Har du frågor om hur det är att leva i en familj med ADHD? Du får gärna maila!! Jag svarar gärna, dock får du vara beredd på att jag kanske bloggar/instagrammar din (anonyma) fråga och mitt svar på det hela…. 

Alla våra 6 barn har olika diagnoser, allt från ADHD (grunddiagnos) till ODD, Asperger, Dyslexi och kombinerad typ i olika ”valörer”. Alla behöver bemötas utifrån sina premisser och man KAN inte bemöta dem som man brukar bemöta barn. Jag gör ofta själv fel och lackar ut på 1:an som behöver diskuteras med för att hitta balansen igen. 2:an behöver påminnas om vilket beteende som är okej och vilket beteende som inte behövs alls faktiskt. 3:an måste stoppas…. inom allt….
4:an är en Ilskobert och måste verkligen lirkas med eller helt enkelt vrålas till på för att han ska göra sin del av hemmet. Bara att klä på sig är en enorm påfrestning enligt honom.

ADHD kan ge symtom inom ouppmärksamhet och/eller överaktivitet och impulsivitet. Eftersom tillståndet är utvecklingsrelaterat varierar symtomen med åldern. Hos yngre barn är överaktiviteten ofta tydligast, medan ouppmärksamheten dominerar hos de flesta från och med skoltiden och framåt tillsammans med planeringssvårigheter och impulsivitet. Hos äldre barn, ungdomar och vuxna kan överaktiviteten kvarstå men ta sig andra uttryck, som rastlöshet och bristande tålamod. Symtomen kan också variera beroende på sammanhanget som personen befinner sig i. Ouppmärksamhet vid ADHD kan visa sig genom att personen har bristande tålamod och uthållighet, svårighet att följa instruktioner och reagera på direkt tilltal samt svårt att organisera sina uppgifter och aktiviteter. Överaktivitet och impulsivitet vid ADHD kan visa sig genom att personen har svårt att sitta still. Hos ungdomar och vuxna kan detta istället visa sig som en rastlöshetskänsla. ADHD kan yttra sig på olika sätt hos olika individer men också på olika sätt hos samma individ under olika åldrar.

Hyperaktivitetssyndrom med uppmärksamhetsstörning, eller ADHD, är ett neuropsykiatriskt funktionshinder som påverkar förmågan att fokusera och koncentrera sig på en uppgift. ADHD omfattar även överdriven aktivitet.

ADHD har en inverkan på personens förmåga att vara produktiv, och kan även påverka hur personen utvecklar sina sociala relationer eller den egna självkänslan. ADHD debuterar i barndomen och kvarstår i ungdomen och upp i vuxen ålder i 40 till 70 % av alla fall. ADHD drabbar uppskattningsvis 3-5 % av alla barn oberoende om man kommer från olika kulturer och geografiska regioner, vilket innebär att det i ett klassrum med 25 till 30 elever kan finnas minst ett barn med ADHD.

Även om orsakerna till tillståndet inte är fullständigt kända, står det helt klart att dåligt föräldrabeteende inte leder till ADHD. Den sociala miljön kan dock påverka symtomens svårighetsgrad och särskilt graden av funktionsnedsättning hos barnet.

Mycket tyder på att ADHD kan vara ärftligt. Studier har visat att ärftlighetsfaktorn för ADHD är snarlik ärftligheten för längd. De flesta barn med ADHD förefaller ha minst en biologisk släkting med symtom av funktionshindret, och minst en av tre fäder som hade ADHD-symtom i ungdomen, har ett barn med ADHD. Dessutom har studier på enäggstvillingar funnit att om den ena tvillingen har ADHD, är risken ca 90 % att även den andra tvillingen har det. Forskning pågår fortfarande, men genetiska faktorer förefaller bidra till känsligheten för ADHD. Ingen enskild gen med stor betydelse för uppkomsten av ADHD har ännu identifierats.

Forskare har upptäckt att barn med ADHD i genomsnitt har upp till 5 procents mindre hjärnvolym än barn utan ADHD.
Forskning har även visat på skillnader i vissa av hjärnans signalsubstanser, eller neurotransmittorer, som gör att hjärnceller kan kommunicera med varandra. Vissa neurotransmittorer kan till exempel uppvisa avvikande aktivitetsmönster hos människor med ADHD.
Slutligen har studier som använt olika tekniker för att ”avbilda” hjärnan, som positronemissionstomografi (PET), avslöjat mindre aktivitet i de områden i hjärnan som kontrollerar aktivitet och uppmärksamhet hos personer med ADHD. Varför detta är fallet hos vissa människor men inte hos andra, är ännu okänt. Det är viktigt att betona att olika tekniker för avbildning av hjärnan för närvarande inte används för att diagnostisera ADHD. Dessa laboratorieobservationer är förvisso samstämmiga men de är inte tillräckligt känsliga för att ställa en ADHD-diagnos.

Barn, ungdomar och vuxna med adhd/add har ofta också en rad andra svårigheter. Dit hör, förutom motoriska och perceptuella svårigheter som vid damp eller dcd, också språkliga svårigheter, kognitiva problem, inlärningsproblem/dyslexi, svårigheter i samspelet med andra, sociala beteendeproblem som trots och uppförandestörning, sviktande självkänsla, ängslan, ångest och depression. Närbesläktade diagnoser som Tourettes syndrom och Aspergers syndrom eller andra autismliknande svårigheter förekommer också relativt ofta. Ju fler tillkommande svårigheter, desto större blir naturligtvis funktionsnedsättningen. Många av de tillkommande problemen går emellertid att undvika eller begränsa effekterna av om omgivningen förstår hur personen med adhd/add fungerar och kan anpassa krav och förväntningar till detta. En egen förståelse för vilka behov, svårigheter och förmågor man har är också viktigt.

ADHD:

  • ​Är INTE ett attitydproblem eller ett resultat av dålig uppfostran
  • Är INTE en intellektuell defekt
  • Börjar i barndomen och kvarstår ofta upp i vuxen ålder
  • Kan ha ett flertal orsaker
  • Det går att diagnostisera även om det ibland kan vara svårt
  • Kan behandlas på effektivt sätt

För att avgöra om någon lider av ADHD görs en noggrann utredning av läkare, psykologer och pedagoger. Utredningen innehåller en medicinsk undersökning, olika tester och intervjuer med barnet och anhöriga men också med förskole- och skolpersonal.

En del av symtomen måste alltid:
-Kvarstå i minst sex månader i sådan omfattning att barnets utveckling hämmas.
-Signifikant försämra barnets sociala funktion eller studiefunktion.
-Föreligga i två eller flera miljöer (i hemmet, skolan, på daghem, förskola etc.)
-Uppträda före sju års ålder (här diskuteras nu att höja denna gräns till 12 år)

Det första steget för att få hjälp med symtom orsakade av ADHD, är att se till att diagnosen är korrekt. Då diagnosen är ställd finns det en rad olika behandlingar som kan erbjuda hjälp.
Att diagnostisera ADHD kan vara svårt och kräver information från ett antal olika källor. Det bör göras vid en omfattande utredning i rätt tid av en barn- och ungdomspsykiater, barn- och ungdomsneurolog (med inriktning habilitering) eller en pediatriker med specialistkunskaper inom ADHD. Utredningen bör även inbegripa barnet, hans eller hennes föräldrar och barnets skola, samt ta hänsyn till sociala och kulturella faktorer i barnets miljö.

Myt: “ADHD är bara en diagnos, som läkare använder allt mer när det gäller besvärliga barn.”
Fakta: ADHD har varit ett erkänt funktionshinder i mer än 50 år. Eftersom läkarna fått ökad kunskap om funktionshindret och lättare kan identifiera det, har ADHD-diagnoser dock blivit vanligare än tidigare. I USA diagnostiseras ADHD hos 3–5 % av befolkningen varje år.

Myt: “Min blyga, dagdrömmande dotter kan omöjligen ha ADHD! Jag trodde att det bara drabbade hyperaktiva småpojkar.”
Fakta
: ADHD drabbar både män och kvinnor men sannolikheten är 2–3 gånger större att pojkar får diagnosen ADHD än att flickor får den. Flickor kan ha mindre impulsivt eller hyperaktivt beteende än pojkar, men detta betyder inte att ADHD inte förekommer hos flickor. Hos många flickor och kvinnor är ADHD olyckligtvis ett dolt tillstånd som ofta förblir odiagnostiserat.

Myt: “Det är troligen all skräpmat som mitt barn äter eller något annat miljöproblem som orsakar ADHD.”
Fakta
: Olika koststudier har visat varierande resultat på ADHD-symtom. Däremot är det alltid bra att hålla den totala allmänhälsan, inklusive motion, vila och näring, under uppsikt när det gäller att behandla symtomen på ADHD.

Myt: “Om föräldrarna uppfostrade sina barn så som de gjorde förr i tiden, skulle barnen inte få detta störande och dåliga uppförande.”
Fakta: Forskning har visat att bristfällig uppfostran och disciplin inte orsakar ADHD. Liksom vid diabetes och andra störningar kan dock föräldrarnas engagemang i behandlingen (strategier för hantering av beteenden och/eller läkemedel) hjälpa till att lindra ADHD symtomen.
(Parentes här är att jag alltid har ”anklagats” för att vara för hård mot killarna)

Myt: “Det är helt omöjligt att hon har ADHD! Hon har inga problem med att koncentrera sig på det hon vill göra, som att spela dataspel.”
Fakta: Personer som ibland kan koncentrera sig kan ändå ha ADHD. Personer med ADHD har periodvis svårt att utföra de flesta uppgifter, men de (liksom många andra människor) kan koncentrera sig på sådant som intresserar dem och sådant som de tycker är roligt, som dataspel.

Myt: “Eftersom barn med ADHD inte är lika smarta som sina kamrater, måste de oftast placeras i specialklasser.”
Fakta: ADHD påverkar inte den intellektuella förmågan. Barn som har ADHD, utan andra tilläggsdiagnoser, är lika smarta som vilket annat barn som helst. Men på grund av sina symtom kanske många barn med ADHD inte gör lika bra ifrån sig i skolan som sina klasskamrater som inte har ADHD. Många som har ADHD har även inlärningssvårigheter, som man tar itu med genom att använda speciella stödåtgärder. De flesta barn med ADHD kan klara sig i vanliga klassrum med hjälp av föräldrar och lärare som använder tekniker, såsom positiv förstärkning, organisations- och studietekniker, samt stimulerande instruktionshjälpmedel.

Myt: “Det är enkelt. När du väl har börjat ta läkemedlen, så blir du bra.”
Fakta: Även om det inte finns någon behandling som botar ADHD, hjälper behandlingsprogram, som omfattar stödåtgärder för beteendehantering och/eller medicinering, till att hantera symtomen. Flera årtiondens forskning visar att hos omkring 70 procent av dem som har ADHD förbättrar stimulerande läkemedel många av ADHD-symtomen. Stimulerande läkemedel stimulerar de delar av hjärnan som hjälper till att öka fokus och förmågan att kontrollera sitt beteende. Andra effektiva behandlingar som kan kombineras med medicinering, eller användas var för sig, omfattar tekniker för beteendehantering och klassrumsåtgärder.

Myt: “Det är bara en fas. Han kommer att växa ifrån detta.”
Fakta: Barn med ADHD kan i vissa fall växa ifrån det. Omkring 70 procent av barnen med funktionshindret kommer att fortsätta att ha ADHD-symtom under ungdomen, och en del av dem kommer även att ha funktionsnedsättande symtom in i vuxen ålder. Hyperaktiva symtom tycks avta när barnen växer upp. Uppmärksamhetsproblem kvarstår dock ofta in i vuxen ålder. Vuxna med ADHD tycker oftast att deras symtom gradvis avtar efterhand som de blir äldre eller blir mindre besvärande eftersom de lär sig effektiva sätt att hantera dem.

Myt: “Jag kan inte ha ADHD. Jag är inte hyperaktiv.”
Fakta: Hyperaktivitet är ett symtom som endast en del ADHD-patienter diagnostiserats med. Det finns tre subtyper av ADHD: övervägande hyperaktiv-impulsiv, övervägande ouppmärksam och kombinerad typ.

Man har hittat olika avvikelser i hjärnans funktion hos personer med adhd/add. Den gemensamma nämnaren är störningar i impulsöverföringen i de delar som styr uppmärksamhet, aktivitetsreglering och impulskontroll. Biokemiska förklaringsmodeller till detta, som framförallt handlar om dopaminförsörjningen i hjärnan, är de för närvarande mest aktuella. Detta stämmer väl med de neuropsykologiska förklaringsmodeller som på senare tid lanserats.
Enligt dessa kan svårigheterna förklaras som brister i exekutiva funktioner, det vill säga de processer i hjärnan som svarar för planering, organisation, samordning, impulsreglering m.m. Också brister i det så kallade arbetsminnet hör hit. Arbetsminnet svarar, enkelt uttryckt, för förmågan att hålla flera saker i huvudet samtidigt och att kunna använda tidigare erfarenheter för att förstå nya situationer som vägledning för handlandet.

Omgivningen kan underlätta mycket för barn med adhd. Genom att förstå barnens problem och kunna möta olika symptom och beteenden på ett bra sätt skapas mer trygghet kring barnen, vilket kan förhindra oro. Det är viktigt att se till varje barns speciella behov och utgå från dem.
Barnen behöver också verktyg för att kompensera sina svårigheter. De behöver träna koncentration, tidsuppfattning och få stöd med planering och strukturering. God hjälp kan de ha av dator, fickbandspelare, elektroniska almanackor, bildstöd och tidshjälpmedel. Det finns även speciella dataprogram för barn som behöver träna sin koncentrationsförmåga. För många har den typen av träning god effekt som också sitter i under lång tid.
Det är viktigt att föräldrar och syskon till barn med adhd får mycket stöd och avlastning.

Tips på bok att lära för att bemöta dessa barn: Explosiva barn av Ross Greene

Källor:
Doktorn.com
Att leva med ADHD
När vardagen är kaos
Du är klok som en bok, Lina
Vad är add/adhd?
RBU.se

Annonser