Imorse fick Hannes en släng av sina ursprungliga genetiska förutsättningar, tror jag…

Jag satt i soffan och slurpade lite kaffe, Affe spelade på datorn och Hannes pladdrade om nåt, jag vet inte riktigt vad, orka lyssna liksom…
Vid ett tillfälle blev jag medveten om att han höll på med min fot… Jag observerade honom en stund och insåg ganska snart att han satt och pillade tåludd på mig!

Nog för att barnet har varit extremt ”pillig” och tagit bort tåludd på sig själv, så fort han fått nåt, men det här var ju rent löjligt!
När han var mindre kunde han bedriva långa stunder med att pilla bort tåludd, stoppa in toapapper mellan tårna och ta bort det igen… nu har han tydligen hittat ett sätt att utöka sina drifter.

Jag försökte dra åt mig foten, det kittlade ju, men då vrålade barnet så att trumhinnorna bad om Valium, så det var ju bara att sätta tillbaka foten och låta den lilla chimpansen barnet putsa färdigt sin mamma….

Lille Hannes sjunger heeela tiden, verkligen hela tiden! Vi hör vilka sånger det är han sjunger också så han är inte helt omusikalisk 😉

Häromdagen köpte jag en ny pall att ha i köket, så att dvärgmamman kan nå översta hyllan i skåpen. Den har nu Hannes lagt beslag på och så tar han en halvfärdig virkad kanin och har som mikrofon *dör sötdöden*

Om jag börjar sjunga med honom så vrålar han bara ”TYST MAMMA!!”, jag vet inte om det är för att han vill ha ensamrätt på sjungandet eller om han tycker jag sjunger illa… men sååå illa sjunger jag faktiskt inte…

Det existerar ju några barn i familjen, som ni kanske vet… Det roliga är att det är många som säger att jag och Bonus18 är jättelika! Att vi sedan inte delar en gen är oväsentligt 😉

Sedan har vi det faktum att Hannes och Bonus16 är kopior av varandra när de var små, Hannes är ju inte så gammal än..

Jag sitter och gör lite virkmarkörer och lyssnar på ljudbok. Jag borde vara smartare än så, göra sådant när Hannes är vaken *cirklar med pekfingret vid tinningen*

Jag kan ha fel men jag tror Hannes ringde sin första busringning igår….

Han gick runt med sin mobiltelefon som han precis hade fått och så slog han ett nummer och höll upp luren mot örat:

–”ohan…. De e tonten”, så lade han på och asgarvade!

För den oinsatte i Hannes språk så gick samtalet så här:
-”Johan…. Det är Tomten!”

Johan är vår granne….

10 min innan vi ska åka kommer Hannes och tar upp ett par tvättlappar ur förpackningen och börjar torka sina händer. Jag sitter i soffan och försöker rita upp ett mönster från en bild som jag har.
Jag slänger en blick och ser att allting är blått!!!

jag börjar sanera barnet och ser att tröja och händer är alldeles knallblå, här räcker inte tvättlappar!

Ut på toaletten och tvätta barnet och gnugga in fläckarna med tvål. Jag yrar runt och hittar galltvål och får tack gode gud bort alla fläckar på tröjan. Hannes däremot råder nog bara en fil bot på fläckarna, eller ja, det är inte fläckar utan hela handflatorna är tokblå! Jag får bort så han ser likblå ut istället *suck*

Jag börjar utforska vad han har pysslat med och hittar två burkar med livsmedelsfärg på en pall i köket… Tvättlappar räddar pallen och Alfred hjälper mig att klä på Hannes en ny långärmad tröja medan jag torkar pall och ställer in färgerna i kylen igen. Det roliga var att jag hade spärren på kylen så han måste fått ut dem innan jag satte på den eller lirkat in näven trots spärren!?

Så när vi kom till föris kändes det mest ok att säga till personalen ”han är inte frusen, han har bara hittat livsmedelsfärgerna….”

Imorse när jag fixade håret så tittade Hannes in på toan:
-”Pappappa?”
-”Javisst, spela du”
-”Tatt”

Den 2,5-årige pilten inte bara frågade om han fick låna min iPad utan han sa tack också!
Det finns hopp om det alltså….