Min arbetssituation….

Etiketter

,

Idag är det lite hängigt här…. lite feber, lite ruggig och trött efter att ha varit vaken till och från sedan 4.30 för Hannes har sovit oroligt…

Det bästa med det här är ändå att man orkar jobba ändå, sitta framför datorn och ta kontakt med facket, arbetsförmedlingen och kommunen funkar trots feber. Jag har gjort en pärm med alla verifikat och allt annat bjäfs som behövs för att revisorn ska vara glad och att jag vi ska ha koll på saker och ting….

Blir ett par panodil i kroppen sedan och så ut och se vad jag kan åstadkomma utomhus. Ska laga staket idag igen är det tänkt bl a. Börja röja så jag har någonstans att stå och arbeta så jag slipper sitta i snön på gårdsplanen….

Vaddå min arbetsplats är stökig?

Min jobbarkompis är en lat byracka!

Första arbetsdagen är gjord!

Etiketter

Jag inledde det hela med att ta en snabb handling i stan… nåja, snabb och snabb för Teskedspappan hade lånat mitt kort och inte lämnat tillbaka det så han fick komma in och lösa ut mig ur affären.

En öde affärsparkering, kl 8:10…

Jag hade inte hunnit äta frukost innan jag körde barn till skolbuss och förskola och jag hade inte tänkt bli kvar så pass länge i stan, jag fick ju vänta en bra stund i affären på Teskedspappan… Så vi beslutade oss för att ta morgonmöte på en hak i stan. Vi lade upp arbetsdagen och vad jag skulle göra. Som tur var så var det frukostbuffé och allt var LCHF förutom brödet (som jag skippade) och så valde jag grädde i kaffet istället för mjölk… Jag höll mig mätt hela dagen faktiskt! Jag tog en kopp kaffe innan jag åkte och hämtade ungarna men annars så höll frukosten mig mätt.

Morgonmöte med frukost

Jag åkte och köpte garn för de beställningar jag har liggande och även arbetskläder. Jag tyckte det var bra priser när jag fick en hel arbetarmundering (skor, byxor, jacka och handskar + jacka till Teskedspappan) för 750 kr! Det verkar vara bra kvalitet också.

När jag kom hem fick jag raskt sätta mig och fixa till byxorna som är en 30 cm för långa så jag kunde jobba, jag tänkte ta och lägga upp dem i helgen. Dagens uppgifter var inte så betungande så jag började faktiskt med att rensa hela trädgården på fruset hundbajs! Hunden skiter ju så att dinosaurier hade blivit avundsjuka och man såååg det överallt!!! Brun hundbajs på vit snö… syns….

Det blev en hel bärkasse med hundskit, och jag är mycket glad över att den var frusen 😉

Efter det gick jag lös på staketet till gässen. Byrackan inte bara skiter, hon bryter sig in till gässen och käkar upp deras mat också! Enda anledningen till att gässen inte rymt genom det saboterade staketet är att de är korkade!
Jag hittade inget vettigt att klippa staketet med, en hovtång var ungefär lika effektivt som att klippa en fotbollsplan med nagelsax, men jag hittade en stor ”grenklippare” (jag vet inte vad saker heter, jag bara jobbar) och den funkade fint på de smala trådarna, de tjocka klarade jag 3 st av sedan var det stopp….

Efter ett snabbt samtal till Teskedspappan så fick jag tag i en bågfil! Jag passade på att snacka lite allvar med dumkråkorna gässen och bågfilen, tror inte Helge fattade nåt i alla fall…

Han stod lik förbannat jämte och kom med osedvanligt korkade kommentarer… som om dumkråkor gäss kan nåt om bygga staket.

Fast de var rätt roligt sällskap, särskilt när Helge fick tag i ett av buntbanden och skrikande sprang han vilt flappande iväg…. buntbandet hade gjort en vurpa i näbben på honom och landat i huvudet på honom och vips så trillade genast himlen ner….

Jag fick till slut ordning på staketet och förhoppningsvis är hunden så pass korkad att hon inte kommer på att hon kan hoppa över. Hon har nämligen krypit under staketet som var knähögt och lägre än grinden mellan hallen och köket, som hon hoppar över ett gäng gånger om dagen…

Buntband is da shit!

Nu hoppas vi bara att gässen håller sig i hagen tills våren kommer och vi kan påla för deras stora hage…

När jag hämtat barnen och skulle göra middag insåg jag en annan sak…. jag har liiite svårt att hitta saker i mitt skafferi och ibland hittar jag även saker jag inte hade en aning om att jag hade! Idag hittade jag totalt en halv soppåse med saker jag inte visste om att jag hade och som jag nog faktiskt inte kan använda heller, och det bara på en hylla!

För närvarande ser skafferiet ut så här:

Och en dag ska jag städa…. en dag….

Antagligen kommer det vara löv på träden, sommarvärmen är total och barnen springer i bara shorts….

Jag känner mig diskriminerad!

Jag sitter för fullt och letar skyddskläder inför mig inköpsrunda imorgon… Jag ska in på Jula och prova byxor och ev en vinterjacka och kanske eluppvärmda vantar *fan värt* men skyddsskor! Det kan de ta mig sjutton inte prestera i min storlek.

Vad då? Kvinnor behöver inte arbetsskor? Ok då, kvinnor, småväxta och felformade män ska inte få ha skyddsskor? För det är väl aldrig så att jag har små fötter? Storlek 35 är en synnerligen normal skostorlek… för mig….

Dåligt Jula, dåligt…. *tjurig*

Hjälpmedel för barn som är intresserade av bokstäver.

Etiketter

De här sakerna har jag gjort och laddat ner för att få Ludde att träna alfabetet och läsning.

De här apparna har jag laddat ner till min iPhone;
Barnens ABC
Lär dig läsa
Happi Läser
Lär Dig ABC
ABC-spelet
De som jag gillar bäst är Happi läser, Lär dig ABC och ABC-spelet.

För att träna bokstäver och hur de ser ut så har jag gjort både lösa bokstäver och en bricka med alla bokstäver på. Med brickan över vi att jag säger en bokstav och barnen letar upp rätt bokstav och med de lösa bokstäverna tränar vi att nämna bokstaven vid namn och även konstruera lättare ord. Jag kan t ex lägga ut 3-4 bokstäver och skriva ett ord, men även be dem plocka ut rätt bokstäver och lägga dem rätt, till ett ord som jag säger.

Jag använder reklamen, papperspåsar, dagstidningen osv för att öva läsning. Att bara sitta med skolböcker tröttar ut Ludde och han börjar gissa och slarva istället.

Just nu håller vi på att läsa boken Syster Varg och jag kan säga att Ian och Ludde (6½ och 8 år) älskar boken och tycker den är jättespännande. Alfred som är 4½ år är lite svalare inställd till boken, men det är mitt boktips och jag tipsar HETT!

 

Utveckling på vad jag menar med att ta ansvar för barnens skolgång.

Ludde går ju som de flesta hängt med på, i ettan.

Det har aldrig hymlats med heller att han är trögstartad vad gäller läsningen. jag tror det var i oktober 2011 som det fick genomföras lite åtgärdsmöten och Ludde fick lite mer anpassad skolgång efter vad han klarar av för att prestera hela tiden och att prestera bra.

Vi har även hemma lagt energi på att lära honom först alfabetet och sedan även att ljuda ihop bokstäverna. När vi började så kunde han max 10 bokstäver till 100%. Läsa ord kunde han inte alls.

Vi har en bok från skolan som han jobbar i.
Jag har gjort bokstäver och laminerat.
Jag har gjort en bricka med alla bokstäverna på, om än i oordning.
Jag har laddat ner appar till iPhonen som är i kategorin ”lära läs”.
Jag läser högt ur böcker och försöker välja sådana som är spännande och intressanta.
Jag låter honom läsa i vardagen, annonsblad, skyltar i affären och i hissar osv… Så klart läser han i böcker också men jag tror att när han får läsa i vardagen så inser han nyttan med att läsa och hittar förhoppningsvis motivation. Dessutom ligger en belöning i form av en hundralapp till den som lär sig läsa först utav Ludde och Ian. Ian är nämligen inte så långt efter. Att båda får en hundralapp talar vi tyst om….
Jag drar inte bara in Ludde i det här utan även Ian och Alfred. Så pass att 4,5-åringen snart kan alfabetet.

Vart har vi kommit under dessa 3 mån? Ludde kan idag alla bokstäver i alfabetet, han är lite osäker på B/D och U/V, där tror vi en eventuell släng av en dyslektisk gen, som vi vet härjar i kromosomerna, har gjort sig påmind.
Ludde kan utan problem ljuda sig igenom ord på upp till 6-8 bokstäver. Han har börjat se ordbilder och behöver inte läsa kortare ord, han vet t ex att det står sol, utan att behöva läsa ordet.

Han läste själv födelsedagskortet från farmor, trots att det inte var versaler!

Vi koncentrerar oss på att lära sig läsa versaler utan problem, vi har börjat smyga in gemener och där är det fortfarande b/d som bråkar, p/q är inte heller lätt. Det går framåt även där.

Vi (och med vi inbegriper jag även lärarna) låter honom skriva så mycket som möjligt på dator, iPad och våra iPhones. Finmotoriken för pennan och handskrift tar ännu för mycket energi som borde gå till att lära sig skriva. När han kan skriva och läsa utan problem så kan man koncentrera sig på finmotoriska utvecklingen.

Angående motoriken så har han fått börja Jiujitsu bl a för att öva grovmotorik, sedan vet jag att det är både bra att kunna och en bra träningsform med låga skaderisker.

Det hör gör jag inte för att kamma hem poäng som en ”duktig” förälder, jag gör det för att det är min förbannade skyldighet som förälder och för att jag vill mitt barns bästa. Jag VILL inte att han ska hamna efter, känna sig värdelös eller sämre än andra, jag VILL inte att han ska begränsas av sig själv som mindre värd….

Han ska få den möjlighet som mina föräldrar inte gav mig. De satt gött tillbakalutade och lät skolan uppfostra och utbilda oss. Därav hamnade jag i mina svårigheter med t ex matten, vilket begränsade mig i mitt yrkesval så att jag inte klarade intagningen till veterinärhögskolan. Jag skyller ingenting på mina föräldrar, men det är faktum att engagemang i min skolgång saknades helt.

Som sagt, eller antytt innan…. Det här handlar inte om att orka, eller prioriteringar, det här är mina barn det handlar om! Det är min skyldighet! Jag gör det med både glädje och frustration, men det. ska. bli. gjort.
Finns inte en chans att jag ens tänker tanken på att skita i det för att ”jag inte orkar” eller prioriterar annorlunda. Det här hamnar högst upp, ork och andra saker hamnar sedan. I och för sig en form av prioritering, men ändå inte, prioritering är ett aktivt val, för mig är det här inget val….

 

Skollagen v/s Halmstads kommun

I 3 kapitlet säger §8-10-11 så här:

8 § Om det inom ramen för undervisningen eller genom resultatet på ett nationellt prov, genom uppgifter från lärare, övrig skolpersonal, en elev eller en elevs vårdnadshavare eller på annat sätt framkommer att det kan befaras att en elev inte kommer att nå de kunskapskrav som minst ska uppnås, ska detta anmälas till rektorn. Rektorn ska se till att elevens behov av särskilt stöd skyndsamt utreds. Behovet av särskilt stöd ska även utredas om eleven uppvisar andra svårigheter i sin skolsituation.
Samråd ska ske med elevhälsan, om det inte är uppenbart obehövligt.
Om en utredning visar att en elev är i behov av särskilt stöd, ska han eller hon ges sådant stöd.

10 § För en elev i grundskolan, grundsärskolan, specialskolan och sameskolan ska det särskilda stödet ges på det sätt och i den omfattning som behövs för att eleven ska ha möjlighet att nå de kunskapskrav som minst ska uppnås.

11 § Om det finns särskilda skäl, får ett beslut enligt 9 § för en elev i grundskolan, grundsärskolan, specialskolan eller sameskolan innebära att särskilt stöd ska ges enskilt eller i en annan undervisningsgrupp (särskild undervisningsgrupp) än den som eleven normalt hör till.

Dessa 3 paragrafer kan vi lätt konstatera att Halmstads kommun tänker bryta mot. De tänker spara in på försäkringsresursen, den del i skolans verksamhet som ger barn med behov särskilt stöd för att uppnå de krav som gäller för årskursen.Samtidigt, som man sätter in 2 personer på halvtid att ta fram varför Halmstad hamnar långt ner i betygslistorna, vet ni, det kan jag tala om utan utredning. Kärnhuset i Halmstad ska lägga dessa 2 halvtider på att ta fram verktyg för att fånga upp barn tidigt när de brister i läs- och skrivutvecklingen. Jättebra! Verkligen! Men ärligt talat, tror ni verkligen att indragning av resurspersoner för barn med problem och behov av särskilt stöd är ett led i att höja placeringarna i betygslistorna?

Personligen ser jag bara en sak, segregerade barn på Österled och Anderbergsskolan (framför allt) kommer bli ännu mer segregerade. Deras självkänsla och självförtroende kommer verkligen behöva klättra på enorma berg   för att ens kunna existera.
Alla barn som har en läsproblematik, skrivproblematik eller t ex psykoneurotiska sjukdomar kommer hamna ännu längre ner i samhällsskikten om de ens kommer ur skolan med godkända betyg.

Man ger inte dessa barn särskilt stöd för att ha möjlighet att nå de kunskapskrav som minst ska uppnås, för att citera skollagen direkt. Att förneka ett barn resursperson ”för att det finns inga resurser” är idag redan ett stort problem, det kommer inte bli mindre med dessa indragningar.

Att spara in på skolan är lösningen på att bli mer konkurrenskraftig med arbetskraft utomlands. Det är inte lösningen på att öka kunskapen i skolan, det är inte lösningen på de dåliga resultat svenska skolan har redovisat under många år.

I takt med att bonusar ökats, kommunpolitikerna har ökat sin årsinkomst och neddragningarna har ökats har den svenska skolan fått ta käftsmäll efter käftsmäll och våra barns möjligheter i framtiden har drastiskt minimerats.

Om man som förälder lutar sig tillbaka och tror att ens barn får den bästa möjliga utbildningen ska man kanske ta sig en funderare till. Man kan inte slappna av utan hela tiden ha inblick i vad som händer i skolan, hur barnet ligger till i förhållande till läroplanen och hur utvecklingen går. Mitt barns utbilding är idag inte skolans ansvar, det är i högsta grad mitt ansvar och jag som förälder får kriga för att mitt barn ska få det som är deras konstitutionella rättigheter. De rättigheter som Halmstad nu vill frånta dem… ännu mer….

 

Ludvig 8 år

Etiketter

,

För 8 år sedan kom den här lille rumpnissen till världen, han hade i v 38+4 bestämt sig för att vända sig till säte efter 5 veckor i fixering… Vilket upptäcktes 5 dagar innan beräknad förlossning, så hastigt och lustigt så blev det kejsarsnitt istället.

Ludvig är inte direkt olycklig över det, han är speciell på det viset att det är han som är den enda som är född på det viset av helbröderna. Äldsta brodern är också en ”luckbebis”.

Grattis min älskling på din 8-årsdag….

 

Vad höjer din puls?

Jag kan inte direkt påstå att jag är rädd för ”spöken”, däremot kan jag bli rädd av överraskningsmomentet, att jag inte är beredd…
Vissa väsen är bara ute för att söndra, härska och förgöra… Deras energi kan skrämma mig också.
De husspöken vi har trivs jag med, den ”portade” kan ju fortsätta vara portad! Det spöket vill jag inte ha här och det vet han om…
De andra två Goa pensionärerna får gärna fortsätta pyssla här. Den gamle mannen går runt här och muttrar och har sig över alla ändringar vi gör, ”så skulle inte jag göra” är hans mantra och BELIEVE you me, det har vi verkligen sett…
Kvinnan är barnkär och ser till ungarna. Jag har kommit in till dem på nätterna och de har varit omstoppade ordentligt och det är ingenting som är naturligt för någon av våra varmblodade barn….

Idag, precis nu när jag skulle lägga mig så tändes ljuset i köket. Vi har en rörelsesensor som tänder ljuset i köket och den tänder inte om man står i hallen eller i badrummet, jag stod i badrumsdörren.
Jag kollade genast om någon katt var orsaken, men Pims var med mig och Klubba låg i Luddes säng… Selma, hunden, var ute. Således finns ingen orsak för ljuset att tända sig…

Nu i januari satt jag vid datorn och slösurfade och allting var tyst, jag var ensam hemma. Helt plötsligt gick någon ner för trappan! Det var lika tydligt som när maken går ner för trappan…

Några veckor innan hade sovrumsdörren öppnat sig framför mig, inte att den gled upp, nänä! Handtaget trycktes ner och sedan gled den upp 15 cm. Den var helt stängd alltså. När jag blir överraskad, kan jag bli rädd, det blir jag av en människa också, men mer rädd än så blir jag inte….

Det ligger ett inlägg i mitt huvud och mognar till…

Jag kommer skriva ett inlägg om den neddragning som planeras i försäkringsresursen kontra skollagen… men inte idag, den får mogna i mitt huvud lite tror jag….

Så idag kommer det en bild på vår supergoa Smart Roadster! Den är helt suverän att köra i stan för man kan fan parkera den precis var som helst!
Just den här bilden är väl inte mest exemplarisk att visa det hela med eftersom jag ser att jag hade fått in hela bussen på den parkeringen…