Etiketter

Jag brukar skriva här i bloggen att jag inte är en perfekt förälder, eller hur?! Jag hävdar bestämt att det finns bra föräldrar men inga perfekta föräldrar och det håller jag benhårt fast vid.
Däremot finns det områden där jag anser att jag är en perfekt förälder. Jag tänkte bena ut lite av dem som jag tänker på just nu….

Det här men HBTQ-personer:
Jag har en farfar som inte fick leva som han borde. Att vara homo på första halvan av 1900-talet var inte okej. Min farfar fick två utomäktenskapliga barn trots allt, vilket jag faktiskt är glad för, annars hade inte jag funnits. 

Min farbror är adopterad av sin bonuspappa och vet inte om att han är adopterad, min pappa hamnade hos fosterföräldrar och hade kanske inte en superuppväxt, men vad jag har förstått är han ganska nöjd med det hela ändå.
När pappa var i 20-årsåldern fick han åter kontakt med farfar och jag fick träffa den här goa gubben och jag saknar honom sååååå, fast jag fick behålla honom tills för 10 år sedan. Jag vårdar minnet av vår dans på bröllopet, ömt…
Jag förundrades länge över att min farfar levde ensam, han var inte direkt ful och definitivt en vettig man… när han så dog 2005 så stod det klart, han var ju bög! Att jag inte tänkt den tanken!
Nåja, min farfar var ändå min farfar och många tankar senare är jag HELT på det klara med att VEM man älskar spelar roll, inte vilket kön de har!
Mina pojkar växer upp med inställningen att den man älskar, älskar man med, oavsett kön!
Vi pratar sällan om framtida fruar, utan mer om framtida partners. Vi gör det solklart för barnen att oavsett vilket kön deras framtida partner kommer ha, så kommer vi alltid acceptera deras beslut och val. De ska aldrig behöva känna ångest över att de behöver presentera sin flick-/pojkvän, inte heller över vilken färg de har….

Det här med olika hudfärg
Är det något som spelar liten roll så är det hur människan ser ut, i alla fall för mig. För mig faller hiss/diss på personlighet, inte utseende. Sedan min första pojkvän 1987 så har jag sällan blivit kär i ett utseende, jag blir kär i en person! När jag blir kär blir människan vacker! Sedan är det ju så att utseende förändras, medan personligheten består… oftast…

De som jag blev kär i som tonåring, är idag, 30 år senare, otroligt oattraktiva!! Jag tror säkert att deras personligheter är lika goa men nä, inte deras utseende…. Dock är jag inte den som dömer dem för att de har blivit fula, jag är ingen fotomodell själv heller liksom….

Det här med olika religioner….
Jag är sk paganist, det tror jag få har missat, eller rättare sagt, jag är inte någon religion, punkt slut… jag hittar många saker inom de flesta religioner som jag gillar och som jag pular ihop inom den Spooniska livsåskådning som jag erkänner mig till. För mig så är det vi lär oss av livet, en strid ström av ”vätska” över en sked. Skeden samlar upp det vi tycker är vettigt i livet och som vi sedan skapar en livsfilosofi av, resten rinner av skeden….

Jag har mycket från kristendomen och buddismen i mitt liv, men för den sakens skull tänker jag inte dissa alla från andra religioner. Det finns många åsikter jag inte håller med om och det finns lite av islam som jag känner rimmar väl med min egen åsikt. Däremot tänker jag inte låta en trostillhörighet få forma åsikter om andra människor, bara för att jag inte klickar med islam betyder det inte att jag inte klickar med muslimer.
Som sagt, det är människan bakom tro, utseende och sexualitet som jag klickar med, ingenting annat.
Jag har så många olika sorters vänner, vita, bögar, muslimer, svarta, judar, flator och så vidare…. Jag älskar dem var och en för deras person, inte vad de räknar sig som….
Således tänker jag INTE dra varenda muslim över en kam, för vad som hände 9/11 eller på Charlie Hebdo… Det finns fanatiska idioter inom varje tro, Islam, Kristendom och Paganism, eller vilken du nu tänker på.

Fundamentalism är aldrig bra, bokstavstroende är aldrig bra… men det är min åsikt. Jag tror på vänlighet, mänsklighet och omtanke, DET är min fundamentala tro…. Sedan skiter jag i vad boken heter….

Annonser