Jag är en människa som överlag tycker en hel del om det mesta, däremot skulle det sällan eller aldrig falla mig in vädra mina åsikter om människors agerande inom områden jag inte har kunskap om.

Visst kan jag tycka att människor gnäller om att ta två barn till affären för det är sååå jobbigt. Grattis säger jag, jag tycker det är semester att bara ha två barn till affären. Jag som vanligtvis har 4 ADHD-ungar med mig…. Däremot vet jag att man kan bara härleda till sin egen vardag! Vad vet hen om att ha 4 ADHD-barn till affären? Absolut ingenting! För hen ÄR två normalstörda barn tillräckligt! Därför är det inte en issue för mig.

Ja, jag har tankar och åsikter om hur människor agerar med sina barn, men vad vet jag om hur de har det? Ingenting… Jag kan skriva om hur jag gör, men jag känner inte att jag har rätt att kritisera andra människor för hur de gör!

Tyvärr har inte alla denna egenskap, som jag kallar sunt förnuft. Ta en halvtimme och segla runt på föräldrabloggar, du kan hitta så många åsikter om hur folk tycker om andra folk, eller hur? Men hamnar vi inte till syvende och sist på att vi kan bara agera utifrån våra barn och vår vardag?

Som alla människor utvecklas även jag och jag har SÄKERT gjort inlägg som jag nu dissar. Jag har ändå bloggat i 10 år. #GörEnPudel

Vad jag tänkte komma till är återigen, antagligen, att människor omkring i vårt samhälle har så mycket åsikter och fördomar runt barn och familjer med NPF. När man sedan börjar gräva i vad de egentligen vet så vet de absolut ingenting! De låter sina fördomar styra sina åsikter (vem gör inte det?).

Åsikterna är blandade:

• Det räcker det med lite Omega3 så kommer man runt problemet.
• När man sitter och äter och barnet med selektiv matvägran äter när de blir hungriga, inga barn svälter medvetet (jo, barn med selektiv matvägran gör det eller t ex kräks på bordet om de tvingas äta)
• Det är bara att tvinga barnet att göra det man vill. Lirkande och ”välja sina strider” är bara löjligt.
• Man drogar ner sina barn med medicin för man orkar inte ta itu med dom.
• ADHD är bara ett resultat av ostabila familjer och skilsmässor.

Jag hade lätt kunnat fortsätta med alla imbecilla åsikter jag har hört under de 14 år med ADHD, Asberger, ODD (trotssyndrom), Autism, OCD och nu det senaste GAD (generalliserat ångestsyndrom). Nu har jag aldrig levt med ett normalstört barn så jag vet inte vad jag ska säga när jag tillfrågas om vad som är olikt i vår vardag, faktiskt så är en NPF-vardag inte på något sätt någon generell typ av vardag, den är olika i alla NPF-familjer, vilket jag tror den är i alla familjer. Däremot är jag expert på att ta hand om mina barn, jag hade säkert orsakat kaos i en annan familj.

Att som utomstående komma och tala om för mig hur jag ska ta hand om mina barn eller ha en åsikt om hur jag agerar med mina barn, är absolut bästa sättet att får en Orkan Magdalena över sig!

Det finns så många människor som har åsikter om mig, min familj och hur vi ska bemöta våra barn, att det faktiskt är nog nu. Blogg efter blogg, människa efter människa har åsikter om hur vi SKA göra, för de gör minsann så med sina barn… Som om jag inte högaktningsfullt skiter i hur de gör… faktiskt!

Det jag vill säga till ”förståsåigpåare” är att håll klaffet om du inte vet något om saken!!!

Just det… tänkte inte p åatt ”förståsigpåare” inte har insikt om att de faktiskt inte vet något om saken, ”de har ju faktiskt rätt att ha en åsikt”… Ja, alla har rätt att ha en åsikt, men jag vill fan inte ha åsikten nerkörd i halsen!! Jag har inte bett dig om den, då ska du inte tvinga den på mig….

Jag har åsikter om så mycket, men någonstans tror jag faktiskt att jag har vett att hålla käften när åsikten inte kan leda till något bra eller är efterfrågad!