Jag och avkomman var i stan idag och köpte trådbackar, då hörde jag på podden ”Psyket” på P3 och Underbara Clara var med och pratade. Sååååå mycket nyttigt att höra hur andra upplever det hela och hur andra tar sig tillbaka.

Själv har jag senaste året insett att jag kommer aldrig bli samma uthålliga människa längre, att jag har blivit mer inbunden, inte längre älskar att umgås hejdlöst med människor utan väljer noga vilka jag umgås med, att jag inte lika gärna lämnar hemmet utan helst är här t ex….

Men samtidigt är jag så nöjd med den jag har blivit! Jag vet att jag är varmhjärtad och älskar att skämma bort de jag älskar med små presenter, särskilt de som inte har råd eller ork att skämma bort sig själva.

Jag är oftast snäll och hjälpsam så länge det inte kostar på mig, säger jag nej är det för att jag inte orkar. Jag ser ut att vara en energisk människa men energin räcker bara en viss tid, sedan ligger jag på soffan och kollar serier eller mobilspel… och jag accepterar det, MÅSTE acceptera det för energin jag lägger att jobba emot i oacceptans, behöver jag till roligare saker!

Min trötthet sitter i hjärnan, min kropp blir inte trött, men min hjärna blir trött, då behöver den vilas med sömn eller banala saker som mobilspel/serier, detta gör att jag förstår den vila barnens uppfuckade hjärnor får av ”skärmvila”. ADHD-barnens hjärnor klarar också bara en viss påfresting, sedan blir deras hjärna trött och då kommer härdsmältorna på löpande band…

Att jag orkar jobba så mycket som jag ändå gör (24h/v men det blir nog säkert 30h) beror helt på att jag kan ta med datorn hem och fixa hemma, att sitta i soffan och jobba känns inte som jobb. Jag kan sova en stund, jobba, spela mobilspel, jobba osv. Att jag kan ta det lugnt på morgonen och slippa stressa och kanske komma 8:40 istället för 8:00, flex finns av en anledning. Detta gör faktiskt att jag orkar och att jag orkar mer än om jag hade varit piskad till att vara på plats 8-14:30!

Dessutom kan jag inte nog förespråka 6h arbetsdag!! Jag orkar bättre, barnen orkar bättre, samvete och livet blir lättare när alla orkar mer!

Visst vill jag jobba fulltid men jag inser att det är inte fysiskt möjligt! Det är bättre att jag går kvar på mina 60% och jobbar utöver det som jag orkar och tar det lugnt när det behövs än att jag skulle jobba heltid 4 mån och sedan bli 100% sjukskriven i 6 mån!

Att jag dessutom har en chef som själv har multipla funktionsuppsättningar och har personlig assistent, och som faktiskt på allvar fattar när man säger ”just nu är det mycket, jag orkar inte prestera på alla plan, vad prioriterar vi?”, och där vi gemensamt kommer fram till att det här lägger jag energin på och tar resten när jag fått igång energiflödet igen…. ni anar inte hur mycket guld värt det är!
Min chef gör att jag faktiskt orkar jobba och gå till jobbet med glädje istället för ångest över ”hur ska jag hinna?”

Jag älskar mitt jobb, mina elever och mina lärare! Jag skriver ”mina” fär att jag älskar att göra det lilla extra för dom! Det ger mig mer energi att se deras tacksamhet, lättnad i arbetsuppgifter osv, och visst är det så att det finns inga ”selfless good deeds”, jag är en junkie på att få positiv energi för den får mig att orka och vara glad!

För mig spelar det stor roll… får jag vara glad och lycklig, struntar jag i det mesta andra, då blir det mesta bra!