Tack och lov att killarna är små!!


Så att de inte förstår eller kan läsa själva… men visst reagerade Ian på nyheterna imorse, kanske var det bilderna, kanske det hon sa… men jag förstår alla barn som är rädda, jag erkänner villigt att det har väl varit med en rädsla i maggropen som jag mötte morgonen.. men tack och lov så gick jag in och läste artiklarna igår och blev lite lugnare…
Logiken säger en sak men klart man blir rädd! Tänk om gårdagen – som var stressig och jävlig – hade varit vår sista dag? ärligt talat, jag kramade ungarna lite extra på dagislämningen kl 9 imorse och sa att jag älskade dem, en gång mer än jag brukar…. Bara för att vara på den säkra sidan 😉

Jo man blir nojig som förälder och självklart vill jag att mina barn ska få växa upp och leva ett liv som de är nöjda med, inte gå under i ett svart hål, men samtidigt som en rädslans vibrationer går genom magen ibland så känns det ju konstigt att det skulle bli ett svart hål, jag menar ett svart hål… *känns overkligt*

Knitta & Thomas slår till!

Var med kompisen och fikade istan idag, vi gick från Espresso House i Drottning Kristina Passagen och gick ”långa” vägen till AF, hon pratade i telefon och jag passade på att fota vår väg dit…

Vid AF så hade svenska versionen av Knitta slagit till och det satt stickat lite överallt – häftigt, fast det stickade på räcket på biblioteket såg bara skräpigt ut…

Efter 1½ timmas väntan på vägledningscentrum så åkte vi till Rusta och jag förgyllde ungarnas dag, de fick var sin Thomas Tåg tandborsthållare….

Idag blev jag smått arg!

Etiketter

,

Idag var vi på kyrkis och massa barn målade, jagstod och slipade på ungarnas handavtryck som vi gjorde i fredags och så blev det dags för sångstund. Alla bara försvann och jag tänkte plocka bort all färg så att det var klart för fikan efter sångstunden och att inga barn skulle få för sig att kroppsmålning är en bra idé.

Detta gjorde att jag blev 10 min sen till sångstunden och på väg dit så visade det sig att Totte inte ville sjunga, vilket var ok, han och en 7-åring stannade kvar och lekte. Jag gick in i rummet jämte och hittade Ian, men ingen Alfred. Jag går ut ur rummet och ser att ytterdörren står öppen! Då finns det alltså både genomfartsväg och en å (som en man drunknade i tidigt i våras) och jag blir helt kall!

Jag går snabbt igenom lekrum, samlingsrum och övriga utrymmen innan jag drar på mig skorna och kastar mig ut, ingen Alfred syns till! Jag jagar runt som en tok runt kyrkan, ner till ån och på väg tillbaka ser jag hans illgröna MeandI-body uppe på balkongen 2 trappor upp! Han har alltså klättrat upp för en stentrappa (där en trillade och bröt lårbenshalsen förra året) och vidare upp för en trappa till terrassen/balkongen.

Han kunde ju ha slagit ihjäl sig!

Jag blev – förbannad är ett bra ord – och tog ungarna och skulle åka hem, kan folk inte stänga en sketen jeffla grind så vill jag inte utsätta mina barn för det stället! Visst jag ska hålla ordning på mina barn, men grinden finns just för den orsaken att man SKA kunna slappna av och, som i mitt fall, hjälpa till med saker och ting där.

Kompisen lyckades övertala mig att stanna kvar och kyrkisledaren informerade om hur viktigt det är att stänga grinden! på 5 min stängde jag grinden 4 ggr för folk – som själva har barn runt 1 års ålder – bara lämnaden den öppen.
Blir det likadant i fortsättningen så håller jag inte truten, då framstår jag hellre som en surfitta än att riskera mina barns säkerhet!

——————————-

Vi föräldrar 3/2008:
”4 år är inte bara en ålder utan en sjukdom, en jag-pratar-hela-tiden-oavbrutet-om-ingen-hindrar-mig-sjukdom

Om 2-åringar:
”Om kan själv är ena mantrat så är nej det andra. Med ett bestämt nej kan barnet styra sin omgivning, visa sin makt. Klart att det säger nej, ofta nästan automatiskt och av bara farten. Det kan tom bli nej, fast barnet vill ja.”
Stora Trotsboken

Jag satt och läste om 4-åringar i trotsboken och det var ju precis så som Totte var för några månader sedan!!
Ett annat bra stycke som många borde läsa varje gång man lackar ur på barnen är:
Många föräldrar är ovana vid att säga ifrån och vid att hävda sig. Vi har hört att man ska prata lugnt med barnet, och vi blir förtvivlade och får skuldkänslor när det lugna samtalet istället blir en våldsam konflikt där vi skriker som dårar och till slut använder ren styrka för att tvinga barnet. Vi undrar om vi har hämmat och kuvat barnet, om vi skadat det för livet. Men att sätta stopp för ett barn som bär sig illa åt är inte att hämma och kuva, det är att hjälpa barnet.

Jag är en av de där

Talar till rätta…

En kvinna har problem med sitt barn som vaknar flera gånger varje natt och som dessutom är livrädd för smällar från mammans sovrum.
Den här kvinnan hade varit och spått sig och fått veta att en avliden släkting vill henne nåt, det är den avlidna släktingen som ställer till oreda med barnet.
Jag sätter mig på kvinnans säng i sovrummet och får inom ett par minuter kontakt, jag får gåshud på hela ryggen och håret ställer sig i nacken, däremot ingen som helst gåshud på framsidan…
Jag talar om för släktingen att nu får det vara bra, släktingen ställer till så mycket problem för kvinnan att hennes goda avsikt blir tvärtom, nu är kvinnan medveten om släktingen och då är det enklare för släktingen att ta direkt kontakt med kvinnan.
Det verkar som att meddelandet gick fram för under samtalets gång så minskade gåshuden, släktingen blev mindre intensiv i sitt framträdande.

Efter sommaren….

Under sommaren har det hänt en del saker, jag har utvecklats och genomgått en energihöjning som skapade oreda hos mig, genom att jag gick runt och ”gungade” i ca 1 månads tid. Ni vet när man har åkt båt eller tåg och de närmaste timmarna efter man går av så fortsätter man känna hur man är gungade när man åkte… så kändes det länge och det var lite halvenerverande.
Själar runt omkring mig har väckts upp runt mig, själar som har slumrat och som nu får en ”crasch-course” inför stundande höjningar och utmaningar… Alla vakna själar är viktiga för världens utveckling….

Jag har spått över nätet och har fått positiv respons, ska försöka mig på lite fler…. jag har fått kommentarer om att jag är träffsäker och det känns ju bra.

Nu håller jag på och bygger om hemsidan och ska förhoppningsvis kunna fortsätta mitt ljusarbete tillsammans med när och kära änglar och vänner….

JÄVLAR!!! Nycklarna!!!!!!!!!

Etiketter

Idag var jag och kompisen hos en annan kompis, så att första kompisen kunde spå sig (rörigt, vet det) iallafall… medan NN spådde Jane Doe så tog jag Yrsa på en promenad. Jag har ju promenerat en hel del i de trakterna då vi bodde där när vi hade hund förra gången.
Jag tog en rask 2 km promenad och så slappade vi i rastgården lite. Vi vände hemåt efter 10-15 min och jag fotade lite… Då slog det mig! Var är bilnycklarna? Jag kanske lade dem i väskan hos NN.. men nej, jag gick aldrig tillbaka in…. faaan, sitter de i bilen fortfarande? Så det blev en hysteriskt rask promenad tillbaka och jodå, nycklarna satt i bakluckan!

Ludvig får blodsockerproblem (eg Bukmigrän)

Etiketter

, , ,

Idag skulle i ha varit iväg till morbrors kalas, men kl 7 på morgonen vaknar jag av att Ludvig gnäller till och jag går in och undrar vad det är… ”Kräkas” gnäller han så det var ju bara att skicka iväg honom till toaletten… Jag hade själv vaknat ett par timmar tidigare och mått tjuvtjockt och jag visste inte om det berodde på chips/godis i mängder, på kvällen eller om det var nåt.

Ludvig höll på och kräkas och försöka äta om vartannat så framåt 12-tiden så piggnade han på sig, började äta och fick behålla det och inom 1 timma var det samma stolliga unge som vanligt. Då var det iofs för sent att åka iväg, vi hade ju redan sagt att vi inte skulle komma.

Det är inte första gången han blir sådan här efter att ha ätit dåligt dagen innan, det är väl 3:e gången det senaste halvåret, så det är bara att inse att han har fått mitt känsliga blodsocker. Jag är likadan, om jag äter dåligt eller är magsjuk så är det alltid svårt att komma igång med ätandet och om det går för långt så börjar jag kräkas…

Idag tog jag 2 foton med Alfred i bakgrunden, och tror ni inte att han ”larvar” till sina bröder på båda bilderna! Jädra skitunge 😉 Den här lille krabaten får bara starkare och starkare vilja, honom måste vi hålla kort för att han inte ska bli totalt omedgörlig! Men han är ju så söt och vet om det =)

Yrsa börjar bli mer och mer hemmastadd nu, hon tyr sig mest till Jonas, vilken otur att han är hemma minst, men det går bra ändå.

Vi har hämtat Yrsa…

Etiketter

Så kom då dagen… Maken kom hem igår redan från High Chaparral så han fick sovmorgon när jag och ungarna åkte till Öppna förskolan. Efter öf så var det dags för Affe att sova och att invänta samtalet från ägarna att de passerade Norrköping, så vi kunde ge oss av..

Av flera omständigheter så kom vi hem väldigt sent, och Yrsa fick en snabb introduktion till tjuriga ankor…. Junior stod på grushögen och sov när vi kom hem och Yrsa skulle kissa och drullade omkring, helt plötsligt rörde det på sig bara någon meter bort och både anka och hund for åt var sitt håll….

Rubber duck och MeandI

Hur häftig var inte den här då?! =) Den här ska maken få att ha i sin ”raggarvolvo” och den ska sitta MITT på instrumentpanelen om jag får bestämma *hehe*

KöpNu: 60 kr
Frakt: 23 kr

—————————————–

Så då var jag där igen… nu ska de ha var sin (den här är till Ludvig) om jag bara kunde hitta den som jag lade undan till Alfred… Ian växte ur den och jag packade ner tröjan i en påse, den påsen är nu borta….

Auktionsvinst: 71 kr
Frakt: 22 kr

Nu kommer Yrsa!!!

Etiketter

Idag kom beskedet som jag väntat på i 5 veckor, nu kan vi äntligen samordna så att vår Yrsa kommer hem!!! Jag vet inte om någon minns att vi ”fick” en hund när vi var i Norrtälje för 5 veckor sedan?
I alla fall, nu är det äntligen så att vi kan få hem henne från Norrtälje!!! *YEY* Jag har köpt filt, skålar har vi så nu ska jag bara åka och köpa foder!
Fast min utekväll på fredag sprack, vi ska hämta Yrsa då och då kan jag ju inte gå ut med tjejerna, men det kan jag göra fler gånger!

Håll nu tummarna att vädret blir som ”de” har lovat….

Sura grodor

De här MeandI-byxorna har aldrig tilltalat mig innan, men nu hittade jag – via tips – dessa och lyckades ninja hem dem ganska enkelt och när de väl kom hem så visade de sig vara i mycket bra skick! Så det här var ett fynd!

Auktionspris: 140 kr
Frakt: 22 kr

*uäck* Kiss och bajsdagen

det är väl lika bra att börja från början…

det är inskolning på Alfred den här veckan också så kl 9.30 skulle vi vara på dagis. Jag sa till Ian och Ludvig att ta av sig pyjamasen medan jag gick upp och hämtade kläder till dem, nå de fick av sig pyjamasen och Ian även blöjan…. Innan han hade morgonkissat!

Det slutade med ca 2 liter kiss (ok, lite överdrift) på köksgolvet! Jag vrålar ”STÅ STILL” halvvägs ner i trappan och Ian fryser till is och står still i ca 10 min medan jag torkar upp allt… sedan är det tvätt av Ian innan jag kan ta på honom kläder…

På eftermiddagen är det Kyrkisstart och när vi kommer hem är det underbart väder och barnen får vara ute lite, jag bär in det vi hade med oss och tom Alfred får vara ute själv i ca 1,5 minuter och det var veckans sämsta omdöme…. När jag kom ut har ungen hittat en ankbajs som han har kladdat in sin tröja med, sugit lite på och även klenat in sig själv med *suckar trött* så det var bara att bära in barn, klä av och duscha…. den kvällen fick han ingen puss *så det så*
Vi är hos kompisen och Ian hittar ganska omgående ett favoritplagg…. en rosa kjol! Han hittar senare en lila glittrig kjol som han får på sig runt halsen så han har den som en cape, men det hinner jag inte fota, men han är söt vår lille Tinky-Winky 😉

5 myror…

Ian har en sådan här vit med rosa elefanter och hittade den här på Tradera, den har någon fläck och tyget har en skada, men det gör ju bara att jag inte ”oroar” mig när han har den på dagis =)
Jag vann den för 35 kr men säljaren hittade då skadan när hon packade den och jag skulle få 20 kr tillbaka, än har jag inte sett dem…

Auktionsvinst: 35 kr (15 kr)
Frakt 22 kr

Vi åker till High Chaparral

Etiketter

Vi trotsade de tunga regnmolnen och packade bilen och for upp till Hillerstorp för att hälsa på maken och rasta barnen på High Chaparral. Ungarnas pappa kör ånglok där över sommaren…

Vi möttes upp utanför och jag fick fribiljett och vi traskade in. Vi hann lagom till Lucky Luke-showen och maken tog ungarna och grävde sin in i folkmassan. Det var säsongens sista dag så det var ca 2500-3000 människor där idag.

Jag och Alfred softade lite och busade medan de andra såg Lucky Luke lura Bröderna Dalton. Efter showen tog vi en kopp kaffe och fikade lite, sedan promenerade vi bortåt Show-staden och vi tog det lungt dit, på vägen in så träffade vi på en av makens kollegor, han sålde popcorn så vi fick en burk popcorn av honom…

Vi knallade in och satte oss och jag kan väl lugnt säga att Alfred gillar popcorn, han dök genast ner i burken och sedan fick vi inte upp honom ur den igen 😉 hade han kunnat hade han bosatt sig i den! Det skulle vara minst ett popcorn i varje hand!

Panoramabild över Westernshowen, räcket mellan scen och publik är
egentligen rakt. Jag orkade inte springa så det blev bra 😉

Showen startar och det är en jääädra massa smällande och 3 stora explosioner, men ingen av ungarna reagerar, Alfred rycker till på största smällen men det är allt.

Efter showen så går vi till Mexico-staden och kollar runt där lite innan vi tar tåget tillbaka. Vi träffar på fler kollegor på tåget och det blir lite snack…

Maten blev inte heller så dyr idag, efter noggrant väljande av kassa kom dagens käk att kosta 100 kr, skulle väl gått på drygt 170 spänn – ytterligare kollega 😉

Dagen kanstades av slagsmål med getingar och även ”middagen” fick inslag av vissa getingar fast vi satt långt in under tak. Ungarna käkade och jag åt faktiskt också hamburgare och pommes. Jag hade glömt all min mat hemma idag så det fick bli en icke-GI-dag.

Efter maten gick vi till glassbaren och inte heller där fick vi betala 😉 barnen åt mjukglass så det sprutade ur öronen på dem och Ludvig och Ian orkade inte hela sina glassar, medan Alfred ansg att han fick alldeles för LITE glass!

Lek- och klätterstaden där man kan släppa loss ungarna

Efter lite lek, dilligensåkande och regnskur så beslutade vi oss för att åka hem, då hade vi varit där i 5½ timma…

Alfred roar sig själv när bröderna och pappa är och kollar på Lucky LukeEtt jääääkla smällande! Det hände saker överallt därav allt flackande med
kameran 😉 Det är själva upplösningen på historien….
Tråkigt att det låter puff-puff om skjutandet, det var bra mycket
högre smällar i verkligheten.

Här är vi i Mexico, ser kanske inte så avancerat ut,
men de dansar med vattenglas på huvudet!