I onsdags var det ett väldans rabalder för att skoljoggen ställde in slöjden.
I torsdags var det ett väldans rabalder för att skoljoggen ställde in slöjden dagen innan.
Igår hittade jag ett mail från läraren om diverse utbrott under onsdagen.

Idag var det ett väldans rabalder om utbrotten i onsdags….

Med rabalder menar jag utbrott där han bara står och stampar, kastar saker runt omkring sig, ber sina bröder hålla käften, svär åt oss, skriker på oss och vid enstaka tillfällen; hotar oss med stryk.

Jag vet att han skulle aldrig göra det som han säger, när han inte är arg. När han är arg vet jag faktiskt inte, jag tror inte han skulle ge sig på någon så länge jag är i närheten, men jag vet att han ger sig på dem när jag inte är med….

Idag var det så illa att jag till och med ringde skolan och förvarnade..

Jag blir helt tom på energi efter sådana här mornar, det är tur att jag redan går på ”lyckoknark” för utan dem så hade jag inte klarat av att inte behålla lugnet. Utan dem hade jag suttit och gråtit hysteriskt i ett hörn, just nu känner jag att det hade varit skönt, men jag har inte kommit så långt. Jag är så trött att jag hade kunnat lägga mig och sova men Hannes är hemma så det går inte.

Som sagt, det dräneras totalt på energi efter bråk, eller ja, bråk är det inte, vi har passerat det redan innan han kom upp….

Att behålla sitt lugn med en unge som är så obstinat tyken att man bara vill hudflänga honom kostar på. Det är inte alltid jag lyckas behålla lugnet heller, believe you me! När man har kort stubin så kokar man inombords av ilska istället och jag får inte ur mig den arga energin, den äter upp mig istället.

Nu börjar snart hela ekorrhjulet med ADHD-föräldragrupp och förhoppningsvis utprovning av medicin som jag verkligen hoppas hjälper lika bra som på syskonen.