… om den nya leksakslådan!
På bilden under sitter han i den gamla och den har jag tagit undan! Han sätter sig i den men kommer inte ur *yl gnäll vrål*, jag tar ur honom men så sätter han sig i den igen…
Nya leklådan har för höga kanter så han kommer inte i den *HA!!!* så han kontrade med att tömma den och välta upp och ner på den… antar väl att han snart kommer på hur han ska klättra upp på den istället

*funderar allvarligt på buntband och silvertejp*

Hittade Hannes med den här imorse, han satt inkrypen i ett hörn med den här i knät. Vet inte riktigt om jag ska bli nervös eller inte… jag menar… det är ju bra att han lär sig säkerheten med vapen och ammunition… men varför?

Igår hörde jag ett konstigt ljud, det lät som om någon hällde ut vatten… jag anade det värsta, joho då, Ian hade glömt ställa in mjölken efter att han tagit en macka… Och Hannes hade använt sina perioskopfingrar och fått tag i den… Ian fick torka upp 1 liter mjölk från golvet…

Idag hittade jag honom helt inlindad i garn. Han har kommit på hur man öppnar lådorna i den byrå jag har en del av mina garn i *gråter* och jag tänkte att jag får ALDRIG trasslat upp den där härvan som var så pass stor att den hade fyllt en ICAkasse… Men se på sjutton, jag klara’t!!!
Med en unge som satt jämte, tyst till en början, och tittade på…. till slut började han med ”titta” och petade på nystanen, varpå ett rytande ”NEJ” kom från hans mamma. Hannes drog åt sig fingret, tittade skamset ner på sina händer… sneglade på sin mamma, ”titta” och petade på nystanet igen… vi upprepade den här proceduren tills jag fick ont i halsen.

Hannes lyckas verkligen med de där sakerna som gör att jag bara vill sätta mig och gråta….

Hannes har hållit på i flera timmar med tvättkorgen nu… fast nu har han i och för sig gått och lagt sig, men innan… Han börjarde efter middagen vid 17-tiden och klättra i, för att sedan klättra ur.

Nu när han blev trött, precis innan jag stoppade honom i säng, så blev han skittjurig när korgen bara välte hela tiden, då kändes det väldigt aktuellt att lägga honom.
Med tanke på att jag bara har fått 2,5 timmars sömn inatt så är väl kanske inte tålamodet min främsta egenskap idag…

Att du tömde din låda med alla byxorna, de behövde verkligen vädras *not*

Idag kom han igång ordentligt den lille Minigrisen (knubbsäl har vi passerat numera) och ett tag satt han och skrek ”MAOWA?” och så skulle jag svara…. när jag hängde tvätt och han satt i köket, samtidigt som Teskedspappan lagade mat och bröderna lekte *tinnitus*

Lite senare så ändrades leken, jag frågade ”kan du säga mamma?”, och Hannes svarade ”Paowa?” vilket är pappa…

Minigris = Minst och klart skitigast…

Eller ja… utav fyra barn så kan väl ett av dem säga ”pappa” före mamma…

De andra har haft mamma före pappa och en del andra ord. Mamma kom när Alfred var 7 mån, Ian var runt 9 mån och Ludde var 14 mån…

I övrigt har det varit ”titta” och ”titta där” på allihop, precis som Hannes kör.

Han började säga ”hej” och vinka när han började på förskolan 110815.
”Titta där/Titta” har vi hört i ca 2 veckor nu.
Ikväll kom det klart ”pappa” efter lite tjat
När man säger pussa så får man puss, det lärde han sig i lördag 110924.

Teskedsmamman julen 2002

Den lilla Minigrisen har ändrat sovmönster, igen…

Från att obönhörligen vakna 3-4 ggr/natt och sedan låta reveljen ljuda som en mistlur vid 6-tiden så vaknar han vid 6-tiden och får amma lite, sedan lägger jag tillbaka honom i sin säng och oftast sover han till 7.30-8.00.

Idag var det lite annorlunda! Han vaknade vid 6-tiden och fick ligga hos mig i 20 min och mysa med tutten lite *smack smack klunk klunk* och så lade jag tillbaka honom.
Vid 8-tiden kom Ludde in och frågade om han fick spela Wii och då vaknade Hannes till lite. Jag tänkte att han får ligga och bluddra tills han låter så där som en mistlur… men det gjorde han inte, det kom bara Zzzzzzz från sängen!

Sedan var både Ian och Alfred inne och frågade saker och Hannes sov vidare. När Alfred kom vid 9.30 så vaknade Hannes till och det lät lite då och då från hans säng…
Vid 9.50 så var det massor av ”titta” och ”titta dä” och så spred sig en omisskänlig stank på ovanvåningen…

Då gick vi upp.

Idag går jag runt i en konstant förvåning, lite lätt euforisk känsla *HAN SOV!* och med tillit till framtiden *nu kommer det nog vända* men det har jag ju sagt innan också…. Men jag hoppas ju att utvecklingssprånget runt 11 mån ålder har lagt sig, samt att tänderna nu har tittat upp…