova.  Det är guld värt att kunna göra så, jag brukar amma ena bröstet sittande så jag håller mig vaken och så får han andra bröstet liggandes…. då håller vi oss till 2-3 amningar/natt. Det är rätt ok för en 1 vecka gammal pilt tycker jag…

Ett sådant här halsband skulle jag vilja ha med killarnas namn på… Teskedspappans också om det får plats 😉

Det här halsbandet hittar man på;
Namnsmycken & Silversmycken by HOVLAND

Den här bloggen kommer bli VÄLDIGT bebisinfluerad för tillfället…. men här är ju enda stället jag hinner få ner tankar och händelser… så bloggen är allt från värdelöst vetande till min egen lilla dagbok….

I alla fall…

Första natten med Bajsproducenten hemma var väl så där. Hann sova ungefär 1½ timme tills larmet gick. Från 01:30 till ungefär 02:45 var det ett jädra hojtande! Dessutom fick han allvarligt för sig att höger tutte duger minsann inte!!
Vid 03:30 hade han dragit i sig ansenlig mängd mjölk och däckat på soffan… valet var då att störa bebis och ev dra igång hojtandet igen eller själv lägga mig utanför honom på soffan… Vi sov på soffan till kl 7 när det var dags att gå upp.

Hannes höger-tutt-vägran i kombination med tillrinnande mjölk orsakade akut *ajaj* under tisdagen, så Teskedspappan blev skickad att köpa bröstpump, och självklart när jag väl fick hem den och använt den en gång så fick Prutten för sig att man visst kunde amma på höger tutte *suckar* Men vaffan, en pump är alltid bra att ha, särskilt under svackorna sedan när han inte blir mätt på kvällen utan jag pumpar ut det feta på morgonen och så får han det på kvällen…. Huvudsaken är att den överhängande paniken för inkommande mjölkstockning är borta. Jag har aldrig haft stockning och vill INTE uppleva detta, känns som en erfarenhet som jag kan vara utan.

Under tisdagen rann då mjölken till ordentligt, tuttarna växte, blev överhettade och spänner nåt otroligt, känslan av explosiv tutt-eruption var överhängande… men tack och lov för bröstpumpen så fick jag snabbt ner denna känslan….
Dessutom hade Prutten avslutat sitt sovande och började äta, från tisdag eftermiddag och 1 dygn framåt åt han varannan timme och diverse utstickande delar på tuttarna började kännas mer och mer skinnflådda…

Amningsnapp var nästa sak jag kom på som kanske kunde behövas. Under Hannes första 2 dygn hemma kom jag på en del saker som var bra att ha hemma -utifall- de skulle behövas, och som alltid när det gäller barn, så behövs de som mest när man inte kan få tag i dem…. Bröstpump och amningsnapp var det mest akuta som behövdes helt plötsligt. Jag har alltid haft en Medela Harmony och varit väldigt nöjd, nu har tydligen babyproffsen nåt liknande till ett pris som gör att det kvittar om man kommer använda den eller inte… Och den fungerade ungefär likvärdigt.

Idag -onsdag- var det då dags för att ta sig tillbaka till BB-mottagningen för PKU-testet. Hannes vägde 3685 gr idag och har alltså bara 220 gr kvar till födselvikt, vilket trots hans bilirubin och första dygns toksovande, är en mycket bra vikt då de får diffa 10% i vikt (har jag för mig) vilket gör 390 gram för Prutten.

Huvudet hade ”rätat” ut sig lite och var nu 37 cm från 35,5 cm vid födseln. Det kan man se också, första tiden var han helt knölig och man såg varenda fog i huvudet som en liten ås, nu är han helt slät…

När det var dags för PKU-testet så fick han käk under tiden, hungerkravallerna var intensiva och så är de ju lugnare under provtagningen. Hannes rynkade inte ens ögonbrynen när hon stack honom i handen utan käkade lugnt på och spanade in min rosarutiga skjorta under tiden…

Efter BB-mottagningen och lite shopping på apoteket så åkte vi till Myrornas för att se om de hade några babykläder. Vi kom från affären med 16 plagg, 3 härvor garn och 1 smörbytta till Ian för nästan 400 kr, så jag är nöjd… Det är Prutten också, han sov heeela tiden som han låg i sin fina vagn!

Just det, dagens tips till förstagångsföderskor…. När jag fick Totte (första barnet) så hade jag med mest vanliga kläder till BB…Insåg snabbt mitt misstag och maken fick ta med sig mammakläder hemifrån *fnissar vid minnet*, det ÄR inte lätt att veta allt när man får första barnet, men glöm de gamla jeansen i alla fall minst en vecka innan bebismagen har försvunnit så pass att man kan knäppa dem.

Dagens andra tips till alla som tänker föda barn/precis har gjort det; Jag har alltid varit skeptisk till Hallonbladste, men tänker härmed göra avbön och stå med skammen och faktiskt erkänna att det fungerar. Avslag… är nåt som många ignorerar och försöker klä i tabuns genomskinliga kläder. Avslag finns där och försvinner inte hur lite man än pratar om det… DÄREMOT kan avslaget försvinna snabbare om man dricker hallonbladste!
Jag har efter de tidigare 3 förlossningarna, haft blödningar till och från upp till 3 veckor. Konstanta blödningar de första dygnen för att komma i vågor vid amningarna, amningen gör ju att livmodern drar ihop sig och då kan det komma igång och blöda lite.
Jag är nu efter 3½ dygn närmast blödningsfri! Då har jag druckit 4 stora koppar om dagen med hallonbladste. Jag är själv överraskad att det faktiskt fungerar så bra! Sedan är det bara de vanliga flytningarna kvar på avslaget men man slipper det mesta klabbet i alla fall….

Idag är det målstolpen med stort M, i och för sig har jag inte direkt satt några förhoppningar till just den 12 augusti, tvärtom faktiskt eftersom killarna har en kusin som fyller 1 år idag. Lille Oskar kan ju få behålla ”sin dag” för sig själv, och det ser faktiskt ut som att det blir så…

Klockan är nu strax runt 8 på kvällen och allt är lugn, eller ja, så lugnt det nu kan bli efter en dag med sammandragningar (1-7 st/h) och det har hållit på så i 11 timmar nu…. retsamt, irriterande och uttröttande, för inte fan tror jag de gör någon verkan…

Självklart var det idag som vi skulle iväg till sjukhuset med Ian på återbesök och jag hade ändrat tider på dagis och gått upp 2 timmar tidigare än vanligt… Det var ju inte vad jag hade tänkt, att putta igång en 2,5 tons buss själv, så där på morgonkröken. Tack och lov behövde den bara en liten knuff (stod i nedförslut) för att komma i rullning och den startade ju snällt när man fått upp farten. Som tur är så är det backe på dagis också och med lite planering så behövde jag inte knuffa bussen mer idag.

Däremot vid sjukhuset… där finns ju ingen backe som man får parkera i… så det blev till att dumpa alla barnen på dagis, ringa sjukhuset och få dagens mest onödiga utskällning, och åka hem igen… Stressen och knuffandet hade dragit igång sammandragningarna… och de vägrar ge med sig. Det har dock blivit lite färre nu under eftermiddagen.

Det blir ju inte bättre av alla ”roliga” människors pigga kommentarer om att:
”har inte du fött än?” (fan, är du blind eller?)
”Jag trodde du var på förlossningen” (Nä, jag tänkte föda här på dagis faktiskt)
”Se nu till att ha fött tills på tisdag” (Håll käften kärring!)

Vad får folk att tro att jag är det MINSTA road av deras kommentarer? Att de är så jävla unika att bara DE har kommit på den där kommentaren? Som jag just hört för 3:e gången idag bara… Gör alla gravida i din närhet en stor tjänst! HÅLL KÄFTEN!

Det blir ju inte bättre av att trots att jag knappt kan gå, bara vill sköta vardagen som vanligt. Jag känner mig bara lat och oduglig när jag bara vill sitta/ligga i soffan… Och får dåligt samvete när Teskedspappan får laga mat, duka, plocka av, sätta in i diskmaskinen, fixa ungarna inför sängläggning, plocka allting annat här hemma plus att han jobbar heltid… Jag tar så klart det jag kan när han inte är hemma, med påföljden att jag har ont så jag är färdig att gråta, när han kommer hem… jag ser ju själv hur det ser ut när han far runt här och jag sitter och virkar/stickar eller lyssnar på ljudbok…

Men nu tror jag det är max en vecka kvar, eller ja, jag hoppas det i alla fall… var hon barnmorskan igår och allt såg bra ut. Jag frågade henne om hon trodde att det blev en 4.5 kgs klump eller om han håller sig runt de andra bröderna… hon klämde och buffade och retade upp lillebror riktigt ordentligt och så sa hon till slut att det han kändes inte så stor, runt 3.7 kg trodde hon… och hon är ju veteran så jag hoppas hon har rätt…

Det är ju en del besök nu på slutet. Idag var det semestervikarien, en trevlig sådan, men det var nog det snabbaste besöket jag har gjort hos BM den här graviditeten… kan det bero på att jag och Jenny pratar en hel del annat när jag är där? Näh…. tror ni? *ser oskyldig ut*.

Hb hade äntligen tagit sig upp till 114!! Hon ville kolla eftersom det låg så lågt sist och inte mig emot, just blodvärdet håller jag gärna koll på.
Vikten håller sig fortfarande på +6 kg.
Fosterljuden låg på 140 som de har legat runt hela tiden i princip, Lillebror var nog trött efter morgonens gympapass för han hetsade inte upp sig nämnvärt, vilket han brukar….
Däremot kickade han till barnmorskan när hon kände hur han låg, ”där var fötterna” sa hon, dagens överraskning var däremot att Lillebror hade tagit sig ner till ruckbart läge *woho*

På väg hem sneddade jag över torget och fick syn på världens sötaste små foppatofflor! Sådana ska ju lillebror ha nästa sommar! Dessutom i en färg som är lätt att hitta på gräsmattan, Alfreds svarta foppor ligger någonstans därute i trädgården… De kan ligga helt öppet men man ser dem inte eftersom de är svarta.

Jag passade även på att ta en ”preggomat-fika” i form av McD-frukost *mums* Just när jag är gravid är McD väldigt gott! Det har det alltid varit, med Ian var det i princip det enda jag kunde äta på 18 veckor!