Jag fortsätter från igår….

Innan man börjar koppla att ens barn har en NPF-diagnos, så är ens självförtroende som förälder, fullständigt i botten.
Barnet lyssnar inte, gör inte som man säger, kan inte styra sig bland andra, ballar ur i vissa situationer, gapar och skriker, kastar möbler eller svär åt en. Sättet som NPF:en tar sig uttryck på är olika för alla barn…

Vår första höll sig alltid på sin kant, är lättkränkt, ville inte delta i klassamlingar, sångstunder eller liknande.
Rutinändringar genomfördes alltid under stora protester och konflikter.
En gång hotade han att döda musikläraren bara för att hon sa att Beethoven hette Ludvig, precis som Ludde… Det är inte ett normalt beteende.

Jag kände mig fullständigt misslyckad som förälder! Det var fler än en gång som jag funderade på om familjen inte hade det bättre utan mig, jag hade ju ingenting att tillföra mer än tjat och skrik! Jag tjatade, pratade, kompromissade, tvingade och mutade…. Till slut kom även dyslexin fram och det var då jag ringde BUP-linjen och självremitterade oss till BUP.
Man ser att folk tittar snett på en när man har barn som får utbrott offentligt, man vill bara försvinna – man är ju såååå dålig förälder!!! När man inte mår bra själv, så påverkar andras åsikter starkt!

Så ett råd till alla som inte har barn som river affärer, titta inte snett på andra föräldrar, du vet inte hur deras situation ser ut. Personligen blir jag mer irriterad över människor som tittar hånfullt/snett på mig än mina barns beteende.

Jag har fortfarande en smula dåligt självförtroende, men jag vet att jag lyckas rätt bra i de flesta fall. Ibland ballar även jag ur och vrålar lika bra som barnen. När de vägrar lyssna så tar ilskan övertaget och jag sätter dem i trappan eller i riktigt sällsynta fall, kastar ut dem! Det är då när jag agerar utifrån ilska som jag får dåligt självförtroende och känner mig misslyckad.

Jag är inte alltid stolt över mitt egna beteende men jag har lärt mig att be ungarna om ursäkt och förklara varför det blev som det blev. Jag vill ge dem en förklaring varför jag betedde mig fel.

Jag antar att alla NPF-föräldrar någon gång har haft dåligt självförtroende, det kommer med paketet….