• Barn-i-bil
  • Handarbetat
  • Lågkolhydratkost
  • Om VideHexan
  • Serie-nörd!
  • Säkerhet-för-barn

☆ VideHexan ☆

~ Please take the fuckin' pill!

☆ VideHexan ☆

Kategoriarkiv: NPF

Insikter, är bra….

24 tisdag Jun 2014

Posted by VideHexan in NPF

≈ 1 kommentar

Etiketter

Alfred, Ludvig

Alfred har gått omedicinerad ett par dagar för vi ska till BUP imorgon och hans medicin räcker idag och imorgon efter snålande.

Igår satt Ludde och Affe i soffan och efter lite frispel (normalt) från Affe så suckar Ludde och säger:
-Alltså, jag förstår varför du ska ta din medicin varje morgon, du är ju bara fett jobbig! Mamma?! blir jag likadan? 
-Jajjemän! Fast Alfred är tramsglad och du är tramsarg.
-Hur orkar du?

Ja, det undrar jag med ibland

Hur en skolavslutning kan påverka en med ADHD/ODD

11 onsdag Jun 2014

Posted by VideHexan in NPF

≈ 6 kommentarer

Etiketter

Ludvig

(ODD = trotssyndrom)
Vid väckningen vägrades det gå upp, till slut blir man arg (dumt) och så är allt igång. Barnet kastar sig fräsande upp ur sängen och skriker ”ALDRIG FÅR MAN SOVA!!”

Stampar ner för trappan och kastar sig i soffan och vägrar gå med, han ska inte gå på någon avslutning! Det är tråkigt!!

Det lirkas, pratas snällt, blir argt… inget hjälper… Han ljusnar lite när han tagit sin medicin, men ändock märker man att allt är upp och ner, han kan inte tolka sina känslor. Han vet inte hur han ska känna eller vad han känner och reagerar som han vet hur han kan, ilska, fräs, tjafs ”ska i helvete inte”…. Vi föräldrar får bli orsaken till hans utbrott, han straffar oss för att vi tar det, han får ur sig sin ilska och kan inte specificera varför han är arg, ”du väckte mig” är en anledning t ex.
Under mycket fräs och tjafs (lite bankande på bröder också) så fick han på sig kläderna och frukost i magen.

”Lilla hövding Åskmolnet” som är hans alias här hemma kom till skolan…

När vi kom till skolan 30 min senare så står alla klasserna uppställda på skolgården, utom Lilla Åskmolnet… ”Han sitter där borta, han vill inte gå med”. ”Jag tar honom” sa jag och gick och hämtade honom. Det var tråkigt på avslutningen, han skulle INTE gå in i kapellet, utan han skulle vänta utanför. Jag förklarade att han kan ju sitta med oss, för det är bra mycket tråkigare att vänta utanför än att gå med in i kapellet… Till slut gav han med sig och följde med in, med hissade axlar och armarna hårt i kors.

När vi avverkat en halvtimma undrade han hur långt det var och jag sa att vi hade gjort det mesta, brorsan skulle spela fiol, rektorn skulle tala och sedan skulle vi sjunga ”Den blomstertid” sedan var vi klara, det var okej.  Han spelade lite på sin mobil och höll sig lugn en stund till.

Folk tycker säkert han är konstig och jag tänker inte förklara varför, det finns andra barn med både ADHD och autism på skolan, så det är inget okänt fenomen. Ja, jag låter honom spela på mobilen i kapellet, han stör inget och håller sig lugn och långtråkigt-gnället dröjer ett tag till.
Jag vill ha utbyte av de andra brödernas avslutning och inte bara fokusera på ”Lilla Åskmolnet” och hans funktionsuppsättnings mer krävande moment. Vi vet hur vi ska få honom att funka bäst i situationen och våra tillvägagångssätt kanske kan väcka frågor och vi svarar gärna varför. Vi tycker att vi kan få honom att funka utmärkt i vissa fall, men just i skolan, där han känner sig trygg, kan han agera ut och få för sig saker och vägra delta. Shit happens och han brukar vara med på det mesta och om han inte sitter med klassen stör inte klassen, de känner sin klasskompis och har accepterat honom rakt av, vilket gör att han känner sig ännu tryggare…
Allt som bryter mot vardagen, skolresa, avslutningar, studiedagar osv, ställer till det ordentligt hos oss

Sedan vet jag att han kan svära och fara ut mot något som han VÄGRAR göra, men när jag väl drar tag i honom och släpar med honom så har han skitkul!

Han är vårt lilla krångliga ”Åskmoln” och han kan behöva lirkas med ibland, men det är en skön och humoristisk kille som är en klippa i hemmet och högt älskad!

Ba så du vet ”Lilla Åskmolnet”….

Ska vi ta det här med ADHD?

25 fredag Apr 2014

Posted by VideHexan in NPF

≈ 3 kommentarer

Efter att ha sett säsongsavslutningen av ”Helt Sjukt” som handlade om just ADHD, så känner jag att jag behöver dela med mig av våra erfarenheter.

Jag VET att många har fördömande åsikter om att vi för det första har gjort dessa utredningar och DESSUTOM ger våra barn medicin. Till de vill jag bara säga, kom och lev med våra barn en vecka och fan ta sig om du gnäller!!

Många har frågat mig om vad skillnaden mellan ”normala barn” (jo, just ordet normala!) och mina barn är…. Hur fasen ska jag kunna svara på det? Jag har ingen aning om hur sk normala barn är… Vi må ha 6 barn tillsammans, men frågan är om något av dem är sk normalt? Vad är normalt? Om du kan tala om det för mig så ska jag tala om hur mina barn bryter mot normen ”NORMAL”.

Äldsta tonåringen (snart 19 år) har trots (!) sin diagnos blivit en underbar ung man som är helt underbar i sin humor. Visst kan han brista i sitt sociala samspel ibland, men vem fasen gör inte det? Herregud, han är bara 18 år gammal! Han är helt underbar som han är!

Nästa tonåring har nog svåraste diagnosen: ADHD/Aspergber, Hen och jag har ALLTID legat på kollisionskurs, hen har nog haft lika svårt att acceptera mig som jag har haft att acceptera hens oacceptans mot mig…. hens och min relation var på väg att sätta stopp för min och Teskedspappans äktenskap, för 5 år sedan. Dock har vi hittat lösningar på problemen! Älskar jag hen mindre för det?! NEJ! Vi har fortfarande svårt att umgås otvunget men vi KAN göra det och just det älskar jag hen för!

Vår äldsta gemensamma son har det inte lätt! Han fick ta mycket av min frustration och när jag mådde som sämst efter förlossningsdepressionen. Han har ADHD/ODD med autism problematik. Lägg på dyslexi på det hela och hans olycka är total. Men vet ni?! Han är världens underbaraste Ludvig! Herregud vilka påhitt, språkbruk och charm den ungen har! Samtidigt som hans dåliga ADHD-humör får mig att gråta vissa morgnar.
Är det här något jag belastar honom för?! Verkligen inte! Han kan hjälpa sina utbrott ungefär lika mycket som jag kan hjälpa att jag börjar gråta när han får sina utbrott… När han gör egna försök att läsa och skriva så blir hjärtat alldeles varmt! Som jag har kämpat för den här ungen! Jag har mer eller mindre krävt att han ska få den hjälp han behöver och vet ni?! Han har fått hjälp och resurser för att kunna hänga med…. men trots hur ogärna jag vill det, så tror jag merparten beror på dyslexin. Hade han bara fått ADHD-diagnos så hade han aldrig fått så mycket hjälp, tyvärr….

Sedan har vi nästa barn med diagnos, världens underbaraste Alfred som VERKLIGEN vet vilka knappar han ska trycka på för att alla i familjen ska få tuppjuck! gör han det av illvilja?! Nooooo! Han gör det för att HAN KAN! Inte för att vara elak! Det finns liksom inte en enda elak gen i det barnet (eller de andra) men det blir lite tokigt ibland…

Vi har sedan två barn som inte har diagnos, fast båda av dem uppför sig som om de skulle kunna ha en 😉 Det finns diagnos och det finns utvecklingsfas 😉 Att barnen uppför sig som de gör kan ha sina orsaker! Jag tror att det är mycket kopierande av beteende och dessutom, barn måste få utvecklas och upptäcka sina egna gränser. INGEN lär sig ok/Inte ok om de inte får testa!

Den största stoppbocken vi har i familjen, är inte skola/förskola. Eller BUP för den delen… oftast ligger de största hindren mycket närmare än så, i vårt fall ligger det hos XX. Barnens mormor har vi knappt någon kontakt med och morfar skiter i vilket, bara barn och barnbarn mår bra! Vilket jag högaktar honom för, min farfar var likadan. Jag kan däremot känna att andra i familjen känner skam över diagnoser och helst inte vill prata om det. Dock måste vi göra det. Vi måste sätta in människorna i VARFÖR vi agerar som vi gör och att ADHD inte är nån uppfostringsfråga.

Sist fick vi kritik för att Ludvig äter flingorna Cherios, jag vet andra som har kritiserat oss för att de äter Cocopops… När vi argumenterar för at ”hellre att de äter något än att de matvägrar” så får man svaret att barn i Sverige svälter inte. Jo, tyvärr är det så. ADHD/Autistiska barn KAN faktiskt matvägra om de inte får det de vill ha! Är de bortskämda?! Nej, de är bara väldigt rutinbundna och extremt  belöningsfixerade. Nu snackar vi inte belöning som i ”vad duktig du har varit” utan som i ”jädrar vad de här flingorna får mig att må bra och de smakar så gott!

Det största problemet ADHD-föräldrar har att slåss mot är inte sina barns diagnoser! Utan de slåss med rätten att få:
RÄTT DIAGNOS!
RÄTT HJÄLP!
RÄTT RESURS!
RÄTT TERAPRI/MEDICIN!
RÄTT STÖD till föräldrarna och
RÄTTEN ATT SLIPPA BLI DÖMD SOM DÅLIG FÖRÄLDER!

Vi tar det igen!

ADHD är INGET uppfostringsmisslyckande utan helt enkelt en strategi att ÖVERLEVA och att göra det med så få KONFLIKTER som möjligt!

Vi hade en rätt så okej morgon idag, vi hade bara 3 konflikter de första 10 min och totalt 6 st innan jag lämnade vid bussen! I och för sig PER BARN så ta det gånger fyra…. och det var den bra morgon! En dålig morgon kan vi bråka konstant i en helt timma!!! Jag mot 4 barn! Så om du då kommer med dina patetiska, oinsatta barnuppfostringsråd så lär jag be dig dra åt helsike, fräsa av dig eller börja gråta…. du HAR ingen aning om hur mina barn, som är lugna utanför huset, uppför sig hemma i tryggheten bakom våra dörrar….

Walk a mile in my shoes, and then cry!

 

Hallå?!

27 torsdag Feb 2014

Posted by VideHexan in NPF

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Ludvig

Är det nån härinne?! Det är alldeles mörkt….

Jag tänkte jag skulle bli nominerad till kategorin ”Mest Oregelbundna Bloggare”…

Ehem…

Jag har hållit på med en kofta länge och väl nu, den tar mycket tid fortfarande och så är det alla andra projekt inför en marknad jag ska vara med på i Åkraberg den 20/4. När jag får nya idéer så vill jag så klart testa och vad händer då?
Jag fastnar i projektet och så blir klockan två på natten och jag är skittrött dagen efter… så klart…

Idag var vi på BUP igen och vi har medicinstart på Alfred på lördag! Nej, jag tvekar inte att sätta mina barn på medicinering mot sin ADHD! Jag har sett hur väl bonusar har svarat på sin medicinering och Ludvig har blivit så mycket gladare och fått förnyat självförtroende i och med att han klarar av vardagen bättre!
Nu vet vi hur nedstämd han har varit under en lång tid, det är en lycklig kille vi har nu! Han svara bra på medicin och utökat stöd i och med dyslexin och jag tror att eftersom vi aldrig har gjort någon stor grej av vare sig ADHD eller dyslexi, utan mer konstaterat att det här behöver vi hjälp med och så är det inte mer med det, och att vi hela tiden varken mörkat för omgivningen eller hållit Ludde utanför vad som händer, så är det mer naturligt för honom att få hjälp än att han har problem.

Där har vi varit extremt noga att INTE säga att han har sjukdom, problem, funktionshinder osv. ”Du har en hjärna som är lite nyvaken, den behöver lite hjälp med att vakna så den kan tänka ordentligt” och ”Din hjärna vill så gärna lära sig och läsa och så försöker den så hårt att det blir bara kaos alltihop”, ALDRIG att det är fel på honom, för det är det ju inte!
Han behöver lite hjälp emellanåt men det behöver jag också, jag når inte allt t ex utan killarna har sett mig ganska ofta att be långa personal i framför allt affärer att hjälpa mig att ta ner saker som står långt in, högt upp.

Jag lärde mig häromdagen uttrycket NS, som jag bara älskar!!!

Alfred och Ludvig har ADHD, och resten av familjen har NS, vilket innebär ”Normalt Störd”….

Ytterligare en erfarenhet rikare

25 onsdag Dec 2013

Posted by VideHexan in NPF

≈ Lämna en kommentar

Fredagen den 20 december var jag på försäkringskassan, det var intervju angående vårdbidrag. Jag fick ha Hannes med mig och det gick bättre än jag väntade.

Vi fick träffa en jättetrevlig handläggare och efter drygt en timma med 3 samtal från barnen och lite shysjande på Hannes så var vi klara, med ”löfte” om ett vårdbidrag!

Så nu hoppas jag bara att det blir som hon sa, minst ett halvt vårdbidrag.

Vilken julklapp! Tack Tomten!

Vem vågar sätta emot?

12 torsdag Dec 2013

Posted by VideHexan in NPF

≈ 2 kommentarer

Etiketter

Alfred

Igår fick vi diagnos på barn nr 2, eller 4 om man så vill.

Lille Alfred gick med stolt hållning in på BUP och skakade glatt hand med sin läkare Olga.
För Alfred har utredningen varit ett äventyr och för honom var inte diagnosen nåt särskilt, då var den utlovade glassen en större sak!

Det har varit en snabb utredning, den har tagit ett par veckor bara men i princip var det bara ett intyg på diagnos som behövdes. Vår rutinerade studie av Alfred och hans egen presentation av sig själv, räckte för att läkaren skulle säga att ADHD var det inget snack om saken! Asperger ville hon ha en större utredning om ifall vi ville för hon kunde inte se några otvetydiga tecken på det. Dock är Alfred bara 6,5 år så vi känner inte att det finns något behov av den diagnosen i dagsläget. Om behovet uppkommer om några år så tar vi det då.

Så vi gick ut från BUP med Kombinerad ADHD-diagnos och uppstart av medicin när tiden hos sköterskan finns. Visst känns det lite olustigt att det gick så fort men magkänsla säger att det är helt rätt! Jag har känt i flera år att han har adhd så jag känner att diagnosen är helt rätt.

Bild

Det allra bästa med Alfred och hans NPF är att han är högpresterande i skolan, han börjar läsa efter 1 termin i förskoleklassen och är alltid ute efter mer kunskap. Både teckenspråk och engelska ligger långt fram att vilja lära sig, och vi uppmuntrar honom så gott det går. Dock stressar han iväg lite för mycket ibland och då får man hejda honom lite. Han har lite spring i kroppen men det är allt han visar av adhd:n i skolan, tack och lov!
Däremot hemma ”kommer alla känslorna på en och samma gång” och vår vardag med Alfred är extremt tung, frustrerande och kaosartad.

Dock är han ju ett litet glädjepiller den här ungen! Han charmar allt och alla, är docksöt och har hela sitt liv haft smeknamnet Prozac hängandes i bakhasorna.

Det ska bli skönt att kunna slappna av lite i och med hans diagnos, hans medicinering kanske gör att det blir lite lättare och mindre konflikter här hemma, för det förtjänar både han och vi.

I vanlig ordning så Nej! Vi medicinerar inte för att få medgörligare ungar, vi medicinerar för barnets skull, varken Alfred eller Ludvig förtjänar föräldrar som hårdnackat vägrar ”droga” sina barn, det är inte det som det handlar om. De medicineras för att ”väcka” hjärnan till en normal medvetandegrad, då adhd-barn har en hjärna som är nyvaken hela tiden och som inte klarar av att tänka klart i sitt ”nyvakna” tillstånd.

Så… vem sätter emot att de resterande 2/6 av barnen kommer igenom livet utan diagnos? Mig gör det varken till eller från men hoppas kan man ju alltid, olika tillstånd och yrkesval blir ju mycket enklare om man inte har diagnos….

//Magdalena

Utvärdering av första dagen på Ritalin

30 lördag Nov 2013

Posted by VideHexan in NPF

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Ludvig

Ludvig har du gjort sina första 8 timmar på medicin. Jag måste säga att det har gått över förväntan! Han tycker att han har varit lite dåsig men det är dock det enda.
Vi andra har dock märkt att den där omtänksamma och goa killen som dyker fram mellan utbrotten och tjurigheten, har mer eller mindre varit framme hela dagen! Det har varit mer avslappnat här och jag är inte lika mentalt trött som jag brukar vara.

Ännu inga negativa aspekter utan bara positivt. Ny dag imorgon! Heja Ludde!!

Nu kör vi!!!!

30 lördag Nov 2013

Posted by VideHexan in NPF

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Ludvig

Idag kör vi igång! Ludvig har sett fram emot den här dagen och nu är det nog mer tisdagen han ser fram emot då han ska vara helledig från skolan 😉

Så håll nu tummarna att han reagerar bra och inte får biverkningar, rapport angående effekt kommer.

Varför har vi valt att medicinera och varför har vi valt den här medicinen?
Eftersom vi har sett så gudomlig effekt på de två stora barnen (där har Teskedspappan inte haft så mycket att säga till om) så har vi valt att medicinera, för Ludvigs skull!

Vardagen funkar bra trots hans utbrott och vi har hittat de där små vinklingarna på saker och ting så att han får en jämnare humörnivå och vi slipper utbrott någon dag här och där i alla fall. Utbrotten blir inte så stora mot vad de KAN bli hos ADHD-barn. Hans autistiska problemområden låter vi vara, de är ju inga problem egentligen utan vi får hjälpa honom med de rutiner och ”exter” han har för sig så han inte totalfastnar t ex.
ODD-tjurigheten är inte för att han är ouppfostrad eller slappt hållen, de finns där oavsett hur strängt man uppfostrar dem. De fäster vi inte heller så stor vikt vid, Ludvig är lättargumenterad och förstår varför man säger nej om man förklarar det, dock kan han ändå inte sluta tjura men han förstår och lugnar ner sig oftast ganska snart.

Däremot så behöver han lite fokuseringshjälp i skolan och ”lugn i huvudet” när han är där, framför allt anser iallafall jag att han är värd lugn och ro i sin inre värld och medicin som hjälper detta är en skitsak egentligen.
Man medicinerar inte barnen för att få en medgörlig och lugn unge! Det påståendet utdelar jag gärna en bitchslap för! Oftast blir det bara en verbal, men den svider nästan värre. Det är för barnens skull, man medicinerar, inte föräldrarnas *duh!*

Vi valde Ritalin för den har sin huvudsakliga utsöndring under skoltid, och just nu är det en period med utformning och anpassning som gäller.

b064d284577011e3a34c0ec0eeb30b31_8

Vem har autism nu då?

20 onsdag Nov 2013

Posted by VideHexan in NPF

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Ludvig

Det är bara att konstatera att Luddes ”autistiska problemområden” inte innefattar hur saker och ting ligger i alla fall… Jag plockade just in disken från diskmaskinen och upptäcker att igår, när Ludde tömde diskmaskinen, så lade han besticken i bestickslådan omvänt. Observera att jag inte skrev fel, för vi vet ju inte om det är fel eller rätt håll, eller om jag lägger åt fel håll *haha*

Ludde har inga problem med var saker hamnar, om det ligger i rätt vinkel osv…. besticken kan gått ligga åt andra hållet, tycker han. Jag själv däremot får konstiga spasmer och ryckningar av bestick som ligger (i mitt tycke) åt fel håll…

Däremot om du lägger köttfärssåsen PÅ makaronerna! Herregud, du får diska tallriken och börja om nästan!

Man skulle kunna tro att vi är Sjuka Familjen

13 onsdag Nov 2013

Posted by VideHexan in NPF

≈ Lämna en kommentar

b75392ca49fa11e3a98812b1b8446df0_8Den här bilden ser hysteriskt läskig ut tycker jag…. Vad med piller vi trycker i ungarna!!

Det är enbart Ludde som ser mängden piller eftersom han tar dem själv och sväljer med vatten, de andra tre får sina körda i pillerkrossen och nedrörda i morgonyoghurten och Hannes i vällingen.

Vad är det då vi ger dem? här är då listan:
Vitamin B6
B6 medverkar vid omsättningen av aminosyror (proteiner) och kolhydrater. Är bra för nervernas funktion, immunsystemet och huden, samt syntesen av RNA och DNA. Medverkar även vid bildande av röda blodkroppar och antikroppar.
Vitamin B6 behövs när glykogen ska omvandlas till glukos. Se energibehov. Medverkar bl.a. omsättningen av fett och aminosyror (protein), bl.a. vid omvandlingen av ett enzym som behövs för att omvandla tryptofan till serotonin, samt för att omvandla tryptofan till Vitamin B3 – Niacin. Fungerar även som koenzym för noradrelanin.

Allt som kan förbättra barnens nervfunktion och höjningen av serotonin är bara bra med tanke på deras NPF-problematik. Det innefattar även magnesiumet här nedan…

Magnesium
Är bra för benstommen, skelettet, tänderna (särskilt den hårda emaljen). Behövs för omsättningen av kalcium. Är involverade i över 300 metaboliska reaktioner. Behövs för produktionen av de flesta av dina enzymer och medverkar även i proteinsyntesen, se proteiner. Behövs för musklernas och cellernas funktion. Bra för nervfunktionaliteten, leverns funktion, immunförsvaret, hormonsystemet och matsmältningen, motverka cancer. Är en antioxidant.
Vid brist finns även kopplingar till ett flertal övriga sjukdomar: ADD/ADHD, Autism, Alzheimers, Parkinson, Fibromyalgi, Ätstörningar som bulimi och anorexi, Tarmsjukdomar som Crohns sjukdom och Ulcerös kolit, Njursten, Sköldkörtelproblem (se hormon T3 och T4) mf.

Vitamin D
D-vitamin behövs för cellernas tillväxt och nervsystemet. Vitamin D är bra för skelettbildningen då det reglerar kalkbalansen i skelettet och tänderna, något som motverkar benskörhet (osteoporos) och karies. D-vitamin motverkar muskelsvaghet och hjärt-och kärlsjukdomar och är bra även för hud och hår.
D-vitamin förbättrar upptaget av mineraler. D-vitamin behövs för upptagandet av kalcium och fosfor i tarmen och anses vara bra för fettförbränningen då det hjälper kroppen att ta upp kalcium.
D-vitamin reglerar även hormonbalansen, ökar produktionen av testosteron, höjer sexlusten och är bra för fertiliteten. D-vitamin har en förstärkande effekt på dopamin och noradrenalin. D-vitamin tillhör även kategorin hormoner eftersom det kan självbildas i kroppen.
D-vitamin är bakteriedödande och bra för immunförsvaret, det motverkar trötthet och depression. D-vitamin motverkar även förkylning och influensa. D-vitamin är bra mot reumatism, akne, eksem och psoriasis. D-vitamin reglerar immunförsvaret (behövs för T-cellerna en typ av vita blodkroppar) och motverkar inflammationer och cancer. D-vitamin anses kunna hämma tumörtillväxt (bl.a. tjocktarmscancer) och utvecklande av MS (multipel skleros).

Jag själv har märkt en enorm skillnad sedan jag började med D och barnen får också sig en tablett av denna viktiga vitamin.

Teanin
Theanine is a unique amino acid found almost exclusively in green tea that exerts beneficial effects on brain metabolism. Theanine induces relaxation without causing drowsiness, as measured by increased generation of alpha-waves. Theanine may improve learning ability and sensations of pleasure by affecting dopamine and serotonin neurotransmitters in the brain. Also, Theanine exerts protective effects on the brain by mitigating glutamate toxicity.

Med 4 barn som ska ha var sin omgång tabletter varje dag blir ett gäng när man fyller på dosetten 😉

ADHD-kurs del 2

01 tisdag Okt 2013

Posted by VideHexan in NPF

≈ 2 kommentarer

Idag tog de upp hur familjen påverkas av det hela och jag kan väl säga att det var nära skilsmässa för några år sedan och då inte pga våra egna barn, men vi hittade lösningar på det med!
Värst drabbas väl småkillarna av Luddes adhd. Alfred har väl samma eller liknande problematik och Hannes är bara vettvilligt 3-årig, och tar plats på det viset.

I skymundan hamnar Ian som vi försöker på alla sätt uppmärksamma på andra sätt. Han är den som kan åka med på saker som när jag stod på marknad och med Teskedspappan på möten t ex. Ian är den som klarar av att sitta på ett stickcafé och ta det lugnt. Då får han följa med på sådant och bli lite bortskämd där.

I övrigt måste jag säga att jag tycker familjen fungerar bra. Visst går det inte smärtfritt men vi har få konflikter, nästan inga utbrott (nu menar jag vråla, smälla dörrar och kasta saker), förutom de Hannes åstadkommer utan det är mest upprörda känslor som vi ändå kommer snabbt tillrätta med. Dock kan man ju se den där oroligheten som finns i Ludde. Hela tiden går något på kroppen, han pillar med nåt eller sitter och sparkar med en fot.
Just nu sitter han bakom mig och käkar och sitter lugnt… utom den där foten som klapprar mot golvet som om den hade ett lokalt amfetaminrus.

Så än har jag inte haft något utbyte av det hela mer än att jag känner igen det de pratar om, och att jag får idéer när jag sitter där. Istället för att gå via arbetsterapeuten och försöka få till ett bolltäcke till Ludde så har jag varit och köpt band, kedja och resårband och så ska jag försöka få till ett kedjetäcke till honom.

Nästa vecka blir det nog ingen kurs för oss för Ludde har första mötet med läkaren på BUP på samma tid. Det känns också som att nästa gång (ADHD och skolan) kan bli enormt olustfylld….

ADHD-kurs

26 torsdag Sep 2013

Posted by VideHexan in NPF

≈ Lämna en kommentar

Idag gjorde vi en ny rutin på morgonen, jag försöker komma upp en halvtimma tidigare för då kan jag säga till Ludde att han kan ligga några minuter till. Jag kan starta själv i lugn och ro och ändå få upp barnen innan 7, utan tjat och gnat.
De kan äta i lugn och ro och ändå få 15-30 min över till iPad och dator, jag får dessutom en morot till att få upp dem: ”går du upp nu hinner du sitta med paddan”.

Efter att få iväg barnen till skolan var det så dags att ta oss in till Immanuelkyrkan och ADHD-föräldrakurs. Just idag gav den oss (eller mig) inte så mycket eftersom jag visste allt de där de tog upp och jag hoppas det ger mer. Det är ju inte så att vi är duvungar på adhd direkt. Vi har fått lära oss den hårda vägen eftersom biomamman aldrig släppte in oss i bonusarnas diagnoser mer än ”så är det”. Vi var med på barnhab en gång med ena bonus och det är allt.
Jag har suttit i timmar och googlat adhd, asperger och verktyg att ta till för att underlätta vardagen. Ett tag var äktenskapet hårt ansatt för bonus var rent av elak, hen sparkade mig under köksbordet, viskade ”jag ska se till att pappa slutar gilla dig”, gjorde grimaser åt mig och kallade mig allsköns elaka saker. Allt bakom ryggen på sin pappa och spelade istället upp ”Magdalena är elak mot mig, buhu” och det var ju det enda Teskedspappan såg, inte allt hen gjorde mot mig.
En dag sa jag stopp och började visa Teskedspappan allt jag blev utsatt för och ”pappas lilla hen” tappade ansiktet lite, efter det har det fungerat bättre och med andra lösningar så fungerar umgänget bra, de få gånger hen kommer.

Nåja, det var ju inte det jag skulle ta upp…. Det känns som att vi har gått igenom allt som kan underlätta vardagen med Familjeverkstad, kontakt med andra NPF-föräldrar, vänner som har både NPF-barn och själva har adhd, kontakt med Attention och framför allt Facebook och internet med all sin information och hjälp.

Vi är de där föräldrarna som vill droga ner sitt barn och inte behöva anstränga sig själva (OBS! Ironi från min sida, men saker jag har fått höra). Vi har två levande bevis i familjen på hur väl medicinen kan fungera. Lite för vår skull, men framför allt för BARNETS skull. Jag vill att Ludde ska få känna lugnet, att inte alltid behöva stirra runt osv…. men läkaren vi var i kontakt med var väl inte helt villig på att börja prova ut medicin innan kursen var klar, men gick till slut med på att boka tid.

Så nu blir det till att plugga mer!

Plötsligt så händer det!

25 onsdag Sep 2013

Posted by VideHexan in Hälsa, NPF

≈ 1 kommentar

Etiketter

Ludvig, Sjukdom

Det tog en vecka, en vecka av hopplöshet, känsla av misslyckande, oro och förtvivlan…. Sedan återvände Luddes goda humör!

Det kanske hjälpte till lite att det är slöjd idag, han gillar verkligen att jobba med händerna och slöjden är hans favorit! Han är ingen teoretiker min kära Ludde utan en väldig praktiker.

Nåja, idag känns allt mycket bättre men med nytt anfall av Dyshidrotisk eksem, som gör så att det känns som att jag har bränt händerna på brännässlor, så är jag fortfarande trött. Trött kan jag vara, det är lugnt, bara barnen mår bra….

Rabalders rabalder

24 tisdag Sep 2013

Posted by VideHexan in NPF

≈ 4 kommentarer

I onsdags var det ett väldans rabalder för att skoljoggen ställde in slöjden.
I torsdags var det ett väldans rabalder för att skoljoggen ställde in slöjden dagen innan.
Igår hittade jag ett mail från läraren om diverse utbrott under onsdagen.

Idag var det ett väldans rabalder om utbrotten i onsdags….

Med rabalder menar jag utbrott där han bara står och stampar, kastar saker runt omkring sig, ber sina bröder hålla käften, svär åt oss, skriker på oss och vid enstaka tillfällen; hotar oss med stryk.

Jag vet att han skulle aldrig göra det som han säger, när han inte är arg. När han är arg vet jag faktiskt inte, jag tror inte han skulle ge sig på någon så länge jag är i närheten, men jag vet att han ger sig på dem när jag inte är med….

Idag var det så illa att jag till och med ringde skolan och förvarnade..

Jag blir helt tom på energi efter sådana här mornar, det är tur att jag redan går på ”lyckoknark” för utan dem så hade jag inte klarat av att inte behålla lugnet. Utan dem hade jag suttit och gråtit hysteriskt i ett hörn, just nu känner jag att det hade varit skönt, men jag har inte kommit så långt. Jag är så trött att jag hade kunnat lägga mig och sova men Hannes är hemma så det går inte.

Som sagt, det dräneras totalt på energi efter bråk, eller ja, bråk är det inte, vi har passerat det redan innan han kom upp….

Att behålla sitt lugn med en unge som är så obstinat tyken att man bara vill hudflänga honom kostar på. Det är inte alltid jag lyckas behålla lugnet heller, believe you me! När man har kort stubin så kokar man inombords av ilska istället och jag får inte ur mig den arga energin, den äter upp mig istället.

Nu börjar snart hela ekorrhjulet med ADHD-föräldragrupp och förhoppningsvis utprovning av medicin som jag verkligen hoppas hjälper lika bra som på syskonen.

Hjälpmedel i vardagen

14 lördag Sep 2013

Posted by VideHexan in #Småbarnsliv, NPF

≈ 2 kommentarer

När det kommer till det här med datorer, iPads, mobiler och tv-spel så blir det ganska många timmar framför små skärmar så vi började med att införa spelfritt på onsdagar och lördagar.

Efter en hel del gnäll i stil med ”jag har inget att göra” när bröderna satt med iPad/dator och nr 3 inte hade nåt att sitta med, så lade vi in en spelfri dag till. I nuläget är det mån, ons, lör som är spelfritt. Jag anser att gnäll om at inte ha nåt att göra beror på för mycket spel och att deras egna initiativförmåga hämmats.

Inte nog med det, efter en drös med konflikter och tjafs om vems tur det är att sitta framför datorn och ”han har suttit där hela dagen!! (1 tim)”, så gjorde jag ett schema och satte upp på insidan av skafferiet.

Numera sitter de ännu mindre framför skärmarna!! Nu är det 2 tim/dag (kunde vara mer förut) och de vet exakt när de ska sitta och Ludvig framför allt, har stenkoll på vilka dagar han sitter när med vad. Jag kan även få in lite app-träning med honom och läsningen.

Framför allt slipper jag tjafs och konflikter angående maskinerna och mycket av detta har försvunnit i vardagen! Nu hör jag aldrig nåt om att de inte har nåt att göra längre! *yay*


← Äldre inlägg
Nyare inlägg →
Follow ☆ VideHexan ☆ on WordPress.com

Videhexan

Inga Instagram-bilder hittades.

Kategorier

  • #Åsikt
  • #Krönika:isch
  • #Småbarnsliv
  • Allas vår Häxa
  • Bakat/lagat
  • BarnViktigt
  • Bloggen talar…
  • Celiaki-Laktos
  • Djur
  • Företaget
  • Feminism/Genus
  • Film
  • Foton
  • Hälsa
  • Högtid
  • Hexan talar
  • Hexan's Lair
  • Hittepå
  • Lågkolhydratkost
  • Naglar
  • NoPoo – Miljövänligt
  • NPF
  • Okategoriserade
  • Pyssel – Tips
  • Shoppat
  • Skämt o Skoj
  • Skola/förskola
  • Sociala Medier
  • Tåg

Etiketter

#MORR Alfred Att vara Bloggevent Bröllopsdag Bus Dokumentär Feminism Folkvett Födelsedag Genus Glutenfritt Gäss Hannes Hen Hundar Höns Ian Insidan Julen Julkalender Kaniner Katter Livslust Lokförarelev Ludvig Lågkolhydrat Myskankor Nyårsafton Olycka Politik Påsk Resa Sjukdom Skiljas Tamråttor Teskedspappan Utsidan Vaktlar Vardag Växthuset

Bloggstatistik

  • 90 237 freneiska klick sedan 131111

Arkivet

Länklista

  • CamillusBacillus
  • FiloZophie
  • En plats i solen
  • lottskypottsky – En blogg om funderingar, fåfänga och lite till.
  • LCHF, kost och hälsa med Anna Hallén
  • Husmorsskolan
  • Fredrik Backman
  • Kostdoktorn.se
  • Äppelklyftig
  • Life According to Teskedspappan
  • Livet på Södergatan
  • Lady Dahmer
  • FredTheVov
  • Tingeling
  • Anders Reitmaiers fotoblogg
  • MissViVis Synvinklar

Meta

  • Registrera
  • Logga in
  • Flöde för inlägg
  • Flöde för kommentarer
  • WordPress.com

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.

Integritet och cookies: Den här webbplatsen använder cookies. Genom att fortsätta använda den här webbplatsen godkänner du deras användning.
Om du vill veta mer, inklusive hur du kontrollerar cookies, se: Cookie-policy
  • Följ Följer
    • ☆ VideHexan ☆
    • Har du redan ett WordPress.com-konto? Logga in nu.
    • ☆ VideHexan ☆
    • Anpassa
    • Följ Följer
    • Registrera
    • Logga in
    • Rapportera detta innehåll
    • Visa webbplats i Inläggsvyn
    • Hantera prenumerationer
    • Minimera detta fält
 

Laddar in kommentarer …