Sitter och följer Jan Guillous livechat på Aftonbladet och då dyker frågan om betyg i uppförande upp… Och faktiskt så ställer jag mig positiv till detta…

Inte så att jag vill ha ungar som sitter som ljus i skolan, utan jag vill lägga ribban på nivån ”komma i tid, hålla koll på sina saker, inte förstöra för andra på lektionen och ha ett socialt accepterat beteende”, däri tycker jag det är oacceptabelt att kalla sin lärare för hora eller klasskompisar för bögar t ex….
Detta tycker jag trots (eller kanske tack vare?) att jag själv har en son som antagligen hade legat på gränsen till underkänd i ett sådant betyg.

Min Ettan verkligen avskyr rytmik och har problem i svenska, men nu har vi hittat ett system som motiverar honom att sköta sig på rytmiken, han får poäng för varje gång han tar sig igenom en lektion utan att förstöra för de andra och när han har ett visst antal poäng så får han ett Star Wars lego modell större, han får således beröm istället för skäll och förmaningar.Bildkälla

Svenskan ligger han efter i och har problem med att lära sig bokstäver som låter ungefär likadant, B, V och P blir gärna E allihop… Jag har klippt ut och laminerat bokstäver och vi kör hela alfabetet flera gånger om dagen, 5-10 min/gång för sedan tappar han fokus. Läsningen börjar lossna och vi kör lite läsning och skrivning varje dag, samt högläsning.

Jag är fullständigt övertygad om att Ettan hade blivit klassad som ”problembarn” i en annan skola. Eftersom de är totalt 14 barn i 1-2:an så har ändå läraren lite större chans att upptäcka när det inte går bra än om hon hade haft 25-30 barn att ha koll på. Det är guld värt att ha ungarna på en liten by-skola och behöva köra själv, än att gå på en stor skola på gångavstånd.

Dagens skola lider hårt av att lärarna inte får ta itu med barnen, visst misshandel är oacceptabelt, men en lärare ska få gå emellan om 2 elever bråkar. En lärare ska få lov att ta tag i en elev och leda ut den ur klassrummet om den ställer till bråk eller på annat sätt förstör för de andra. Jag tror att många lärare idag är livrädda för att bli anmälda av eleverna, men framför allt av föräldrarna!
Många föräldrar lever under villfarelsen ”det skulle aldrig mitt barn göra!”. När det i själva verket är ”jo, ditt barn gör verkligen så, deal with it!” 
Dessutom tror jag många lärare är rädda för att bli misshandlade eller hotade, vilket hade varit helt jäkla oacceptabelt på vilken annan arbetsplats som helst! (ja, jag vet det blir många oacceptabelt 😉)

Det har hänt 3 ggr under Ettans första 1½ år i skolan, att jag fått ett samtal från läraren att det inte funkar. Det är oftast om bussen de ringer, han vill inte sitta 30-45 min i bussen för han har inte tålamod helt enkelt, men han ska lära sig det också (anser jag). Han har bråkat, vägrat gå på bussen och hela bussturen har blivit 15 min försenad.
Då har vi införlivat bussen i belöningssystemet, om han sköter bussen utan strul under veckan, så blir det ett poäng till under fredagen. Han kan alltså kamma ihop 2 poäng under en vecka om han bara tänker efter lite, och det funkar! Det har inte varit problem med varken rytmik eller buss på ett par månader nu! Så nu är det hög tid att köpa lego 😀

Sist jag fick ett ”bussamtal” så sa läraren att ”det är så skönt att prata med dig, du inser problematiken och blir inte arg för att vi ringer”. Då blev jag häpen faktiskt, jag kanske inte borde bli det men ändå. Föräldrar går alltså till angrepp när skolan ringer och påtalar problem med barnen och skuldbelägger skolan helt! De är helt utan ansvar för att deras barn bråkar?!
–OUTRAGEOUS!–
Mitt barn, mitt ansvar! Bråkar mitt barn i skolan så skall jag vara med i samråd med skolan och lösa problemet! Därav lägger vi åtskilliga timmar i veckan på att få Ettan att komma igång med läsandet så han inte gör uppror på lektionerna för att han inte hänger med eller tycker det är tråkigt.

Nu har det varit väldigt mycket pratande om Ettans brister, nu kanske vi ska tala om lite positiva saker också, han ligger före i matte och har aldrig visat tecken på att över huvudtaget mobba eller på annat sätt utesluta skolkompisar! Det ska han ha en jävla massa cred för!

Så här blir det Betyg i uppförande – BRA!!

Ett annat bra citat från Jan Guillous chat:Jag tycker inte att betyg är ett uttryck för ett klassamhälle, utan snarare en möjlighet för arbetarklassen att ta sig fram på lika villkor.