Till kyrkan…

15 söndag Nov 2009

Posted by in #Småbarnsliv

≈ 1 kommentar

Etiketter

, ,

Eftersom Ian har fyllt 4 år under 2009 så var det dags för hämtning av barnbibel i kyrkan. Då maken jobbade insåg jag genast att det kunde bli en påfrestande tillställning med alla tre barnen på plats…
Det började i vacker stil… ungarna fick på sig ytterkläderna och blev utskickade på gården för Totte skulle plocka fram cykeln och jag skulle hinna samla ihop mig så jag fick med det viktigaste. Bilen är ju sönder så vi får gå den 1,5 km det är till kyrkan… Totte cyklar och de andra två åker tvillingsulky.
När jag kommer ut på gården, ca 22 min innan det börjar, så är Alfred totalt nedskitad! Han har trillat så klart! Trycker förbannad ner ungen i vagnen och så går vi, Tottes hjärna har som vanligt slutat fungera och han cyklar i krypfart framför vagnen så till slut skiter jag i om jag kör på honom, att tjata hjälper inte utan han får lära sig den hårda vägen… Vi kommer i alla fall ner till kyrkan i lagom tid och hittar bra platser. Ungarna blir överlyckliga när de träffar Lina (barnverksamhetens ”ledare”). De har ju inte träffat henne på 5 veckor, de är ju vana att träffa henne jämt i vanliga fall…
Jag hittade lite kritor och ett par bilar till ungarna och Totte och Ian höll sig bra i skinnet med målarsakerna… annat var det med Alfred…

  • Hela kyrkan skrattade när han vrålade direkt när det blivit tyst efter en psalm.
  • Jag hann precis hejda ett fall, han hängde med överkroppen ner över bänkkanten när jag fick stopp på honom. Jag hade kunnat platsa i HBK med den räddningen!
  • Han stack när han fick syn på Lina, men han kom snart tillbaka.
  • Han körde bilar på golvet så att de i bänken bakom fick lyfta på fötterna.
  • Han hävde sig över bänkens rygg till raden bakom och skulle peta på killen som satt bakom.
  • Han klättrade och slängde sig så jag har ingen aning om vad prästen sa.
  • När Ian hämtade sin bibel skulle han med.
  • Hejdade honom precis innan han började måla i psalmboken.

Som sagt… det är aldrig tråkigt när Alfred är med…


* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Lite bilder från veckan…

Vaccination inledd…

11 onsdag Nov 2009

Posted by in #Småbarnsliv

≈ 3 kommentarer

Idag tog jag en rövare, jag fick nys om att nya doser hade kommit till Oskarström så jag hämtade ungarna (bestämde mig på dagis faktiskt) och körde upp direkt till vårdcentralen. Förvånande nog så var det vaccinerat och klart på ca 35 min och det var rätt smidigt ändå, vi kom in så där lagom precis när tålamodet började tryta på Alfred…Ian började och hoppade glatt upp i stolen, när han blev ombedd att ta av sig tröjan så tog modet slut, tårarna började trilla… Jag höll, en sköterska höll och en sprutade, det tog 10 sek typ så var det över sedan….Totte försökte komma undan genom att gömma sig i händerna men det fungerade inte riktigt, han hade kortärmat på sig så det var smidigare med honom men det var ett fasligt liv på honom också, men där var jag obeveklig – ta sprutan, punkt slut.

Däremot blev det en vända till affären och valfri glass inhandlades till dem… Även Alfred fick glass…

Får se om det blir reaktion tills imorgon, som tur är så börjar Teskedspappan klockan 13 imorgon och jag bad om hemstudier imorgon för att vaccinera ungarna och slippa köra in till stan igen… Skulle det bli reaktion så slipper vi vabba i allafall…. Men jag kommer plugga hemma imorgon eftermiddag i vilket fall som helst, blir mer gjort så….

Vad säger man?

08 söndag Nov 2009

Posted by in #Småbarnsliv

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Alfred har vid flera tillfällen idag, släpat upp Ians hoppetihopp på köksstolen och försökt sätta sig på den, där går vår gräns, den saken får han inte testa… vi har inte lust att bedriva söndagseftermiddagen på akuten…

Teskedspappan satt vid köksbordet och läste nåt tågrelaterat om elloket DU (modellen alltså) och lille Alfred kommer upp i knät och börjar mässa ”fyja”… Teskedspappan förstod inte men Teskedsmamman kopplade snabbt; ”nej, det är inte en T44 (diesellok)” och ungen var nöjd… ännu nöjdare blev han när han lärde sig vad det loket på bilden hette.

*sucka*

Paket från Hongkong…

04 onsdag Nov 2009

Posted by in #Småbarnsliv, Shoppat

≈ 5 kommentarer

Nu börjar paketen trilla in från min eBay-hysteriska helg för 1½ vecka sedan, det var snabbt!
Tottes EVE trodde vi var större, men vi trodde absolut inte att Svampbob och framför allt Thomas skulle vara så stora *gapar förvånat*. 376,50 kr för alla tre inkl frakt tycker jag är HELT ok

Aj säj itt ögän… aj lööööv ebäj

Hundens nya frisyr…

02 måndag Nov 2009

Posted by in Bakat/lagat, Djur

≈ 1 kommentar

Etiketter

Vår hund Yrsa har fått Pseudomona i sitt ena öra (en illasinnad bakterie) och denna bakterie verkligen haaaaaatar luft! För att underlätta för örat att läka under behandlingen så har vi tejpat upp de stoooora öronen i en snygg hippietofs på huvudet *asgarv*

Hon ser inte klok ut men finner sig i det hela rätt så smidigt faktiskt….
Vi har behandlat i 3 dagar bara och det ser redan mycket bättre ut!!!

Så det finns hopp om det, vi fick rätt dystra besked hos veterinären sist, att det skulle vara rätt svårbehandlat och att om varken behandling eller operation hjälpte så var sista utvägen avlivning…

Pseudomona är tydligen ingen rolig infektion och det kan jag skriva upp på, hunden luktade som om hon dött och legat i bilen 1 vecka under sommarvärmebölja! Men även lukten är bättre!

Igår gjorde maken gifflar och var noga inspekterad….

Halloween och att falla fritt…

31 lördag Okt 2009

Posted by in #Småbarnsliv, Djur, Hälsa

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

,

Idag hämtade maken vår nya anka… De andra ankorna försvann för ett par veckor sedan – spårlöst och sedan dess har vår ankhane varit väldigt ensam.
Men idag fick han sällskap igen! Lilla Gertrud (tydligen) är född i sommar och bara en liten flicka fortfarande. Det bekom inte ”Plattfot” särskilt, han gjorde det som ankhanar har i huvudet ganska omgående 😉
Så nu hoppas vi på att han inte ser så ensam och ledsen ut i fortsättningen =)
Idag var det ju dessutom halloween, inte nåt som varesig maken eller jag firar så sett, men för ungarnas skull hittar vi på lite kul. Dagens ”kul” bestod i att koka pasta i roliga färger 🙂

I måndags fick jag också veta hur det är att få ett psykiskt bryt… många tankar cirkulerar i huvudet på mig och helt plötsligt kändes det som att något ”invaderade” mig och allt blod försvann från händer, fötter, ben och armar… Helt plötsligt kändes det som att jag kunde lika gärna ta och avsluta livet nu och föll handlöst ner i depressionens svarta hål…
Dock lyckades jag nog genomföra resten av dagen utan att någon märkte det, jag kom iväg till kompisen som gjorde sitt för att hjälpa mig – tror däremot att han gjorde det omedvetet 😉 Jag kom även iväg till Tre-butiken och fick med mig en ny mobil hem…
Väl hemma fick jag tag på min personliga själavårdare (min bästa vän) och efter ett långt samtal med honom om hur jag skulle skydda upp mig och arbeta med negativa tankebanor osv så har jag repat mig… och jag har repat mig riktigt jäkla bra! *stolt* däremot fick jag ett litet återfall nu ikväll, som jag har fått ta tag i.. men vad sjutton, Alla Helgons Dag och Halloween på samma dag och så fullmåne inom 48 timmar från det… det är ju fullt party för våra mindre vänligt sinnade ”väsenvänner”….
Jag jobbar vidare med mig själv… börjar bli van nu…. 🙂

"Du måste komma hem"

23 fredag Okt 2009

Posted by in Hälsa

≈ 3 kommentarer

Etiketter

,

Idag var det Teskedspappans tur att vara hemma hela dagen med barnen. Jag tog mina företagsekonomiböcker och åkte in till jobbet och satte mig och pluggade, tryckte in lurarna i öronen och lyssnade på RixFm samtidigt…
Det blev lunch, med en kort rask promenad på 1900 steg ungefär och sedan in igen med näsan i böckerna…

Några minuter senare ringer det… Det är Teskedspappan… ”du måste nog komma hem”… Vips far både det ena och andra genom huvudet men han fortsätter snart att det var inte så farligt men Totte har trillat och måste nog sy…
Jag går in till chefen och säger att jag måste nog åka hem, vad som har hänt och att jag läser in de 2 timmarna som var kvar i helgen.

När jag kommer hem och får se det hela så inser jag att min fantasi har varit livligare än verkligheten och det var inte så farligt. De åker upp till vårdcentralen, där de limmar såret (dessutom limmade sköterskan fast fingrarna i såret). Dock har det hela spruckit innan de ens kom hem….
Jag och Ian kastar oss in i bilen och far till apoteket och köper stripes för att tejpa det hela istället.

Det som har hänt är att Totte och Alfred hade sprungit upp för trappan och så hade Totte antagligen krockat med Alfred. Totte rasade ner för 3/4 av trappan och drar i fallet med sig en stor prydnadskossa och några metallyktor. Något av det han drog med sig har snittat upp ett par centimeter vid örat. Det var ganska djupt men såg fint ut så det kommer nog läka bra hoppas vi…
Däremot såg jag nu på kvällen när jag fotade det att det har glidit isär lite…

Var är våra ankor?

22 torsdag Okt 2009

Posted by in Djur

≈ 4 kommentarer

Etiketter

Igår fick jag ett samtal på jobbet, maken undrade om jag kollade ankorna innan jag åkte till jobbet… när han frågade så kan jag inte minnas att jag hörde dem… de brukar vanligtvis föra ett herrans oljud när man kommer ut för de är konstant på randen till svält… Men det hade varit tyst….
Det visade sig att det låg en död bebis kvar i hagen och resten var borta! Med hål i stängslet och tecken på att ”nåt” hade grävt vid staketet. Våra slutsatser är att;

  1. Det har kommit in en mink eller räv i hagen och skrämt ihjäl en och de andra har flytt över staketet.
  2. Det har kommit in en mink eller räv i hagen och skrämt/bitit ihjäl en anka och dragit iväg på resten…

Den enda ankan som klarat sig är den som gick lös på grund av att han bråkade med den andre hanen, som vi fick avliva för någon vecka sedan pga ålder. Vi skulle ha satt in honom till de andra men det har inte blivit av och det var antagligen det som räddade livet på honom. Nu är han dock väldigt ensam så vi har påbörjat en jakt på en hona till honom.
Våra problem med vinterförvaringen av dem löste sig effektivt, men vi sörjer våra vackra svarta myskor….

Min lille Ludvig….

19 måndag Okt 2009

Posted by in #Småbarnsliv

≈ 2 kommentarer

Etiketter

Ibland blir jag fascinerad över hans språkbruk… men om både mamma och pappa är lite smått ordsamlare så är det kanske inte så konstigt.

Ludde: Pappa, vet du vad du sysslar med?
Pappa: Hur så då?
Ludde: För ibland kan man ju undra…

Ian: Ludde, får jag spela?
Ludde: Jag ska begrunda detta…
Alltså inte ”jag ska tänka på det” utan just begrunda…
Ludde spelar och behöver lite hjälp:
Ludde: Pappa, jag behöver lite förstärkning här…
Jag hade förstått om han hade sagt att han behöver hjälp, men just förstärkning…

Fick svar!

18 söndag Okt 2009

Posted by in #Småbarnsliv

≈ 1 kommentar

Etiketter

,

Jodå, Lasse Anrell svarade på mitt email, fick tips om vart jag skulle vända mig för att få veta mer om de pelargoner jag har… *tack*

Idag blev Alfred anfallen av en mönstersax (trots att mamma övervakade hanteringen) och det blev två smååå jack i handen, men plåster skulle han ha! Han kunde bara säga nej mellan hulkningarna, när jag frågade vilket plåster han skulle ha… till slut hade vi gått igenom alla och jag hällde ut plåsterna på bordet (vi har ansenlig samling plåster) och så fick han välja ett själv… Han har nog blivit lite Hello Kitty-skadad av Ian….

Vid mellanmålet kom grannen längst ner på gatan, med son bonus och frågade om Totte ville gå med honom hem… Totte kastade i sig mellanmålet och så snabb har jag nog aldrig sett honom med ytterkläderna!

Lagom till när jag skulle hämta Totte till middagen hade Alfred somnat på soffan och jag ville inte lämna honom ensam (det tar 3 min till grannen) så Totte fick gå hem själv och det var en mäkta stolt kille som kom hem! Dessutom fick han ringa själv och säga att han hade kommit fram….

Min första vecka….

16 fredag Okt 2009

Posted by in #Småbarnsliv

≈ 1 kommentar

Nu har jag då avverkat första veckan på min nya utbildning, eller ja, vecka 1 av 2 prova-på-veckor är klar… sedan ska jag meddela om det verkar vara nåt för mig eller inte..
Som det känns nu så kommer jag fortsätta, roligt folk, bra tider, exemplarisk utbildning och framför allt så känns det som att jag har hittat rätt… Trodde väl aldrig jag skulle vara en ”tråkig” ekonom 😉
Dessutom så är det underbar utsikt från kontoret!!! Idag såg vi knappt nåt för det snöade hela förmiddagen…

Det blir bra för ungarna också med tanke på att maken är lokförare och det för tillfället är mest kvälls-/nattarbete för honom, så den här veckan har de varit 17½ timme på dagis, nästa vecka blir det 19h på hela veckan. Idag har de inte varit på dagis alls, igår var de där 1½ timme 🙂

Däremot så har jag inte sett Teskedspappan mer än en sovande hög jämte mig i sängen på morgonen när jag gått upp… Jag så honom vaken i måndags och så ett par minuter idag när vi lämnade över barnen… De har varit hemma med honom idag och när jag slutade 15 idag så hade vi överlämning utanför hans jobb och jag tog dem och åkte och veckohandlade 🙂 Det gick rätt bra med alla 3, jag är van och listig nog att ge dem mat innan handlingen, så de var lite dästa och lugna 😉