Idag var morgonen krispig

Etiketter

Vi har haft en wunderschön soluppgång idag!

Lite panik på morgonen med en halvfrusen vindruta på bussen, trots vindruteskydd, men lite klättrande och halvt ihjälslagen mamma så, fick jag skrapar hjälpligt och vi kom iväg i tid till skolbussen.
Väl hemma igen tog jag de här bilderna på soluppgången…

Klockan 08:23
Klockan 09:00
Dumgässen Helge och Hedvig

Dagen bjuder nog på det gigantiska äventyret veckohandling! Man kommer sällan ifrån det helskinnad…

Så mycket bättre!

När Ian hade fötts och kroppen kommit igång igen, började jag uppleva nåt jag inte haft så där jättemycket av innan… PMS!
Efter varje barn har det blivit värre! Nu är det ju inte så där jättestort problem egentligen, inga konstiga symtom i kroppen utan mest i mitt humör. Jag kände inte igen mig själv, exploderade för minsta lilla och hade extremt dåligt tålamod med ungarna.Man kan förklara det med att ”Jag” sitter skrämd i ett hörn inne i mig själv och ser kroppen hålla på och gapa och skrika och vara fly förbannad…. jämt!

Inte nu längre…. *andas ut*

Jag började medicinera med Femal Balans för 1½ månad sedan och märkte skillnad första pms-perioden, de 10 dagarna närmast mens.

Den här perioden känner jag mig befriad! Jag vaknar inte längre på mornarna med ångest över mitt humör, fast jag har kommit långt i arbetet med mitt humör om man jämför med 20 år sedan… Jag önskade varje morgon att jag skulle ha tålamod med ungarna, mycket mer än vad jag hade.

Det har jag idag! I en situation där jag tidigare hade tappat tålamodet och redan parkerat någon av ungarna i trappan, kan jag idag fortfarande föra en diskussion utan att vilja spika upp dem på väggen! Med NUBB!!

Jag tar 1 tablett, 2 gånger om dagen från mensens 4:e dag och på dag 10 innan beräknad mens går jag upp på 2 tabletter, 2 gånger dagligen. Jag. Mår. Bra!

Har du problem innan mens, tveka inte! Testa i alla fall!! Jag ångrar inte en sekund att jag provade…

Håll tummarna nu!

Om allt går i lås, och AF-handläggaren (världens bästa i mitt tycke) lyckas lösa allting, så har jag jobb!!! Någonstans runt 50-75% i alla fall!! Resten får aktivitetsstödet ta…

Om jag trillar in på fas3 så ska jag försöka anta utseendet av liten hundvalp med väldigt stora ögon, och fråga om jag får vara fas3 på Kyrkan i så fall…
Varför? 
Det är ett gott gäng människor, jag har varit där flera gånger i veckan på barnverksamheten sedan Ludde var 8 mån. Jag kan stället utan och innan, jag var där på praktik nästan 4 mån förra året och jag kan cykla dit!

Det andra jobbet tar vi när jag vet mer… men vi kan säga så, att om jag får det…. så får uttrycket ”ligga med chefen” en helt ny innebörd….

Jag älskar möjligheterna med att bo i hus!

Etiketter

Hämtar småsorkar på förskolan och kör sedan direkt för att hämta storsorkar vid skolbussen. Minsta sorken hinner då somna och när vi kom hem så backar jag in bussen på gårdsplanen och Hannes får fortsätta sova i bussen. Han står mindre än 2 m utanför köksfönstret.
Hade aldrig fungerat om vi bott i lägenhet…. Inte i någon av de 25 lägenheter som jag bott i…

Roligaste leksaken?!

Etiketter

, ,

I mitt adventsbyte fick jag 5 st ärtpåsar som leksaker till barnen. Alltså en liten tygpåse fylld till hälften ungefär med torkade ärtor.

Vet ni hur roliga de där ärtpåsarna är?! Hannes älskar att kasta dem, stapla dem på huvudet, ligga på dem och bära runt på dem i hinken… t ex…

De stora barnen har enorm fantasi när det kommer till ärtpåsarna, idag låg de på armstödet till fåtöljen och staplade dem på ryggen… uppenbarligen väldigt, väldigt roligt

Idag har det annars varit en mjukstart på terminen. De två små började med förskolevistelse idag och de andra två hade studiedag idag. Imorgon går vi ut hårt med skjuts till skolan, förskolan och så hem och röja 3½ timma innan det är dags att köra först till förskolan, hem och lämna, sedan till skolbussen och hämta….

Idag hade jag även lovat att ringa vårdcentralen. Jag vaknade inatt fullständigt igentätad i både näsa och bihålor och efter 2 timmars snurrande smög jag ner till soffan och bullade upp filtar och kuddar och lyckade sova halvsittande, nästan en timma innan det ringde i mobilen och det var dags att jaga upp barnen.

När ungarna var på plats i förskolan och de andra sysselsatte sig så slumrade jag vidare en stund på soffan, i halvsittande ställning… När jag vaknade hade jag inte ont i bihålorna, lite mer saker som visade att bihålorna hade fritt blås, uppenbarade sig också men jag tänker bespara er från snordetaljer, faktiskt….
Idag blev det inget samtal till vårdcentralen och på eftermiddagen fanns det tom smak på maten, vågar man hoppas på tillfrisknande nu?

Sysselsättning till pillrig 17-mån…

Etiketter

En tom och diskad barnmatsburk
En pipmugg utan lock
Cornflakes
(ska kanske tillägga att jag tror vilken jävla burk som helst funkar) 

Häll upp cornflakes i pipmuggen och tro att 17-mån ska pilla i sig cornflaksen och sysselsätta sig så lite, nej nej… fel, fel, fel, fel! Som Brasse skulle säga…

17-mån konverterar raskt mammas tilltänkta sysselsättning till att hälla ut cornflaksen på mattan och sortera in dem i burkarna och munnen. När han har sorterat merparten av flaksen går han vidare till bordet och häller ut dem där och sorterar en gång till. De som ligger kvar på mattan tar hunden raskt hand om.

1,5 timme senare sorterar 17-mån fortfarande cornflakes, som har blivit mindre både till storlek och antal…. Mamma? Njutit av lugnet och glad 17-mån…

Valp -> unghund eller?

Etiketter

Nu var det väl ett tag sedan hon var valp eller ens kändes som valp eftersom hon är stor som ett hus och passerat 30 kg för länge sedan…
Men hon är vår lilla puppe ändå, men nu har hon blivit… eh… äldre? Nåja, tagit ett steg högre i utvecklingen, hon började löpa igår.
Så nu har hon fått på sig de chicka tikbyxorna och faktiskt, det är 60-70 cm men de är lite små ändå… Får väl försöka ragga tag i största storleken när jag är på GeKå’s nästa gång.

 

Jag blev mållös…

och en smula rörd… Att få mig mållös är trots allt inte det enklaste…
Och ja, hon är en av mina vänner, fast vi inte träffas i verkliga livet hela tiden.

Däremot ser jag inte vänskap i antalet spenderade minuter ihop utan vilka värderingar man delar (i det här fallet; alla hittills) och hur det känns när man träffas. Det finns människor som jag träffar kanske en gång om året men det känns som att vi hade träffats dagen innan. Om man känner att ”den här människan kan jag öppna mig för och har jag problem så kan den här personen hjälpa mig”, en person som man både vill ge energi till och som man kan hämta energi hos, det är vänskap det!

Ytterligare en kompis som länkat vidare och som förtjänar att läsas!

Länk till bloggen och här är länk till inlägget