Etikettarkiv: Genus

Hur var det nu… Pojkar kan inte ha rosa va?

09 fredag Dec 2011

Posted by in Feminism/Genus

≈ 2 kommentarer

Etiketter

För i så fall är Hannes en flicka!

Ja, jag är cynisk och ja, jag blir arg så fort någon säger ”men den kan han inte ha, den är ju rosa”…. Oavsett om det är till mina killar eller om någon säger det om sina egna barn. Min kontring blir direkt ”varför inte då?” och jag har aldrig fått ett bra argument! Bara ”den är ju *axelryckning* rosa”… So?

Du har ett barn, varför måste de könsuppdelas och knuffas in i dessa hämmande könsroller redan nu?

Här i Hannes låda ligger kläderna i 4-5-6 lager och det finns en enda svart tröja! Det är så jag vill ha det, vet ni hur svårt det är? På byxor är det närmast omöjligt! För att inte tala om när de blir större, Alfred funkar bra, han älskar allt och bryr sig lite om vad andra säger, fan, han sprang ju i klänning större delen av året! Nu har han valt bort klänningar men har med glädje övertagit stympade Ians alla Hello Kitty-kläder!

Fast Ian har insett att Hello Kitty, har man det hemma så ser ingen i skolan det ju!
När det var dags att välja chokladkalender så hade jag köpt Hello Kitty, Nalle Puh, Bilar och Star Wars. Star Wars var given, den är Luddes, men sedan blev det total omblandning bland kalendrarna!
Ian valde Hello Kitty, Alfred Bilar och så blev det Nalle Puh till Hannes… Så var inte valet i butiken när vi köpte dem, då hade Ian sagt Bilar, Alfred Nalle Puh och jag valde Hello Kitty till Hannes….

Till Ian och Ludde är det skitsvårt, ungarna är ju totalt insnöade på Star Wars och de kommer ju nästan alltid i svart eller mörka murriga färger… så jag får blanda upp det med färgglada tröjor som vi väljer tillsammans, en ST-tröja = minst 2 färgglada tröjor…

En bra sak jag läste på twitter idag:
”Homophobia: The fear that gay men will treat you the same way that you treat women”

Så var då dagen här….

16 söndag Okt 2011

Posted by in #Småbarnsliv, Feminism/Genus

≈ 7 kommentarer

Etiketter

,

Ian totalvägrar Hello Kitty….

Jag har försökt få ur honom varför flera gånger men han säger bara att han inte gillar längre…

Så igår lyckades jag ställa frågan rätt, mycket riktigt! Killar i de högre klasserna hade skrattat åt honom *arg*

Varför måste man hålla på och tjata om killsaker och tjejsaker? Varför kan inte föräldrar låta sina pojkar ha Hello Kitty eller Bratz utan att yla om att ”det är ju tjejsaker!! Det kan inte du ha!!”
Snacka om att förvägra sina barn möjligheter… Blir det samma sak sedan? ”Nej du kan inte bli förskolelärare, det är ju ett tjejjobb!” Om man nu är så hysteriskt könsbunden själv så kan man väli alla fall snacka bort saken/klädesplagget utan att lägga en könsroll vid det? Den är för liten eller helt enkelt plocka fram en annan sak och visa?

Det är NI, ni föräldrar som lär era barn att killar inte har Hello Kitty som ska skämmas! Det är NI som gör era barn till bullies och som begränsar mina barn! Hur fan ska jag kunna ge mina barn möjligheter att vara det de vill och bli det de vill när NI skärmar av era barn och begränsar deras fria tänkande?  Det är ERA värderingar som mobbar mina barn! NI är orsaken till att Ian är arg och ledsen om vartannat för att han inte längre vågar ha sin Hello Kitty väska eller sina kläder, för att era barn speglar ER!

Kom inte med dravlet att era barn har fått välja själva. Det existerar liksom inte. Barn gör som omgivningen gör, inte som ni säger. Ert sätt att behandla er partner, väljer kläder till barnen, leksaker, deras kompisar (som antagligen sitter med föräldrar med samma enkelspåriga tänkande) gör att era barn formas in för att passa era normer, inte att utvecklas som individer. Människan är flockdjur och gör som majoriteten omkring dem gör. Att era barn skulle välja själva är faktiskt ganska skrattretande.

Det är helt ok att flickor väljer typiska tjejsaker, det är inte att de ska tvingas in någonstans, men att enbart köpa rosa/lila puttinutt och sk flickleksaker är begränsande, ge dem lov att vara öppna för nya saker, att ha en Bilartröja till Hello Kittykjolen t ex… att ha möjligheten att faktiskt kunna leka med bilar och inte bara med dockan, spisen, dammsugaren, My Little Pony eller Barbie.

Framför allt ni föräldrar till småkillar! Lär dem från början att det ÄR ok för killar att ha rosa tröja, att det ÄR ok för killar att ha Hello Kitty. Lär dem att man skrattar inte åt de som klär sig i kläder som kanske inte så ofta sitter på det ena könet. Att era barn skrattar speglar bara er människosyn och det är beklagligt vilka små människor ni är.

Ja, jag är kanske hård, men ni har förstört en viktig del i min sons liv, den där delen som gjorde honom till en stolt individ i sin härligt rosa Hello Kitty tröja!

Shame on you!

Jo, men eller hur!!! *inte*

25 tisdag Jan 2011

Posted by in Feminism/Genus

≈ 1 kommentar

Etiketter

Det har florerat ett blogginlägg på Facebook i några dagar om barns olika storlekar på kläder, idag hade det uppmärksammats utav Nyhetskanalen… Även andra skriver om det, som t ex Lady Dahmer (JA! Jag vet jag är en sucker för LD)

110126: Aftonbladet ligger efter men nu har de också skrivit om det….
Det där var det länge sedan jag uppmärksammade, redan när Ian var liten bebis (2005) så fick han ett par sk flickbyxor av min mamma -Lindex- och de var i storlek 68. Ian hade dem en gång för när han väl började använda 68 så var de för små… De var mer 62 i storleken. Jag reagerade även när killarnas kusin, som är ungefär lika lång som Ludvig, hade 2 storlekar över honom hela tiden och fortfarande har…

Visst kan kläder ha olika storlekar beroende på märke, men sedan jag börjat köpa Hello Kitty-kläder till Ian så har jag blivit mer och mer varse om den saken.

Idag är Ian en liten 5½-åring med nästan 104 i storlek, alla hans 104 byxor är minst några centimeter långa i benen och tröjorna några centimeter långa i armarna…. Men de kläder som det finns Hello Kitty på är i storlek 122! MINST!!! 116 kan fungera om det är en hyfsat löst sittande topp.

Alfred har tagit över alla 104-110 toppar och han har börjat använda 98 precis. Alla 98-tröjor är förpassade till Hannes… som börjar nosa lätt på 80…

”På H & M framhåller man att grundmåtten alltid är desamma för flick- och pojkplagg.- Pojkkläder är alltså inte större överlag. Utgångspunkten är att plaggen ska vara funktionella och moderiktiga, men sedan spelar saker som passform, funktion och kvalitet in, varför olika plagg i samma storlek kan uppfattas olika, säger Håcan Andersson på pressavdelningen.”

Say what?! Du, den köper jag inte det minsta, faktiskt… sedan får alla stora kedjor säga vad fan de vill, någon som helst lika grundmått finns inte! Och det är för jävligt! Ytterligare bra exempel på hur man ger tjejer ännu mer ångest över sin klädstorlek….