Jag insåg när jag tittade på mina barn att möjligtvis Ludde inte är typiskt könsklädda. Det är svårt att handla kläder till en 9-åring utan att få tag i typiskt killmurriga kläder i jordfärger.

Det är mycket enklare till de mindre, särskilt till Hannes som fortfarande inte blir åtgången av kompisar vars föräldrar sitter fast i ”men den kan ju inte du ha, du är ju kille!”.

Ian älskade Hello Kitty tills han hade gått i förskoleklassen i 2 veckor, då kom han hem och rev ner allt vad Hello Kitty var och vägrade ha på sig sina Hello Kitty kläder, han hade blivit utskrattad av en kille vars mamma jag har hört säga ”med det är ju en tjejsak, den kan du inte ha”.

Jag lovar! Barnen dör faktiskt inte om man bryter könsnormerna lite! En pojke dör inte om han får på sig en rosa tröja, faktiskt! En flicka dör inte heller om man introducerar lite andra leksaker än typiskt prinsessa.

Jag statuerar inte exempel med mina barn ”jag är genushäxa och tvingar mina barn bära de kläder jag har bestämt och de får INTE bära killkläder. Tvärtom! Jag förbjuder inte mina barn att ha Spiderman, stålmannen, bilar, star wars eller vad det nu kan vara. Däremot får de utöver dessa kläder även kläder som anses vara könsneutrala eller Gud förbjude, tjejkläder!

Den som tror att genus handlar om att förbjuda flickor att ha det som de stora klädkedjorma vill, eller att pojkar inte får leka med bilar är bara oinsatt i vad genus handlar om. Min kamp är inte att klä mina barn så utmanande som möjligt, för gemene man, utan att helt enkelt lära människor vad genus är! Det roliga är att dessa okunniga människor tatar emot och upprör sig över att jag sakligt förklarar för dem att ”nu har du hakat på nåt som du bara har läst snabbt eller hört va? För det där stämmer inte, genus är det här, det här och det här.” men nejdå ”nähä, det är det inte alls”.

Många har så svårt att verkligen inse att de har fel, om det är stoltheten som står i vägen eller för att de offentligt får visa upp sin okunskap, vet jag inte… Det finns en del som är ödmjuka nog att faktiskt ”aha, där ser man” och tar till sig det man säger.

Förvisso har jag inga problem att diskutera med de människor som faktiskt inte vet vad det handlar om, men det är rätt enformigt att ”nja, där har du nog uppfattat det fel” eller ”mja, det är nog en misstolkning av det här” och att man inte når fram.

Nu tillskriver jag mig inte magisterexamen på genus, men jag får det om jag får som jag vill. Däremot så har jag mer koll än de flesta och framför allt ser jag till att lära mig mer så att jag verkligen kan öppna munnen i diskussioner. Jo, man kan få magister i genus.

Jag har fått höra att jag är tjatig om genus och jag kan lova, att jag kommer fortsätta att tjata om genus och feminism tills den dagen det är jämställt i samhället och tills den dagen det är socialt accepterat att flickor och pojkar har lika villkor ikläder, utbildning och bemötande. Tyvärr måste det fortsättas att tjata om saken. Det finns så många som pga ryggradfasta inlärningar om könsroller vägrar inse vad det är man pratar om eller helt enkelt människor som har en falsk trygghet i sin könsroll. Det är inte könsrollen som gör människan, de är du som individ som r könsrollen.

Jag försöker ge mina barn en möjlighet att växa upp till trygga, starka individer och inte till slavar under könsrollen. Det finns så många starka människor som blir så osäkra om du utmanar deras könsroll. Man hör jämt män säga ”det är bögigt” och ”det är kärringfasoner” osv… De blir osäkra när de ska ta steget utanför sin könsroll.

Jag gillar genus, jag gillar den möjlighet det är att ge sin barn förmågor och möjligheter ur två världar istället bara för en enda…