Idag är det riktigt rövarväder i Halland. Hemma i Oskarström var det regn med lite snö i, men ju närmare Hyltebruk jag kom desto mer snö blev det. Ändå körde folk i vanlig hastighet! Gärna lite fortare som brukligt är…

Efter Torup var det extremt spårigt och jag fick lite halkkänning när jag körde om en lastbil som låg i 40km/h uppför backen.

Jag började dagen med att lämna barnen vid bussen, den ska gå 8:05 men den kom inte förrän närmare kvart över åtta. Jag plockade in killarnas kompis i bilen, så han slapp stå i regnet och vänta.
När jag körde hade jag 14 min på mig att köra en sträcka som tar 27 min i lagstadgad hastighet. Jag insåg redan där att jag skulle aldrig hinna i tid, så jag tog det lugnt istället och körde i den hastighet som väglaget tillät.

Ett par incidenter på vägen hade kunnat sluta riktigt illa pga hastigheten! I Torup höll en bil på att få sladd när den plöjde om lastbilen framför mig, då hade den kommit flygande i säkert +100 km/h, förbi mig innan den knödde sig in framför lastbilen och då fick ett litet kast i snömodden, när den bytte spår…

I ”Slättåkra-rondellen” gled en bil rätt ut i rondellen när den kom i för hög hastighet och inte hann få stopp utan gled när det bromsades…

Är inte folk mer rädda om livet? Varken sitt eller andras?

Personligen värdesätter jag högre att komma fram, än att komma i tid! De 13 min jag var sen kan jag jobba in på lunchen, det är däremot svårt att jobba in en svår olycka eller tom dödsfall!

När jag var 8 år, närmare bestämt den 12 dec 1978, krockade min mamma med en rattfyllerist. Han fortsatte rakt fram i den kurva som mamma var på väg ut ur. Där, den kvällen förändrades mitt liv markant. Jag kan lova att det inte var till det bättre. Mina föräldrar skilde sig när jag var 12 år och efter det gick det bara utför med hemma situationen. Sakta men säkert känns det som att jag blev mamma till min egen mamma och jag flydde hemifrån redan som 16-åring. Sedan dess har jag klarat mig i princip själv. Hade mycket av svårigheterna i livet undvikits om personen i den vita volvon inte hade mejat ner min mamma? Ja, jag tror faktiskt det. Ekonomin hade varit annorlunda och min mamma hade nog funnits kvar. Hon transformerades sakta men säkert till någon jag inte längre kunde placera i samma fack som ”personen mamma”. Detta till störst del pga de skador hon fick när hon krockade.

Är det värt att kanske förstöra ett barns uppväxt eller ta dess förälder ifrån dom bara för att komma i tid?

I mitt fall var det sprit, men det är likvärdigt med halka och fart anser jag, båda är lika vårdslösa och respektlösa mot sina medtrafikanter!

Annonser