Etiketter

Det var inte en dag för tidigt!!

Jag motsätter mig alla tävlingar som baserar sig på barnens utseende eller ev talanger. Toddlers &
Tiaras är till exempel program som ger mig kalla kårar och tårar i ögonen.

”Omslagstävlingsformatet funkar inte att applicera på äldre och mer medvetna barn utan att fokus flyttas från föräldrarnas stolthet och glädje till något som faktiskt påverkar barnen på olika sätt”

Varför måste man alltid fokusera på ”åh så söt” när det gäller barn? Barn som hela tiden blir bedömda utifrån sitt utseende kommer till slut inte ha något annat att tillgå, för de har fått lära sig att det enda som spelar roll är deras utseende.

Ett barn som hela tiden eftersträvar ”åh vad fiiin du är” kommer en dag att upptäcka att det inte är någon som säger så längre, eller ja, ytterst få i alla fall.

Jag tror bergfast på att t ex flickor som har tappat bort all uppmärksamhet och alla ”vad fin du är” tar sig extrema uttryck för att få uppskattning. T ex slänger ut mer eller mindre nakna bilder på Facebook/sin blogg. Då får de den där uppskattningen de saknat. Men vill vi verkligen att det är den uppskattningen våra döttrar ska eftertrakta? Jag kommer lära mina barn att det är kompisarnas/flickvänners personer som spelar roll, inte deras utseende….

Jag tror mer på att uppskatta barnen för dem de är, även våra vuxna vänner försöker jag visa uppskattning istället för premiera deras utseende. När barnen kommer in i rummet försöker jag visa ”Hej! Kommer du!” och le, då blir barnen uppskattade för sig själva. Många gånger får man en större respons på en sådan uppskattning istället för att kommentera deras fina tröja eller vad fina de är.
Mina vänner får en kram och får de en kommentar så är det i form av ”Vad kul att se dig!”.
Jag kan kommentera utseende, men då är det verkligen motiverat och jag menar det, jag slänger aldrig ur mig en ”vad snygg du är”-kommentar på flygande fläng. Säger jag det så menar jag det.

Jag tycker det är bra att Vi Föräldrar inte ställer upp på den utseendehysteri som föräldrar idag prackar på sina barn. Att de tar avstånd ifrån att barnen är ett utseende. Jag tycker vi ska gå över mer till att visa uppskattning för våra barn, enbart för deras person.

Självklart tycker jag mina barn är de absolut superdupersötaste ungarna som finns! Men måste jag hålla på att köra ner det i halsen på dem? Måste jag t ex hålla på att prisa deras teckningar så jag bajsar på mig? Jag tror definitivt barnen blir minst lika lyckliga av ”vad trevligt jag har med dig” och ”Du har målat en bil!!!” som av ”åh vad fin du är” och ”vad duktig du är”.

Häromdagen var vi ju och spelade brännboll. Fick Alfred höra hur duktig han var när han träffade bollen? Nä, han fick höra ”Du kunde!!!!”, och var lika lycklig för det.
Han fick värde i att han kunde! Inte för att han var duktig. För en dag, finns det inga ”vad duktig du är” kvar, på hans kommande arbetsplats kommer ingen gå runt och berömma honom för att han är duktig, då vill jag att han ska ha en grundsäkerhet i sin egen person, inte i sina bedrifter eller utseende…..

Annonser