Idag var det lite sovmorgon för min del. Sovmorgon i bemärkelsen ”gå upp klockan 10”, för 10 år sedan gick jag aldrig upp föra 12 på helgerna…

Det allra enklaste sättet måste vara att få ett barn med NPF (Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar), i vårt fall handlar det om ADHD och ODD.
Vi kanske kan säga att det är de NPF som vi har fått vetskap om ännu. Det finns ju fler aspiranter i familjen som kanske får andra kombinationer.
Sedan kan vi ju lägga till att de två bonusarna har ADHD båda två och den ena i kombination med Asperger.

De här barnen är ju inte på något sätt sämre än andra barn! De är varken dumma i huvudet eller lider brist på uppfostran. Eftertänksamhet är deras enda brist, och svårigheter att fokusera på uppgiften. Egentligen, vem har inte det?! Har jag en skolklass runt mig som härjar så har jag också svårt att fokusera på uppgiften, skillnaden är väl att jag klarar en klass på 30 elever medan Ludde t ex har problem redan vid 5 elever.

Det är först sedan Ludde kom upp i grundskolan som vi började ana att det kunde finnas en NPF i bakgrunden. Eventuellt finns det ju inslag av dyslexi också så det var mycket på en gång. I ettan och större delen av tvåan hade vi särskilt åtgärdsprogram för honom som funkade utmärkt! Han fick korta koncentrationspunkter med lekstunder emellan. lekstunderna byttes sedan ut mot andra skoluppgifter istället.

På det hela taget så har vi haft en enorm tur med personalen i skolan som gör det de kan och är trevliga att samarbeta med. Att sedan lärarna i sin tur inte får den hjälp från sin arbetsgivare, som de faktiskt har rätt till, är bara beklagligt.

Ludde går nu ut ur tvåan med stor ovilja till att läsa, läsa och gå och lägga sig är det absolut värsta han vet. Dock läser vi varje dag och han kan läsa om än stappligt och fortfarande ljudande, men han har enorm läsförståelse för det han stakar ur sig.

Det var i mars 2013 som jag ringde BUP-linjen för det första samtalet. Ett par dagar senare ringde de upp för den längre första intervjun och det var utifrån den som de tog beslutet att fortsätta en utredning. Vi hade oturen att hamna mitt i värsta smitthärden på BUP och våra 3 första tider blev inställda pga VAB och sjukdom, men sedan tog det fart!
Ludde ingår i en studie och den första intervjun tog närmare hela dagen och både jag och Teskedspappan var där. Teskedspappan har kunnat vara med alla tillfällen utom ett och det är tur att båda har kunnat vara där eftersom vi uppfattar Ludde olika och uppmärksammar olika saker.
Den 31 maj 2012 fick han då diagnosen: ADHD (ODD).
ODD inom parentes eftersom det är väldigt tidigt att sätta den diagnosen på en 9-åring tydligen, men jag är ändå glad att det finns med. Då har vi fångat upp den riskbild som finns med ODD, t ex kriminalitet. Om några år ska ODD utvärderas igen så får vi se.
I höst kommer jag och Teskedspappan gå på ADHD-föräldrautbildning och det ser jag fram emot! Att få ordentliga verktyg att jobba med. När bonusarna fick sina diagnoser vet jag inte om det fanns något sådant, det var ingenting biomamman informerade oss om i alla fall, eller som vi fick vara med på.
I höst kommer även Ludde få prova ut medicin som ska hjälpa honom få ordning på alla känslor, fokusering och impulsivitet. Med erfarenhet av bonusarna så vet vi att när det stämmer med medicinen, så kommer barnen fram och inte bara deras ADHD. Ludde har pratat med storebror om medicinen och Ludde är mycket positivt inställd till det hela, han ser verkligen fram emot det och pratar mycket om hur han tror det kommer bli.

Jag hr fått ett större lugn i kroppen, det är inte jag som suger på att vara förälder, det är inte jag som inte har kontroll på barnen… eller jo, det är det ju, men jag vet att det inte är jag som är misslyckad 😉
Nu har jag ingen aning om hur ett oNPF-barn fungerar men mina barn i alla fall kräver att man som förälder är på tårna hela tiden. Har man sagt till om hjälp med en sak så måste man se till att de gör det, man kan aldrig förutsätta att ”duka bordet är du snäll” blir genomfört eftersom det mitt i allt kan dyka upp ett distraktionsmoment som resulterar i att barnet hoppar på studsmattan istället.
Det här var bara ett exempel, det finns massor med exempel på saker som jag måste ha ett öga på hela tiden. Dock kommer jag gå igenom ODD och ADHD lite snabbt.

Och förövrigt är Ludde tillfrågad om jag får skriva det här, vilket är helt ok för honom. Vi har lyckats med att inte lägga en negativ aspekt på ADHD utan mer ”du har en superhjärna som är som en liten superhjälte där i kroppen, den har mycket att göra hela tiden och hinner inte alltid med allt”, och Ludde vet att han har problem med vissa saker men är bättre på andra och genialisk på vissa. 

ADHD

För barn med ADHD kan vardagen bli kaotisk. De tappar ofta bort saker, glömmer tider och läxor. Ett barn med ADHD brukar även ha svårt att vänta på sin tur eller göra färdigt saker som han eller hon inte tycker är så roliga. De hamnar även lätt i bråk då de lättare än andra blir arga och upprörda, ibland för småsaker.

ADHD betyder Attention Deficit Hyperactivity Disorder, eller ”hyperaktivitetssyndrom med uppmärksamhetsstörning” på svenska. ADHD är ett väl dokumenterat och studerat funktionshinder som drabbar mellan 3–5 % av barn i skolåldern.

Kärnsymtomen vid ADHD är: 

• Uppmärksamhetssvårigheter
• Impulsivitet
• Överaktivitet

Enkelt uttryckt har barn med ADHD stora svårigheter att behålla uppmärksamheten och att kontrollera sina impulser. I de familjer där någon av föräldrarna har ADHD är risken stor att något av barnen drabbas. Det finns idag vetenskapliga belägg för att ADHD i viss mån är ärftligt.

Att leva med ADHD är framförallt påfrestande för barnet/tonåringen själv. Men att vara förälder till ett barn med ADHD kan även det vara svårt och krävande.
Problemen blir särskilt tydliga i kravsituationer. Många barn med ADHD reagerar snabbt med starka känslor vilket gör att de kanske svarar med ilska och protester då de upplever kraven frustrerande. Även småsaker kan leda till utbrott och känsloladdade scener.
Det är viktigt att man som förälder förstår sitt barns sätt att fungera för att inte kontrollera sitt barns beteende med förbud, negativa kommentarer och hot om straff.
Jag vill starkt rekommendera att gå in och titta på sidan http://www.levamedadhd.se som även är källan till texten ovan.

Vad är Trotssyndrom (ODD)?

Trotssyndrom är en beteendestörning som ofta drabbar dem som har andra neuropsykiatriska problem. Förkortningen ODD står för Oppositional Defiant Disorder. Trotssyndrom och andra beteendestörningar, som uppförandestörning (CD), är något man kan utvecklar då omgivningen, exempelvis föräldrar, anhöriga och skolan, ställer krav på en som man inte klarar av att leva upp till.

Barn som gör allt de kan för att ”fungera och vara normala” men ändå kallas lata, ointresserade och korkade (vilket är vanligt för barn med exemelvis ADHD eller Asperger och liknande), kan mycket väl utveckla trotssyndrom.

Ungefär 65% av de som har ADHD beräknas ha ODD. För ”vanligt folk” kan ODD och CD vara mycket svårt att skilja från exempelvis ADHD.
En person som har ODD saknar förmågan att se sammanhang. De har svårt att se och ta ansvar för sin skuld i uppkomna situationer. De känner ofta att de behandlas orättvist av omgivningen.

Källa: http://bokstavsfolk.ifokus.se/

Vi pratade med vår kontakt på BUP idag och fick reda på hur långt de har kommit. De kommer behöva ett par veckor till för att kunna ge oss definitivt svar men det lutar åt ADHD med Trotsssyndrom (ODD)

Det ska bli skönt när man får klart vad det kan vara och vi får mer verktyg än det vi själva har kommit på som funkar.

Jag sätter det här under sjukdom för att själv lättare kunna hitta det….

Igår var vi återigen på BUP. Jag och Teskedspappan var där själva…. det har ganska intressant att se hur vi tolkar ett ord som t ex ”empati” och psykologen ger en helt annan definition, en som vi inte alls förknippar med empati i första hand.

Nu ska hen ta kontakt med skolan och prata med lärare och sedan blir det utvärdering och sedan ev en diagnos. Just nu verkar det bli en UNS diagnos men vi får se vart det slutar någonstans, det lutar mer år ADHD än Asperger i alla fall…

Första mötet på BUP avklarat, och även sonen var nöjd med dagen.

Förmiddagen började med att jag och Teskedspappan blev intervjuade och fick svara på en hel mängd frågor och med kaffepaus inräknat höll vi nog på i 2,5 timme drygt. Sedan var det lunch och jag älskar Östergök och Västergök för deras buffélunch! Man kan knåpa ihop sin egen lchf-lunch utan problem, visst blir det kanske lite mycket kolhydrater med sås t ex men ibland får det vara så.

Vi hämtade killarna i skolan och körde tillbaka till BUP där sonen fick en egen liten träff med utvärderaren och jag och Teskedspappan svarade på en mängd frågor till på dator den här gången.

På fredag är det dags igen. Då ska vi träffa den läkare som sköter hela utredningen.

Väntar….

Kaffepaus

Väntar igen

Imorse var det upp med alla barnen och motsträvig Teskedspappan. Stress iväg till förskolan med de två små så att de fick frukost, efter det var det soft i 40 min innan vi skulle vara på BUP.

Teskedspappan och sonen tog en bil in för Teskedspappan skulle vidare till ögonmottagningen och jobb efter BUP och jag och sonen skulle hem, så jag hade en bil…
Ungefär 30 sek innan jag svänger in på BUP:s parkering så ringer de och säger att läkaren är sjuk! Tack för det liksom. Ordnat och donat för att få ihop dagen och så bli inställt väldigt mycket i grevens tid… Då blev jag lite sur faktiskt.

Vi tog sonen till Espresso House och fikade istället, det stället har inget vettigt i lchf-väg att äta, om man inte vill smäcka i sig en hel sallad, så jag tog en Creme Cheese Bagelhistoria med en Mocca Latte…. Mocca Latten kan jag göra själv hemma, utan allt det socker som var i den, dessutom ville hon lägga på Caramel så den blev ännu sötare… tror inte det 😉

Så i det hela, en ommöblerad dag till ingen nytta men vi fick lite egentid med sonen i alla fall!!

På måndag ger vi oss in i en ny tid i livet. Ena sonen ska göra en utredning och han har sin första date med BUP. Vi börjar se mer och mer symtom som överensstämmer med storasysters Asperger och även skolan börjar fundera lite mer nu, så nu tyckte vi att det är dags.

När jag har suttit med lärare för åtgärdsprogram och i intervjuerna inför första träffen med BUP så inser jag att det har funnits tecken sedan han var ca året gammal. Eftersom vi har vetat hur storasyster har fungerat bäst så har vi inte haft några större problem hemma utan fokus ligger just nu på skolan.

Känner jag nåt särskilt inför det här? Nä, inte mer än förväntan och att det ska bli intressant. Jag vet att sonen får den hjälp (förhoppningsvis) som han behöver och att vi får de verktyg som gör vår vardag kanske ännu mindre konfliktfylld. För konflikter finns det ju, och man måste ta honom på ett särskilt vis. Argumentation och förklaringar varför jag agerar som jag gör, är extremt viktiga.

Jag känner inte heller att det är nåt som ska skuffas undan och hyschas om. Ut med trollet i ljuset så kommer det nog bli bäst resultat av det. Däremot tänker jag inte skriva vem av bröderna det gäller så här på nätet, det får han själv meddela i sin närmaste grupp.

Vi har ju varit medvetna om att det här kommer hända förr eller senare med i alla fall en av dem, och det har vi varit medvetna om sedan storasyster fick sin ADHD diagnos. Sedan dök det upp en större diagnos i och med Asperger, som är lite knivigare åkomma än ADHD.

Så jag återkommer med minnesanteckningar efter måndagen… och jag hoppas att sonen uppfattar det lika spännande som jag gör, jag försöker plantera den känslan i alla fall…