Trött, hostig och med värkande febrig kropp så var jag tvungen att ta in Ludde till polisen idag för att skaffa pass. Redan på vägen in kände jag hur svetten rann i strida strömmar.

Vid Nautilus gnäller Hannes till och *blurp* kräks han i knät på sig själv!

In på parkeringen vid polisen, ut med barnet, hittade ett par tvättlappar och sanerade det lilla som kom i bilen. Av med kläderna på Hannes och klarar det så pass bra att det inte kom kräks någon annanstans än på kläderna.

Men ungen kan ju inte gå till polisen i kalsongerna!? Iväg mot en klädaffär med Ludde och Hannes kvar i bilen. Det är då det händer, ni har sett alla de där klippen med folk som går med sina mobiler och som går in i något, oftast hårt?
Jag gör det…. just det! Jag ska kolla saldot men bank-appen bråkar, brister i uppmärksamheten och *PANG* huvudet rätt in i en balkong som någon arkitekt tycker att den ska sticka ut från huset, precis i lagom huvudhöjd på mig. Då är jag på väg att gråta, särskilt när jag ser att jag inte har pengar till kläder heller.

Ringer i uppgiven panik till Teskedspappan som raskt sätter över pengar till mig så jag kan köpa ett par byxor och en tröja till Hannes. Tur är väl pengaflytten eftersom jag blev av med ytterligare 350 kr hos polisen sedan. Dock fick inte Ludde något pass idag eftersom båda föräldrarna måste skriva på lappen….

Nåja, mitt pass klart, jag överlevde utflykten men det var fasen på håret. Som jag sagt tidigare idag: Det är en jäkla tur att jag kan ligga uppallad i soffan, med datorn på magen och bara tycka och skriva. Det är ungefär vad jag klarar av….

Ingen fara med Hannes heller, en släng av åksjuka…