Idag har varit en sådan där dag där man vill stänga in sig i ett rum… eller allra helst; sätta munkavel på ungarna och SPIKA UPP DEM PÅ VÄGGEN!!!!

Tassen ska NÖDVÄNDIGTVIS vakna som en uranklocka vid 6.50-7.10 varje morgon, helt ok, jag går ut och stoppar ner lite leksaker i sängen, och hoppas att han nöjer sig en stund till *sniffar lite i luften för att kolla status i blöjan*

Idag tyckte AffeTass att ”kärringen inne i sängen skulle lyfta sitt lata arsle och komma och underhålla honom”!
Jag vet inte om jag har överdoserat vårljus eller vad det är men jag är trött som en bäver på valium vareeeeeeviga morgon, de senaste 2 veckorna…..

Jag drar på mig lite kläder och tar ett styck duracellkanin under armen och går ner och sätter på tv;n, lägger mig och slappar på soffan med ett 1/4 öga på AffeTass. En stund senare kommer en nypurrad 5-åring och kryper ihop under filten i hålan som skapas vid min rumpa där jag ligger på sidan i soffan… *våghalsig kille* Affe ska GENAST sätta igång larmet om att han minsann OCKSÅ ska sitta under filten *sucka*. Till slut är 2 barn nöjda, bolibompakanalen på och mamma slappar seriöst på soffan.
Efter en stund kommer pappa ner och då släcker mamma lyset ordentligt en bra stund.

På kyrkis fick barnen för sig att TOTALT ignorera vad jag säger, de gör sådant de vet att de inte får göra och när jag ber Totte lägga av med att kasta sig huvudstupa i skumgummihörnan så ignoreras det också helt, med resultat att han kastar sig och hamnar fel så han får knät i ögat *gott jobbat* och efter lite koll av hur han ser ut, inga allvarliga skador på ögat osv så säger jag bara att ”jag sa till dig att sluta, du gjorde det inte så nu får du skylla dig själv, jag visste att nåt sådant här skulle hända, därför bad jag dig sluta” och konstigt nog så fortsätter han själv konsekvensförloppet och förvånar mig en smula….

Ian får några ordentliga tillsägningar han också men hånskrattar åt mig *har han dödslängtan?* så jag fick sätta mig ner och riktigt ta tag i honom för att poängtera att jag menar allvar…. han hånskrattar igen…

Så här fortsätter dagen och lagom efter halva bolibompa brister det helt, jag får nog och skickar alla ungarna i säng, Totte och Ian utan filmtittande, och hädanefter är det filmtittande OM man har skött sig på dagen, det är en belöning numera, inte en rättighet. <– fet punkt

Det var ett tag sedan de hade dagar där de blir så här fullständigt rabiata – jag har bara tagit en lätt skrapning på ytan – kanske är det lugnt några veckor till innan de passar på att ta utvecklingssprång samtidigt….

Pappa anade status på hemmafronten via ett osande sms jag skickade och han tänkte lugna situationen med att, på hemväg från jobbet vid 20-tiden, köpa en cola light till mig (min craving efter Affe, jag skippar craving under graviditeten, jag tar den efteråt) och faktiskt så överlevde han kvällen =)