Idag var vi på kyrkis och massa barn målade, jagstod och slipade på ungarnas handavtryck som vi gjorde i fredags och så blev det dags för sångstund. Alla bara försvann och jag tänkte plocka bort all färg så att det var klart för fikan efter sångstunden och att inga barn skulle få för sig att kroppsmålning är en bra idé.

Detta gjorde att jag blev 10 min sen till sångstunden och på väg dit så visade det sig att Totte inte ville sjunga, vilket var ok, han och en 7-åring stannade kvar och lekte. Jag gick in i rummet jämte och hittade Ian, men ingen Alfred. Jag går ut ur rummet och ser att ytterdörren står öppen! Då finns det alltså både genomfartsväg och en å (som en man drunknade i tidigt i våras) och jag blir helt kall!

Jag går snabbt igenom lekrum, samlingsrum och övriga utrymmen innan jag drar på mig skorna och kastar mig ut, ingen Alfred syns till! Jag jagar runt som en tok runt kyrkan, ner till ån och på väg tillbaka ser jag hans illgröna MeandI-body uppe på balkongen 2 trappor upp! Han har alltså klättrat upp för en stentrappa (där en trillade och bröt lårbenshalsen förra året) och vidare upp för en trappa till terrassen/balkongen.

Han kunde ju ha slagit ihjäl sig!

Jag blev – förbannad är ett bra ord – och tog ungarna och skulle åka hem, kan folk inte stänga en sketen jeffla grind så vill jag inte utsätta mina barn för det stället! Visst jag ska hålla ordning på mina barn, men grinden finns just för den orsaken att man SKA kunna slappna av och, som i mitt fall, hjälpa till med saker och ting där.

Kompisen lyckades övertala mig att stanna kvar och kyrkisledaren informerade om hur viktigt det är att stänga grinden! på 5 min stängde jag grinden 4 ggr för folk – som själva har barn runt 1 års ålder – bara lämnaden den öppen.
Blir det likadant i fortsättningen så håller jag inte truten, då framstår jag hellre som en surfitta än att riskera mina barns säkerhet!

——————————-

Vi föräldrar 3/2008:
”4 år är inte bara en ålder utan en sjukdom, en jag-pratar-hela-tiden-oavbrutet-om-ingen-hindrar-mig-sjukdom”

Om 2-åringar:
”Om kan själv är ena mantrat så är nej det andra. Med ett bestämt nej kan barnet styra sin omgivning, visa sin makt. Klart att det säger nej, ofta nästan automatiskt och av bara farten. Det kan tom bli nej, fast barnet vill ja.”
Stora Trotsboken

Jag satt och läste om 4-åringar i trotsboken och det var ju precis så som Totte var för några månader sedan!!
Ett annat bra stycke som många borde läsa varje gång man lackar ur på barnen är:
”Många föräldrar är ovana vid att säga ifrån och vid att hävda sig. Vi har hört att man ska prata lugnt med barnet, och vi blir förtvivlade och får skuldkänslor när det lugna samtalet istället blir en våldsam konflikt där vi skriker som dårar och till slut använder ren styrka för att tvinga barnet. Vi undrar om vi har hämmat och kuvat barnet, om vi skadat det för livet. Men att sätta stopp för ett barn som bär sig illa åt är inte att hämma och kuva, det är att hjälpa barnet.”

Jag är en av de där