Igår eftermiddag började lille Blondie linka lite. Det var bara en markering så jag fäste inte så stor vikt vid det. Noterade det bara.

I dag kom han inte ut och jag tänkte att nu får jag väl se en död kyckling som har blivit likviderad av Kalle. Nej då, Blondie låg där inne i hönshuset men ville inte stå, när jag kom in så haltade han ut däremot.

Jag gick ut och plockade upp honom, han var väldigt ovillig till att stå. Jag tog in honom och bäddade i en låda så han får ligga mjukt och varmt och så får han lite god mat och vatten. Han har legat i lådan halva dagen och verkar ha det bra.

Om jag inte ser en förbättring på måndag så får jag väl ringa veterinären….

Idag var det nog, efter ett sista bakhåll och tuppattack så fick det vara nog! Nu fick han gå till de sälla jaktmarkerna.

Att ha en tupp som vaktar hönor så bra och inte kan se mig som sin ledare, funkar inte att ha. Det gick inte heller att ha honom med andra tuppar för den här lille Orusthönan på ett par kilo, pryglade lätt upp Kalle som är Brahma och ett antal, mint 3 kilo tyngre och 3 ggr så stor.

Efter ett par månaders tänkande och 4 attacker på små barn och otal attacker på de stora barnen, och minst lika många på mig, så fick det vara nog. Ikväll föll yxan.

Idag tog Ettan sina två små och gick ut på en promenad….

Idag skulle vi ju vara borta hela dagen i stort sett och hönorna kunde knappast sitta inne hela dagen, så jag väntade in i det längsta att släppa ut dem. 7:30 skulle vi åka och då fick de gå ut.

Jag hann skrapa rutorna på bilen innan grannen kom skenande. Han var ytterst upprörd över att tuppen var ute och att kommunen hade angivit att vi skulle ha tuppen inne till 9.

Problemet är bara att vi har skyldighet att ha tuppen inne till klockan 7 på morgonen och vi måste ta in dem senast klocka 20. Däremellan ska de vara tyst. Vilket de är, eller ja, tysta är de inte men de stör ingen utanför hönshuset.
Klockan 9 är en tid som vi har gett kommunen som de sedan har vidarebefordrat till vår granne. 

Det måste vara jobbigt att bo i ett så lyhört hus, med tanke på att vi knappt hör tupparna in till oss och då bor han längre bort och hans hus ligger lägre.

Däremot var det ju duktigt av honom att han kom till oss istället för att ringa kommunen, och det framförde jag också till honom. Kanske inte de orden men att jag uppskattade att han kom till oss.

Att han sedan har fetfel kan ju inte han hjälpa 😉 Nåja, jag hoppas verkligen att han ringde kommunen och frågade vem av oss som hade rätt, och att han får veta att det är han som har fel.

Ibland kan man undra vad som driver folk att reta upp sig så enormt på sin omgivning. Vår familj verkar driva honom till vansinne av någon anledning, vi är ganska säkra på att det var han som ringde byggnadskontoret i somras också. Jag menar, vi bodde här långt innan de flyttade hit och vi har liksom alltid haft djur. Aldrig att någon har klagat!

Ivan Boring. Indiannamn: Han Som Retar Granne Till Vanvett

I förrgår bestämde sig Anders för att hon skulle ruva och därmed basta!

Ja, alltså… Anders är Alfreds höna och han har döpt henne…

Så i alla fall, skulle vi samla ihop ägg och låta henne ligga på brahmaägg eller skulle vi köpa ägg? Igår när affären öppnade åkte jag och köpte eko-ägg och slängde in under henne… Så nu får vi se om det blir nåt. Jag är lycklig om det bara blir en!

Sur är hon i alla fall, och en riktig grinkärring, en sk ”Surhöna”.

Surhönan på sina ägg

Så här låter en surhöna dessutom…