Ni vet när man är sådär trött att det känns som grus i ögonen?
När två pannor kaffe orsakar skakningar i hela kroppen men inte åstadkommer någon som helst lättnad i tröttdimman utan man känner som om hjärnsmältan är total?

Där var jag i tisdags morse!

Jag och barnen har varit vana att sova till 10 på förmiddagen i ett par veckor och således inte kommit i säng förrän, ja typ sent… När det har gått att ta en tupplur i soffan när tröttman faller på…

Detta resulterade i att jag gick och lade mig 21:15 i onsdag och sist DET hände var när jag var sjuk!

Kanske inte i uttryckets egentliga betydelse men iallafall… jag jobbade ju 22/4-11/7 som skolassistent. Tydligen var jag till belåtenhet för det gick 2 veckor med arbetslöshet och så började jag jobba igen förra veckan!

Så nu kör vi september ut! Jag har lite lugnare idag än det har varit tidigare i veckan så jag har hunnit testa min Selfie-app, som jag har haft i säkert 5 månader. Så vassegoa! Här kommer jag i fullt arbete (eller poserat fullt arbete i alla fall…..

Sprang på den här bilden på Facebook igår

Det är alltså ett målat och blingat graviditetstest! Jag är för fritt val och att var och en gör som de vill! Dock skulle jag personligen inte spara ett kissigt test. Däremot är det ju ett kul sätt att tala om för blivande pappan att det är nåt på gång, men därefter får det vara bra!

Jag sparade det allra första testet någon vecka, tills jag insåg att det var gammalt kiss och det såg allmänt äckligt ut! Det var ju i och för sig inte ett digitalt som det här, men jag har nöjt mig med att fota, föra dagbok och inte spara nåt gammalt kiss…

Jag ringde henne för att säga Grattis, första gången sedan i påskas som vi pratar.
Jag möts av en sluddrande människa som, för att dölja att hon inte hör vad jag säger, avbryter när jag pratar och sedan inte släpper in mig i samtalet igen. Det känns som om jag pratar med någon som är minst 20 år älre än 64.
Hon dricker inte, det har hon inte gjort sedan hon krockade 1978, däremot så missköter hon sin diabetes så grovt att jag kan gissa på att hon ligger mellan 17-18 i blodsocker (säkert gamla skalan). Allt över 15 så sluddrar hon.

Jag ringde inte för att jag ville, jag ringde för hennes skull och för att jag ska slippa höra vid midsommar att jag minsann glömde ringa på hennes födelsedag. Hon ringde varken på min eller Luddes födelsedag, såååatteh….

När ungarna fyller år vet hon inte. Hon vet inte ens vad Hannes heter, så mycket bryr hon sig om sina barnbarn….

Om jag älskar min mamma? faktiskt inte, hon är ett åtagande…

Ja, jag har väl gjort det, ganska högljutt innan, men nu är det mer konkret!

Jag har just blivit medlem i Socialdemokraterna…

Jag skall villigt erkänna att jag inte sympatiserar totalt med deras partilinje, t ex så är jag mot en lagstadgad 50/50-uttag av föräldradagarna. Vi hade aldrig klarat med med mig som arbetslös och maken som närmast enda inkomsttagare. Nu ser jag till mig själv och min familj och det är där jag grundar mina val. Jag ser det som så att ska jag sympatisera 100% med ett parti så måste jag starta ett ”Magdalena-parti”, och det är ju inte försvarbart för då blir det demokratur 😉
Jag har alltid röstat på S (förutom en gång på 90-talet) och kommer inte hitta något parti jag sympatiserar med så pass som jag gör med S.

Helst skulle jag vilja stoppa in S, MP och F! i en mixer och skapa nåt ultimat utifrån mina egna premisser, men ett sammarbete kanske funkar också…

Inte för att jag har särskilt med tid att kasta mig in i politiken och jag har inte direkt engagerat mig som jag känner att jag skulle velat men medlem kan jag vara för jag känner att gnälla kan jag fan inte göra om jag inte försöker skapa skillnad!

Och var och en gör det de kan, eller hur? Jag bedriver det jag kan med min blogg och försök att diskutera via Twitter (där jag iofs har tröttnat lite) men även via Instagram och Facebook.
Jag säger inte att jag (alltid) har rätt 😉 men jag känner så här och jag försöker skapa en bättre attityd på nätet t ex, genom att föregå med gott exempel.

Så, nu får vi se vad den äkta hälften tycker om det hela, eller ja… han får tåla’t 😉

Bild fotat på skärmen, så det är grymt dålig kvalitet, stå ut bara!

Jag undrar hur det känns att ha en mamma som man älskar?

Jag känner för de som har en älskad mamma som är död. Här sitter jag med en mamma som jag aktivt valt bort pga lögner och svek. Mina barn har ingen mormor, eller jo, de vet de har en mormor och pappas goa fru är en eminent stand-in!

Jag saknar min mormor mer än min egen mamma! Min riktiga mamma dog i den där krocken 1978, den mamma som överlevde har jag aldrig kunnat förlika mig med. Den mamman har sårat mig och min bror så mycket.

Det här är öppet och utelämnande men är en del av mig själv som jag vägrar dölja. Då blir det bara en gnagande sak som äter upp en, ut med monstren i ljuset och låt dem dö av solen.

Jag måste i och för sig tacka henne. Hon har på ett fult sätt lärt mig vilken typ av mamma jag inte vill vara. Jag är långt ifrån en bra mamma, men jag är en bättre mamma än hon. Det jag gör, gör jag för mina barn, inte för att jag ska verka vara en bättre mamma än vad jag är!

Hon har alltid levt av vad andra människor tycker om henne, jag är uppväxt med ”vad ska folk säga”. Jag har kommit dit att jag skiter i vad folk säger. Jag vill så klart veta om jag upptäcker att någon ljuger om mig, för att kunna konfrontera människan. Min mamma har lärt mig att hata lögner! Men i övrigt skiter jag i folks uppfattning om mig!!! Jag har fullt upp att älska alla som visar sig värdig min kärlek så jag har inte tid att bry mig om alla som inte gillar mig.

Så har du en mamma du älskar, ge henne en kram från mig idag! För jag har ingen mamma som jag älskar, varken död eller levande.
//Magdalena