Jag vägrar bidra till att näthatet får passera obemärkt, jag tänker inte låta någon som hotar mig eller andra får göra det i det tysta. Hota mig/annan och jag retweetar eller på annat sätt offentliggör din åsikt.

Jag vill istället att alla anmäler och på annat sätt ingriper och det behöver inte vara mer än att bara säga ifrån.

Låt oss jobba för att visa hatets fula tryne på nätet offentligt, låt istället omtänksamhet, kärlek och medmänsklighet flöda!

Att skriva att en annan människa borde våldtas och dödas är inte en åsikt, det är ett hot, det är inte en åsikt, det är ett brott!

Hata inte hatarna, medverka inte till den negativa spiralen, tyck synd om dem, skänk dem en positiv tanke att de kanske kan stå för att de kanske inte menade så utan delger den rätta tanken istället. Man måste inte tycka som alla andra eller tycka likadant som andra, men man får så vackert respektera att andra har en annan åsikt!

Jag tänker leta upp minst 5 personer och delge dem min uppskattning…. gör det du också…

”I don’t respect stupid beliefs.
I do however respect a person’s right to have them.
I also defend my right to find them ridiculous.”

Det hela började med att en kompis retweetade ett fult personligt påhopp, jag retweetade samma sak för jag tycker inte att man ska hålla dem bakom ryggen, låter de illa så får de stå för det.

När jag inte käftade emot hade hen inte så mycket att komma med tycker jag, det var mest ”blah blah blah”, jag har träffat på bra mycket mer slagfärdiga människor än den här.

För mig var det inte mer än en uttråkad småbarnsfar som hade för lite att göra på fredagskvällen…

Det du skriver finns alltid kvar, även om du försöker ta bort det. Har du sluntit i tänkandet och kanske ångrar dig så funkar det inte att säga att man drar sig ur diskussionen och tar bort det man har skrivit tidigare. Resultat: Diskussionen fortsätter även utan dig.
Åtgärd: Du kanske kan stoppa diskussionen genom att be om ursäkt och ”jag tänkte fel/det blev fel”, och fortsätt där du hade tänkt, fortsätt inte att käfta emot på ev kommentarer om den tidigare frågan. Måste du svara så svara bara ”jag bad om ursäkt”.

Om du skriver i ett offentligt forum, Familjeliv.se, Flashback, Facebook eller Twitter t ex, tro inte att det bara är du och den personen du vänder dig till som kommer läsa och svara. Det funkar tyvärr inte så, vill du en specifik person något och inte vill blanda in andra personer så finns det direktmeddelanden att använda sig av. En jättebra funktion om man inte vill ha andra människors inblandning.
Framför allt kan du inte komma och käfta om att du ”vände dig till hen och INGEN har något med det att göra”.
Vad du också ska vara uppmärksam på är att när du har lämnat ifrån dig en åsikt i form av text, så ska du inte tro att den kanske stannar mellan dig och mottagaren, det kan ageras vidare på det hela.

Lär dig skillnaden mellan personliga påhopp och personlig åsikt. Om någon skriver Jag tycker/Jag anser/Min åsikt osv så är det en personlig åsikt, och är inte nödvändigtvis med verkligen överensstämmande. På sådan argumentation står det en fritt att svara ”jag håller inte med dig”, ”jag tycker du har fel” osv.
Att svara ”Du är fan dum i huvudet” så har man gått från åsikt till personligt påhopp. Det här är det allra första man måste lära sig om man ska vara på sociala medier och tycka. Aldrig någonsin kommer det vara ok att hålla på med personliga påhopp i en debatt eller diskussion, och om du har lärt dig något så vet du nu att det här är min personliga åsikt, att den sedan delas med många, många andra gör den inte till mindre åsikt för det.

Om någon anser en sak, är inte det samma som att det är så. En åsikt är en åsikt och kan aldrig bli fel, du behöver inte hålla med och du kan tycka den är fel, men sanningen är att den kanske inte är antingen eller. Den enda gången du kan säga att någon har fel är när det kommer till ren fakta, fakta som du kan styrka. Att ha källhänvisning är aldrig fel.

Den här tjejen skriver öppet om sin upplevelse under sin första dotters förlossning.

Jag känner mig en smula… jag vet inte, det är svårt att beskriva känslan, men jag tycker så otroligt synd om henne, att ha upplevt detta när det ska vara en helt annan upplevelse.

Jag blir arg över hur det går till, den här tjejen hade tur ändå att det ”erkändes”, men de stackare där det bara slätas över? Jag kan inte låta det här gå förbi, läs hennes inlägg och ge henne ert stöd.

Peace out

Ibland springer man på åsikter på twitter som gör att man undrar om personen är på riktigt eller om hen bara är ute för att provocera och leker twitter-troll. Åsikter som för mig är så främmande att jag har svårt att tro att någon kan tycka så, nåja, det finns åsiktsfrihet och min åsikt är att de inte är kloka, behöver inte nödvändigtvis betyda att de är dumma i huvudet, men det är det intryck jag har fått…

Det här är en av de mildare jönsarna jag har sprungit på… Men väldigt roande faktiskt 😀

Däremot har jag problem med sär. Brukar man inte sätta frågetecknet direkt inpå avslutande ord? Heter det inte ”det”? Metafor har jag helt klart för mig också… och jag vet att man inte ska sätta punkter överallt…