Jag har skrivit tidigare om arbetet runt att få Hannes att käka mat. Idag var en annan milstolpe! Ja, igår också faktiskt….

Igår käkade han 180 ml välling! Så mycket har han inte ätit förut. Han får välling när han ska lägga sig. Tidigare har han gått på Majsvälling för jag vill ta det lugnt med gluten. Häromdagen tog vällingen slut och i förrgårkväll hittade jag en prova-på-påse med mild havrevälling, jag gjorde den och han klunkade raskt i sig 140 ml, bara det ett rekord, så jag köpte mild havrevälling igår istället.

Idag åt han en hel burk Pasta Penne med skinksås till middag! Han har aldrig ätit mer än en halv innan. Fast det ska ju vara HIPP…. Nestlé eller Semper måste jag mixa för annars klöks han av bitarna och så kräks han upp allt han har lyckats få i sig.

Förhoppningen är ju att han snart ska sluta helt med ammandet på dagen, natten kommer han nog hålla tag i ett slag till. Bättre mat på dagen = mättare bebis = mamma får sova bättre på natten….

Inatt sov Hannes riktigt ok faktiskt, han somnade strax efter 19 igår och sov hela kvällen tills jag lade mig vid 00.30 och då käkade han lite och somnade om tills maken kom hem vid 4-tiden och då käkade han igen och sov till kl 6.30. Så gött!
Lägg till att han och jag sov på soffan efter dagislämningen också…. Känner mig nästan utvilad… Den lille kanaljen blir 7 månader idag och har inte sovit många timmar sammanhängande. Jag kan vara vaken 5-6 ggr varje natt och är det en riktigt jobbig natt kan det var 20-25 ggr istället. Graviditeten innan var ju också rätt kämpig på nätterna så sist jag sov ordentligt var väl runt jul 2009.
Idag gjorde han lite framsteg, den lille Hannes (eller Puppe som han börjat kallas av någon anledning), han tog sig upp i krypställning själv 3 ggr som jag såg, men när jag väl skulle fota honom så slängde han sig på golvet *suck* så bilderna är fabricerade men ändå autentiska 😀

Han har även börjat fatta hur han ska ta sig framåt med gåstolen… så nu går det inte bara bakåt. Vi har även börjat få lite bra röjning på vad han kommer härja med när han börjar krypa sedan. Vardagsrumsbordet har han tömt, skafferiet har vi börjat stänga, sopborsten är säkrad… ja, det kommer nog mer förutom att stänga grinden till trappan sedan…

Så kommer vi då över på ämnet utmattning, eller vad det är för något…. Jag har alltid haft en hög stresströskel, tagit de mesta motgångar ganska lugnt och framför allt klarat av att ha många bollar i luften…
Men nu när jag knappt får sova pga Hannes nattsnuttande så har den förmågan försvunnit helt, för att inte tala om förmågan att ta konflikter med ungarna på ett lugnt sätt. När Hannes drar igång sin klagolåt, vilket sker varenda gång som det inte passar, han är trött, uttråkad eller hungrig (den senaste veckan har han gnällt mest hela tiden när vi varit hemma), så får jag en puls på 120, och jag känner mig irriterad direkt. Det känns inte som att jag får nåt gjort för han ska underhållas och kan inte sitta själv och är det bara gnäll för att leksakerna är tråkiga och jag har annat att göra (4 barn genererar en hel del annat att göra), så får han faktiskt sitta och gnälla men det sätter sig på mitt humör, jag blir skitirriterad av gnället och det går ut över alla.
Jag klarar knappt av att säga till ungarna utan att vråla som en mentalpatient, lägg till att jag har noll koll på mina röstresurser så jag hörs nog över halva Oskarström…. Det säger *knäpp* i huvudet och så är jag skitirriterad över en bagatell. Jag vet att det är en bagatell men det går bara inte…

Jag hoppas verkligen humöret blir bättre när Hannes börjar sova bättre, just nu vill jag bara vara ifred…
Ingen runt omkring mig begriper nog egentligen hur jag mår och förväntar sig att jag ska vara samma gamla person, den personen ligger i malpåse för tillfället och jag kämpar på för att få ut den ur påsen, men det måste ju finnas kraft till annat. Att hitta kraft till allt när man är så trött att man vill gå och sätta sig i ett hörn och gråta, går inte, man måste prioritera.. vilket är svårt när det tillkommer nya uppgifter hela tiden, eller att jag måste vara hemma flera dagar i rad med ungarna.
Det är nog den mest psykiskt nedbrytande detaljen för tillfället, det är vår och som vanligt ska det vara femtioelva olika aktiviteter och jag hamnar längst ner på listan, det är bara att tugga i sig som gammal möglig gröt – ungefär lika välsmakande…. Ibland funderar jag på att hitta något så att jag försvinner motsvarande tid på t ex hösten, för först då får Teskedspappan ett hum om hur det är att vara avlastningszon hela tiden.

Jag förbjuder honom inte att hitta på saker och ting men jag talar om vad jag önskar och så får han själv ta beslutet, och givetvis är det samma sak tvärtom ifall jag hittar på något. Dock så kan jag bara åka om han inte jobbar eller har annat inplanerat så det resulterar ändå i att jag hamnar längst ner på listan ändå.
Jag hoppas, hoppas, hoppas verkligen att sinnestämningen beror på att jag sovit like crap i ett år nu ungefär och att det blir bättre i takt med att Hannes sover bättre. Däremot svackan varje år när det är årsstämmor och årsmöten och upptakt på High Chaparral, den försvinner bara med omprioriteringar och de prioriteringarna ligger inte på mitt bord….

Den senaste veckan har jag jagat gåstol på blocket. Inte enklaste när jag inte ville köra till Falkenberg/Laholm typ för att köpa en…. Men så hittade jag en i Slöinge. Vi ringde och Teskedspappan skulle åka och hämta den i tisdags. Bussen hade hamnat på verkstad och det drog ut på tiden så det blev aldrig av.
Jag ringde så på onsdagen och bad om ursäkt att vi glömt av allt i röran, nä då hade kärringen lovat bort den till en annan! Jag blev lite trumpen då faktiskt, visst vi hade kanske inte hört av oss men när vi väl ringde igen så tycker jag att vi hade förtur… men men….
Tjurig som jag var så ”vrålade” jag på Facebook och vips så hade jag erbjudande om en gåstol, 1 km hemifrån!! Då blev jag genast glad igen!!
Idag hämtade jag den och Hannes blev schååå glá sschåååå!!!

Igår fick jag en kommentar och se på tusan! Jag hade vunnit tävling nr 4 på drygt 1 vecka!! Någon/några bevingade vänner (ja änglar) måste förstå att jag behöver all pep jag kan få just nu!

Idag åt Hannes en halv burk barnmat utan att att varken klökas eller kräkas upp maten!! Han öppnade till och med munnen frivilligt!!

Under några veckor så har han kategoriskt vägrat att öppna munnen men när han väl fått in maten så har han svalt den, nåja ett par skedar i alla fall… för att sedan kräkas upp allting.

Men idag gick alltihop ner och hade jag inte haft grannen som ögonvittne så hade jag knappt trott det själv!

Jag tyckte Hannes hade lite väl lite kläder, så jag samlade ihop de rena-klädhögarna som vi hade och vips så hade han fulla klädlådor igen, och jag en sticka i handen…

Inatt gjorde han det där som alla mina pojkar tydligen kan… ta sig från sin säng själv!!!

Totte var väl 5-6 mån när han klättrade ur sin spjälsäng, ålade tvärsigenom huset, klättrade upp i min säng, öppnade min bh och tryckte in tutten i munnen…. Så snällt att inte väcka sin mamma!!!

Inatt gjorde Hannes samma sak! Nu ligger han i och för sig i en spjälsäng utan långsida, bara 50 cm ifrån mig men ändå, han kan ju knappt rulla upp på sidan själv! Han tog av sig filten, krälade över till min säng och öppnade bh och ”tuttade” sig själv…

För inte har väl jag gjort allt det där i sömnen?!?