Etiketter

Sedan jag var i 13-årsåldern har jag sökt, jag har konfirmerat mig, varit med i Kyrkans Ungdom och visst, jag fann en viss gemenskap, men det kändes ändå inte så ”Mig” som jag tyckte att det borde göra…

Jag var aldrig så avslappnad i kristendomen som jag skulle önska, det var lite för… halleluja moment för mig…
När jag flyttade till Halmstad läste jag i Hallandsposten om affären Choice, vi snackar 1994 nu… och jag hade hittat hem! Kristendomen var inte bara mitt val, utan mer kristendom/buddhism/judendom var mitt val.
Jag träffade Anneli Czifrik (may she RIP) och hon gav mig den ro som jag letat efter i 24-25 år! Mitt hem fanns bland healing, tarot och allsköns bråte…
1995 hittade jag det som var helt ”Mig”, det innebär att du t ex snickrar ihop din egen personliga tro (enkelt förklarat) Min tro grundar sig mycket i buddhismen och kristendomen i en salig röra, men ingen religion är mig främmande om den infaller i vad jag tror.

Så vad tror jag då?

Om vi sammanfattar det först och benar ut det sedan så säger jag så här: ”var och en blir salig på eget bevåg” Detta innebär att jag accepterar var och ens tro, så länge du inte kräver att jag måste dela din!

Mitt mål är att vilja alla väl, och hjälpa till så mycket jag kan men ändå inte ta slut på mig själv! Jag älskar att hjälpa men har insett att jag kan bara hjälpa om jag själv är på topp! Så, mig själv först och så världen i nästa steg.
Jag jobbar gärna lite extra när det är t ex Pride och Musikhjälpen. #MH14 höll sig till ämnen som sammanfaller med mitt medlemskap i RFSU Halland.

Om jag hade levt för säg 350 år sedan, tror ni jag hade sluppit bålet? Jag är inte så säker på den biten. Jag är väldigt glad att jag lever idag och inte för 350 år sedan. Idag kan jag hjälpa istället för att brinna illaluktande på ett bål…
För så här är det, visst vill du finna en mening i det du upplever nu, än att se människor brinna på bål?
Fakta: Jag har hjälpt människor som har funnit sig vilse, som inte förstår vad de är utsatta för och som har hamnat snett i tillvaron. Visst, jag är inte den där solklara människan som kan svaren på allt, utan jag tror mer på medmänsklighet och äkta känslor.

Om vi går in på Mumbojumbo-aspekten av del hela, så är jag inte den som är klärvoajant. Långt ifrån, jag har insett att jag är clairknowing, alltså jag vet utan att jag vet hur jag vet… solklart va? Jag hör inget, ser sällan, känner sällan… ba’vet asså 😉
Fattar ni det dilemma jag hamnar i JÄMT och ständigt? Jag vet! Men är det mina fantasier eller är det som det kommer bli? Att vara Clairvojant är i mina ögon en känsla av semester, att var clairknowing är bara en fistfuck från gudarna…
Det finns INGET som är lätt med att vara Clairknowing, bara självkritiserande och ”DU fabulerar”. Du har INGENTING att gå på, allt du har är vad du tror, vilket i själva verket inte är stort sett mer än din fantasi… egentligen… Eller?

Så vet ni hur jag har lyckats bena ut det hela?

  1. När jag är Clair-knowing så behöver jag inte fundera på svaren på de frågor jag får, utan jag bara svarar.
  2. Om jag tycker det är svårt att svara… ja, då kanske mottagaren ska fundera lite extra. Då har jag inte ”fritt blås” till de som EGENTLIGEN svarar.

Jag finner mycket tröst i min tarotlek, inte som en databas av svar utan som ett verktyg som jag kan förklara, för rent krasst, många gånger kan jag inte förklara hur jag vet… Jag bara vet = clairknowing.
Tarotleken är sällan mer än ett verktyg som åskådliggör svaret för frågaren , jag vet oftast inte vad jag svarar på utan bara frågaren vet vad jag menar…   Kan vi lämna clairknowing därhän?

Jag tror på den kraft kristaller kan ge/läka. Inte som någon universalläkemedel utan som en liten katalysator eller booster om man så vill.

Jag tror på ordets kraft, en ritual med en ramsa som mantras kan generera sådan energi som kan göra verkan, i mitt fall av välvilja, men faktiskt tror jag också att människor kan göra ont, mer än själsligt, med ord…
Jag tror att ett problem, som man har, förlorar sin makt när man vågar öppna munnen och prata om det, eller om man mår på något särskilt sätt.
Jag kan t ex läsa av mina barn kusligt lätt och det är inte alltid det enklaste att få dem att öppna sig, men när jag väl lyckas så brukar de hålla med om att ”det var ju inget egentligen”, då har jag oftast hittat en lösning, bekräftat en känsla eller förklarat varför…

Gud? Njae… Så som Gud framställs i Bibeln så kan jag bara inte tro på han (allmäktige fadern). Det går emot allt vad jag tror angående människan, hur min bild av gudar ska vara t ex.
För mig är gudar inte småsinta, kvinnohatande krafter som uppför sig som en obstinat 4-åring bara för att få som han vill! I så fall lever jag med en Gud i 4-årings format hemma.
Däremot den där kraften, den som håller ihop elektronerna till kärnan, som planeterna till solen, som solsystemen i galaxerna, som galaxerna till ja vad blir det? Har man hittat universums mitt? Allt går igen, allt är uppbyggt på samma sätt, med samma kraft som murbruk. Nog för att man kanske kan förklara det rent fysiskt, men ändå… En dag kan vi snart förklara spöken och t ex Qi på ett högst vetenskapligt sätt också *övertygad*
Personligen har jag fått alldeles för mycket hjälp av änglar och ärkeänglar för att förklara bort dem rätt av, det hade varit att förneka mig själv så nä, jag tror på änglar.
Jag tror även på Devor, älvor och andra naturväsen. Jag varnar alltid om jag måste hälla ut hett vatten någon annanstans än i vasken. Lika bra att ha ryggen fri så man inte står där med en ilsken Vätte framför sig en natt…

Om vi tar det är med målet… Mitt mål är att få människor att må bra, finna verktyg att må bättre och att ta itu med sitt liv. Mitt mål i livet är inte att lämna någon åt sitt öde utan tvärtom, hjälpa den människan att bemästra sitt öde, om det så är att lämna kläder till någn eller bara lämna kläder som är urväxta till grannen, det är faktiskt skit samma. Så länge jag kan hjälpa någon med vad den personen behöver, axel att gråta mot, goda råd eller bara någon som lyssnar, I’ll be there…..

Annonser