Jag vaknade så här på morgonen, är det bara jag som har fötter som flyger och händer som ska sticka upp fingrarna i näsan eller in i öronen?
Att sova med Hannes kan ibland vara intressantare än en dag på Liseberg, jag lovar!

Det här inlägget kommer bara vara en massa kommenterade bilder…. Ett par är med mobilen och resten med systemkameran

Kettelviks Stenmuseum

Alfred gjorde stendamm… Kettelviks Stenmuseum

Hoburgen

Den riktiga Hoburgsgubben, fotad ur fel vinkel.

Teskedspappan hittade en sten som passade rumpan perfekt.

Märkligt, mitt bland alla kalkstenar och sandstenar ligger det en röd sten… Det var så på ganska många ställen

Dessa vita nyponrosor!

”-Vad fotade du på Gotland då? -Döda rabbisar…”

Bilden ovan är tagen under dagens mest korkade idé.
Vi hade fått för oss att man kunde gå runt udden på Hoburgen och började gå. Efter ett tag kom vi till en liten brant på kanske 8 m och efter många om och men så kom vi upp. Väl uppe inser vi att vi kommer inte vidare!
Vi ska således ta oss ner för samma brant igen! Vi försökte hitta alternativa vägar ner men det var fetkört!
Teskedspappan tog med sig Ludde ner och kom upp igen och tog med sig Hannes ner, medan Teskedspappan gled ner för branten med hjärtat i halsgropen och Hannes i famnen så trallade och sjöng Hannes hela vägen…

När Teskedspappan klättrade upp för att ta ner Ian och Alfred så fotade jag och klättrade sedan halvvägs upp där jag kunde stå säkert och så skickade vi barnen mellan oss ner. Jag hade ett stadigt tag i en mycket taggig buske och så fick barnen åka rutschkana ner mellan mina ben när jag höll i dem…

Det var i och för sig ett äventyr vi egentligen kunde varit utan 😉

Det här är en mycket bättre gubbe tyckte vi 😉

Efter vår sista natt i Visby, vaknade vi upp till en enormt varm dag! Jag tror termometern till slut stannade på 32 grader innan natten tog över. Natten hade varit enormt orolig med Alfred som sprang på toa med trasslig mage och vi var övertygade om att semestern tog slut där och då.
Alfred är en kämpe! Efter frukost kände han sig bättre och magen lugnade ner sig, men han var fortfarande lite racerbajsig men det ordnade sig till slut. Han hängde med bra hela dagen ändå!

Vi drog ut till Lummelunda och Teskedspappan som tidigare varit nere i grottan, lät mig gå ner själv med de tre stora och knallade iväg med Hannes till den verkliga ingången medan vi var nere.

Medan vi väntade på att gå ner, efter biljettköpet, så kom både Ian och Ludde på att de inte skulle gå ner! Ian mest för att han var rädd (han var rädd på båten också men märkte att det inte var så farligt att åka båt) och efter långa försäkringar om att grottan inte skulle rasa, så gick han med, om än lite orolig…

Ludde däremot fick nåt ODD-spel och jag visste ju att han skulle gilla grottan så jag tvingade en ytterst tjurig unge ner i grottan! Så tjatigt att ha konflikt om att han ska minsann inte gå ner och när man väl kommit dit tyckte han det var skithäftigt! Dock har jag ett par sådana här händelser som jag kan referera till när det händer igen, och då hoppas på att han kan lita på mig…

Ian råkade glömma sin tröja vid filmvisningen och snodde Alfreds tröja innan jag hann stoppa honom, så stickan Alfred, utan underhudsfett, fick ta Luddes tröja och jag fick muta Ludde med glass efteråt för att Alfred skulle få låna den. Jag fick stå och värma Ludde i famnen emellanåt.

Det var ett uppskattat besök i grottan, särskilt när det var så varmt 😉

(Fotat med mobilen, glömde kameran i bilen igen)

När vi kom till domkyrkan var det ganska varmt ute, barnen hittade en lång trappa upp på Klinten som de rusade upp och nerför istället för att gå med mig in…. eller ja, Ian och Alfred gick med in och när vi kom in upptäckte jag och Ian att man kunde betala 5 kr och tända ett ljus och det ville vi göra.
När vi väl kom ut upptäckte vi att Alfred var borta, han hade seglat iväg inne i kyrkan och tittade på en massa andra saker istället 🙂
Vi hittade Alfred och vi fick tänt lite ljus bl a för barnens farfar Ingvar, min mormor Margareta och min Farfar Sven.

Kyrkan är enormt vacker och väl värt ett besök…

Även kallad Sankta Katarina är en maffig ruin mitt i Visby.
Ungarna gillade att klättra i trapporna och Ludde for som en vessla rätt upp, så långt upp han kunde komma och hävde sig så långt ut i gluggen han kunde, och vrålade ”Hej hej” så det ekade i ruinen. Som tur var fick han bara ut en arm och huvudet där på 15 m höjd…

Jag började gå upp med Hannes men i ”tornet” kunde man bara gå en i bredd och det var vanskliga steg för Hannes som hade tagit låååång tid på sig och samtidigt som vi, var det en busslast Japaner som for upp och ner för trappan.

Efter vår frukost på Rosas så gick vi vidare, jag och tre barn hade gått vidare till Kränku medan Teskedspappan och Hannes käkade färdigt frukosten.

Jag kan gå i timmar!!! inne på Kränku, tyvärr höll Teskedspappan på att få en smärre hjärtinfarkt med en massa porslin, godis, småsaker och 4 energiska barn i butiken, så jag skickade ut dem på torget så länge *lugn och ro*

Jag fick med mig en ny ”Gotlandsmugg” hem, tror ni inte den också har gått sönder!!! Jag hittade en garnaffär med underbara garner… men efter ett öga på priserna så tog jag ett kort och gick ut….

Morgonen efter vi beträtt ön blev sen innan alla vaknat, först vid 11-tiden vaknade den siste som jag tror var Ludde…

Istället för att vråla iväg till affären och köpa frukost så bestämde vi att vi käkar frukost i innerstan istället. Då kom nästa frågeställning; var hittat vi glutenfritt? Upp med mobilen och snabb googling så var problemet löst! Vi siktade in oss på Rosas Café!

In med barnen i bilen och så de få minutrarna ner till gästhamnen där vi parkerade… Sedan ställde vi kosan på S:t Hansgatan. Jag kan rekommendera Rosas! Jättegoda mackor och en härlig laddning med glutenfria pannkakor till Ian! Lite snålt utbud, men det kompenserades med smaken 😉

Det söta sällskapet i form av en liten gråsparv som matades friskt med rågbröd gjorde inte saken sämre!
Miljön med sin bakgård full med rosor och murgröna gjorde frukosten fullkomlig!