Publicerad 090604 första gången men är återigen/fortfarande aktuell…

Jag kan tänka mig att många –som har råkat ut för mitt fräsiga jag- ser mig som en ragata… Nu riktar jag mig till tågentusiaterna… telefonförsäljarna tänker jag aldrig ens bry mig om att förklara för! De drabbas av min omedelbara vrede *HA!*
Det här är ingalunda en ursäkt, mer en ”så här är det att vara gift med en tågentusiast”

Vi kan väl börja direkt med att jag har inget som helst intresse av tåg what-so-ever! Visst ånglok kan vara häftigt och det är kul att åka tåg (förutom kräkormen X2000 som gör mig åksjuk inom 10 min), att tuffa fram bakom ett ånglok har sin tjusning, men that’s it!

Min man är en sådan här tågnörd (tänk på att vi befinner oss på andra sidan spåret, i min värld) och sedan den där dagen när han hittade den där lilla föreningen i Ambjörnarp och det där skar sig i frågan om lokstallet i Landeryd, så har mitt liv varit tämligen låst…

Föreningsverksamheten kan jag ställa upp på, jag jobbar gärna aktivt i lokstallet, jag åker gärna tåg, men det där brinnande intresset för ånga och räls – nä, där går min gräns. Det är nu 5 år sedan som lokstallet åter började leva upp och aktiviteten ökade och mitt privatliv blev infiltrerat av människor som krävde det ena och andra av mig, fast jag inte har ett skit med saken att göra… jag är bara gift med en tågnörd….

Det är tydligen helt i sin ordning att ringa klockan 6.30 hem till folk och börja ställa frågor om resor, var biljetter kan köpas och när tåget går – PÅ MITT PRIVATA NUMMER!

I tidningsannonsen har då makens namn och mobilnummer stått skrivet. Då har denna smarta pensionär (har alltid varit en +65:are) kunnat hantera en dator/ringt nummerupplysningen och tror att jag är någon jäkla telefonservice!
Jag bor på numret således är jag hyperinsatt i allt?! <– mycket frågande…. Vi kan ju säga att hade det varit en pensionär, så hade det väl varit ok. Inför HNJ125 kan jag lova att varenda pensionär i halland hade gjort samma sak och jag var i en veckas tid, telefonterroriserad mellan kl 6.30 – 23.00! Och så här har det varit inför alla resor… En kvinna var särdeles ihärdig och ringde varje dag i 2 veckors tid och undrade varför maken inte hade ringt. Jag förklarade varje dag att han hade fått hennes telefonnummer och att ringer när han har närmare information i frågan. På 14:e dagen blev jag riktigt jävla arg och bad henne –för 14:e gången- att ringa maken på hans mobil och ställa sina frågor istället för att terrorisera mig med dem, jag har ingen som helst kunskap i frågan och jag bryr mig inte ens. Då sa denna kvinna; -Det här är ett företag och som företag ska du kunna svara på mina frågor! Annars får jag vända mig till ARN!

Jag skrattade stolpskottet rätt upp i örat och sa: -Ja gör du det, jag är privatperson, du har ringt till ordföranden i en ideell förenings privata hemtelefon, ringer du en gång till polisanmäler jag dig, jag har ditt telefonnummer och jag kan lätt leta fram både ditt namn och personnummer på nätet.
Sedan lade jag på och har aldrig hört av idioten igen, inte särdeles trevligt, men det var hon som började *haha*

Är det konstigt att vi idag har hemligt nummer?
Hemligt så tillvida att jag lämnar ut det till kompisar osv, men vi är inte sökbara på tjänster längre.

Det finns flera liknande incidenter… för att inte tala om en av tågföreningsvärldens hörnpelare, denna person förstår inte vad meningen ”maken sover, jag säger till att han ringer dig så fort han vaknar” betyder. När jag upprepat samma mening 5 gånger så frågar jag ärligt vad det är personen inte förstår… trots detta fortsätter personen fråga när maken vaknar och personen kan ringa igen. Då kan jag uppfattas som en rabiat kärring och det står jag för. Jag kallas gärna det här, men när maken har jobbat natt eller har sovmorgon för första gången på 2 veckor, då låter jag I-N-G-E-N-T-I-N-G störa hans sömn – punkt slut.

Eller då man har tryckt av makens mobil flera gånger och personen ringer hem till en istället och VÄCKER barnen!! För att personen inte är beskaffad med tålamod eller någon som helst vett och etikett! Det är inte bara här hos oss personen har väckt barn… Då blir man en jävla drake och det har man all rätt till! Sedan kvittar det om jag tycker personen är trevlig i övrigt, personen får oförtjänt mycket skit, men i den här frågan SKA personen ha bannor!

Min man har i 3½ år mer eller mindre jobbat borta hela veckorna, han har kommit hem på fredag eftermiddag/kväll eller i värsta fall, natten till lördag och har sedan åkt igen någon gång mellan söndag förmiddag och måndag morgon. Jag har under dessa år mer eller mindre varit ensamstående med 3 barn, hus, djur och allt vad det innebär. Maken har kunnat komma hem och dumpa sina bajsiga kalsonger i tvättkorgen (om de ens har dumpats där och inte på golvet utanför korgen) och kunnat ta nya rena kläder i garderoben.

Jag blev sjuk i influensa för ett par år sedan, tom den fick jag ta på nätterna när ungarna sov, på dagtid hade jag knappt någon feber och klarade av allt som jag var tvungen till och lagom till ungarna hade lagts för natten som kom febern och det var ett flertal nätter den landade på 40 grader och uppåt. Jag har tom klarat barn och hem med kräksjuka!

Lägg till att han -allt som oftast- har kommit hem på fredagen för att åka till Landeryd och lokstallet på lördagen och sedan åkt ut igen med lastbilen på söndagen.

Jag har inte kunnat ha någon som helst hobbyaktivitet, jag har ingen som kan passa barnen utanför de tider som de har gått på dagis, jag är totalt låst och kan inte ens gå och handla mjölk utan att ha en 5-åring, 3½-åring och speedad iller till 2-åring i släptåg…

Lägg till att maken sedan går en utbildning där han är borta på veckorna igen, och dessutom sänker sin månadslön med 10 000 kr… vilket gör att han måste jobba extra varenda lediga minut = ser honom fortfarande lite…

Men nu är han färdig lokförare och jag kan andas ut, barnen har inte behövt svälta, räkningarna har kunnat betalas i tid och vi har inte belastat våra lån för mycket under de här 10 månaderna.

Nu kommer vi till pudelns kärna, det är YTTERST sällan jag säger nej, maken får ge sig iväg på det mesta och enda kravet jag hade med utbildningen var att jag ville bara ha så vi klarade oss ekonomiskt… Det är många gånger jag har gråtit av trötthet och hatat allt vad lastbilar/tåg heter och bett fler än en tågnörd dra åt helvete när de har väckt barnen på kvällarna… men tåg är makens och numera även barnens liv och vem är jag att hindra dem?! Jag tror inte många fruar hade gått med på allt det som jag säger ok till så är det konstigt om jag lackar ur ibland?

Vanligtvis är allting ok igen efter att jag har fått skälla en stund på maken hur jävla trött jag är på allting och att alltid behöva sitta ensam jämt… men det har betalat sig *ler finurligt* om jag inte säger nej till så värst mycket, så kan maken inte säga nej till mina påhitt – som jag faktiskt kommer kunna ha nu! Han vet att den 13 juni så åker jag och sätter mig och stickar/virkar ihop med andra kvinnor/tjejer och faktiskt; en del killar, på World Wide Knit in Public!

Jag fick inte ens spel när han kommer och säger att han hade vunnit en auktion på tradera och lägger 1500 kr på en litteraskylt, för att sedan GE BORT DEN!! Förvisso så gavs den bort till loket som den egentligen hör till så det har jag full förståelse för… men jag ryckte bara på axlarna åt det…

Så du som har råkat ut för den här rabiata kärring kan jag bara säga, antagligen har du förtjänat det… Jag är inte så hemsk i vanliga fall, en aning vass, snabb i truten och säger vad jag tycker förvisso, men jag är snäll innerst inne *skrattar gott*

Att vara mamma och fru till fyra tågnördar är en förbannelse men jag är rätt nöjd med livet ändå…

Skrivet 060918
Min man startade under 2004 en järnvägsmuseiförening, han är obotlig tågfanatiker med särskild böjelse för ånglok….

Jag har varit en ytterst tålmodig fru och har sett åtskilliga timmar, dagar och veckor spenderats i ånglokens sällskap…

Totte är nu 2 år och 7 mån och i fredags förra veckan var vi på öppna förskolan med mormor och lillebror. Totte fick tag i ett Briotåg och lekte tills vi var tvungna och gå hem, barnet bröt ihop och han trodde mig inte att vi faktiskt hade 2 sådana tåg hemma. Sedan dess har han knappt lekt med något annat…

I söndags kom maken hem från 150-årsjubileet för järnvägen i sverige och hade med sig en informationsfilm om en särskild typ ånglok, tråkig som f*****n (många a) och ca 45 min lång… Totte blev överlycklig!

I måndagskväll fick han med sig filmen upp och titta på den i vår säng, han somnade under filmen… I tisdags kom han ca 30 min innan läggdags och sa ”mamma, tåg” och jag svarade att han får vänta tills han går och lägger sig, då gick han genast till trappgrinden och skulle gå upp och lägga sig!!! (har aldrig hänt på 2 år och 7 mån). Jag tyckte att han får borsta tänderna först och då vände han mot badrummet med ett glatt ”japp”. Borstning och nattning gick under leenden och utan problem, brukar annars bedrivas under en förtvivlad 2½-årings vilda protester!

Samma sak i tisdags!

I onsdagsmorse kom han tassande (maken var ledig) och viskar lågt ”mamma, tåg” och sedan låg han jämte mig i sängen och tittade på de förb*nnade tågen i de 45 min filmen varade och sedan var det dags för barnen att gå ner till mormor så mamma och pappa fick sovmorgon.

Idag är det torsdag och inte en enda gång har leendet försvunnit från hans ansikte när man sagt att han ska gå och lägga sig, nej, nej… ungen är överlycklig för då får han ju se tåg!

Hade jag vetat att nattningarna skulle gå så bra för att man köpte in en svindyr (235 kr) och urtråkig film så hade vi gjort det tidigare!

Min man har förstört vår son, men antagligen vunnit en nära relation med sonen då de kan åka och greja med ånglok tillsammans… vi har lokstallet 4 mil bort och där finns i alla fall 2 stora ånglok, varav det ena snart ska vara funktionsdugligt… bara de får byggt lock till smörjgroparna så ska Totte få åka med pappa varje gång till lokstallet!

Hoppas bara NÅGOT av barnen får mina intressen, så jag får någon som hänger med mig *ego*

————————————————–

Det här skrev jag 061023

Jag har ju skrivit tidigare om min son som är för 040204 och som är TOTAL tågfanatiker. Jag kan nu meddela att det har utvecklats…

Leksaken som är mest använd och lekt med i detta hushåll är Briotåget! Det är det första som hälls ur sin back varje morgon och han blir extrem förbaskad när lillebror råkar röra någon av kurvorna, raksträckorna eller vagnarna. Lillebror har fått känna hur det känns att få ett Briolok inbankat i pannan vid fler än ett tillfälle!

Maken (som är orsaken till detta tågberoende) råkade en gång visa sonen ett filmklipp, på sin bärbara dator, från Tåg 150 i Gävle – KORKAT – så fort sonen får se att maken plockar fram bärbar dator så kommer det genast ”titta tåg!”. Eller rättare sagt, ”Kicka kåg” eftersom nappen sitter där den sitter. Nu går det ju inte säga ”nej” eftersom svarsrepliken kommer blixtsnabbt ”titta tåg!”. Observera nu att jag aldrig använder frågetecken utan utropstecken i det hela, för det är ju ingen fråga från sonen sett, endast och bara påstående. Detta resulterar i efter 14 st ”titta tåg!” och 13 st ”nej” i varierande tonläge så blir det till slut ”okej, EN gång!”, när sonen har sett sitt tåg ungefär 25 gånger brukar maken få lov att göra det han ska på datorn.

Sedan våren 2006 har sonen sagt ”BIL!!!” så fort vi har kört över motorvägen vid Halmstads norra infart, när vi är på väg in till stan. Ett halvår senare har vi nu gått över till först ”TÅG!!” när vi först kör över järnvägen och sedan ”BIL!!” när vi kör över motorvägen 100 m senare. Sitter man i sin egen lilla värld så vaknar man till, jag lovar… Samma sak inne i Oskarström, där går järnvägen genom hela samhället och vi passerar den till och från dagiset, det blir ett herrans liv om man inte frågar ”var går tåget” när man kör över plankorsningen eller under viadukten, då vrålar ungen ”DÄR TÅG!!!” och pekar och viftar som en blind iller, efter järnvägen…

Idag (23/10-06) höll jag på att köra i diket! Jag och sonen hade varit inne i Halmstad för lite ärenden och vår placering i staden vid sista ärendet gjorde att vi tog ”gamla” vägen hem. Jag sitter i min lilla värld och filosoferar och lyssnar på radion, sonen sitter i bilstolen i framsätet för en gångs skull, för han har nyinköpta husdjuret i knäet och då är det bäst att ha koll på vad som händer så det inte springer en liten mus lös i bilen helt plötsligt. Helt plötsligt VRÅLAR sonen ”TÅÅÅÅÅG!!!!!!”. Jag är glad att vi var ensamma på vägen för jag spratt till rätt rejält! Med hjärtat rusandes i 280 knyck och bilen på rätt ställe på vägen så fortsatte vi resan hemåt, fast den här gången väl förberedd. Varje gång järnvägen syntes så illvrålades det och för att inte tala om när vi var tvungna att passera en plankorsning i Åled! Jag körde sakta över spåren så han skulle hinna se och det gjorde han! Min tinnitus på höger öra kommer vara ett snäpp värre än vanligt de närmsta veckorna.

Vi var också inne på Briobutiken i Halmstad idag för jag skulle ha lite säkerhetsprylar, lillebror har insett hur man öppnar sopskåpet *hrmpf*. Vid något obetänksamt ögonblick råkade jag gå lite för nära hyllan med briotåg och sedan var det stopp! Inte ens med spett och vaselin hade jag fått med mig honom från hyllan utan att hela butiken hade hört larmet som hade gått… Han fick sitta och titta lite på alla tågen och började sedan fingra på en kartong med en sak som jag redan funderat på att köpa till honom i julklapp, ett elektriskt lok som kan stanna och starta själv, med tillhörande spårdelar som ordnar de egenskaperna som loket har. Däremot så hade jag inte för avsikt att köpa det idag då plånboken är ganska tunn 2 dagar innan lön, hastigt och lustigt fick jag roffat åt mig ett Brioånglok för 70 pix och börja vifta med den framför honom istället och verkligen hetsa honom ”vill du ha den här? Du får den om du vill ha den! Det är ett sådant som pappa kör, vill du ha det?” – puckad fråga!!!! SJÄLVKLART ville han ha det!!! Och vips hade jag lotsat honom från hyllan med en oförutsedd kostnad på 70 kr istället för 350 kr *torkar svetten ur pannan* undrar hur länge det fungerar… Det står ju ett märklin på ovanvåningen som ska introduceras så småningom, men han är lite för liten ännu…

Min mobil råkar ha en liten snutt videoklipp med ett tåg som kör. Jag har sparat detta klipp för oförutsedda tillfällen när han behöver sitta still, då langar jag bara över mobilen och så får han sitta och trycka på startknappen och se detta 3 sekunder långa klipp om och om igen…

Att leva med en bunt tågfanatiker kan vara en smula påfrestanden ibland, speciellt som man själv inte har insett vilken tjusning det är (i min lilla värld är de rubbade helt enkelt) men det är ju klart att barnen (inkl maken) ska få leka med sina tåg, oavsett om det är Brio, märklin eller i skala 1:1… I det här fallet så är det så jäkla sant som det bara går, skillnaden på män och pojkar ÄR faktiskt priset på leksakerna!!! Båda ”leker” med ånglok, sonens väger knappt 110 gram medan makens väger 110 ton!

——————————————–

Kommentar från idag… Det är ju inte för inte som det står ”familjen som ger tågfanatismen ett ansikte” i headern… Son 2 (Ian) är lika förstörd, briotåget är välanvänt och Thomas Tåg är även en favorit hos den här ungen.

Unge nummer 3 (Alfred) behöver vi knappast avhandla eller?! 8½ månad gammal hade han inte ens börjat säga mamma eller pappa. Alfred hasade sig snabbt och lätt upp i stående ställning vid vardagsrumsbordet där Teskedspappans laptop står, med en ångloksfilm på youtube rullandes…. Ungen ILLVRÅLAR när han får syn på tågfilmen!!!! Han vrålar inte till ellok eller diesellok, bara ånglok….

Vi kan ju även lägga in vilket som blev hans 5:e ord… mamma, pappa, titta, där och så… tåg… Förvånad?