Oktober är inte bara bröstcancern månad utan även ”ADHD awareness”
Jag tänker nu ventilera mina tankar om att vara mamma till 4 adhd-barn och vilka motsättningar vi har stött på.

Vet ni hur jävla misslyckad man känner sig som förälder? Första att man inte har det minsta inflytande över sina barns uppfostran och sedan, efter diagnos, att man inte är frisk nog att nedärva friska gener till sina barn.

Inte nog med att man ska lära sig att bemöta sina barn på rätt sätt, ta emot skit för att man medicinerar, utan man måste ändra sina tankar om sig själv!
Nej, jag är ingen dålig förälder!! Vi är jävligt bra föräldrar!

Ja, våra barn svär och har lite stökig attityd, men gissa hur mycket värre de kunde varit utan mig och maken som föräldrar!
Med äldsta ADHD-individen i familjen, som precis har fyllt 20, och är en mycket välartad ung man så blir man ändå hoppfull om framtiden!
Med den närmaste månadens inlägg kommer jag beskriva hur det är att leva med 6 adhd-barn i familjen, varav 1 barn dessutom har asperger och de 4 yngsta har autism-spektrum i sina diagnoser.

Välkommen in i min värld av stökiga barn och tårfylld ångest..