Efter att ha sett säsongsavslutningen av ”Helt Sjukt” som handlade om just ADHD, så känner jag att jag behöver dela med mig av våra erfarenheter.

Jag VET att många har fördömande åsikter om att vi för det första har gjort dessa utredningar och DESSUTOM ger våra barn medicin. Till de vill jag bara säga, kom och lev med våra barn en vecka och fan ta sig om du gnäller!!

Många har frågat mig om vad skillnaden mellan ”normala barn” (jo, just ordet normala!) och mina barn är…. Hur fasen ska jag kunna svara på det? Jag har ingen aning om hur sk normala barn är… Vi må ha 6 barn tillsammans, men frågan är om något av dem är sk normalt? Vad är normalt? Om du kan tala om det för mig så ska jag tala om hur mina barn bryter mot normen ”NORMAL”.

Äldsta tonåringen (snart 19 år) har trots (!) sin diagnos blivit en underbar ung man som är helt underbar i sin humor. Visst kan han brista i sitt sociala samspel ibland, men vem fasen gör inte det? Herregud, han är bara 18 år gammal! Han är helt underbar som han är!

Nästa tonåring har nog svåraste diagnosen: ADHD/Aspergber, Hen och jag har ALLTID legat på kollisionskurs, hen har nog haft lika svårt att acceptera mig som jag har haft att acceptera hens oacceptans mot mig…. hens och min relation var på väg att sätta stopp för min och Teskedspappans äktenskap, för 5 år sedan. Dock har vi hittat lösningar på problemen! Älskar jag hen mindre för det?! NEJ! Vi har fortfarande svårt att umgås otvunget men vi KAN göra det och just det älskar jag hen för!

Vår äldsta gemensamma son har det inte lätt! Han fick ta mycket av min frustration och när jag mådde som sämst efter förlossningsdepressionen. Han har ADHD/ODD med autism problematik. Lägg på dyslexi på det hela och hans olycka är total. Men vet ni?! Han är världens underbaraste Ludvig! Herregud vilka påhitt, språkbruk och charm den ungen har! Samtidigt som hans dåliga ADHD-humör får mig att gråta vissa morgnar.
Är det här något jag belastar honom för?! Verkligen inte! Han kan hjälpa sina utbrott ungefär lika mycket som jag kan hjälpa att jag börjar gråta när han får sina utbrott… När han gör egna försök att läsa och skriva så blir hjärtat alldeles varmt! Som jag har kämpat för den här ungen! Jag har mer eller mindre krävt att han ska få den hjälp han behöver och vet ni?! Han har fått hjälp och resurser för att kunna hänga med…. men trots hur ogärna jag vill det, så tror jag merparten beror på dyslexin. Hade han bara fått ADHD-diagnos så hade han aldrig fått så mycket hjälp, tyvärr….

Sedan har vi nästa barn med diagnos, världens underbaraste Alfred som VERKLIGEN vet vilka knappar han ska trycka på för att alla i familjen ska få tuppjuck! gör han det av illvilja?! Nooooo! Han gör det för att HAN KAN! Inte för att vara elak! Det finns liksom inte en enda elak gen i det barnet (eller de andra) men det blir lite tokigt ibland…

Vi har sedan två barn som inte har diagnos, fast båda av dem uppför sig som om de skulle kunna ha en 😉 Det finns diagnos och det finns utvecklingsfas 😉 Att barnen uppför sig som de gör kan ha sina orsaker! Jag tror att det är mycket kopierande av beteende och dessutom, barn måste få utvecklas och upptäcka sina egna gränser. INGEN lär sig ok/Inte ok om de inte får testa!

Den största stoppbocken vi har i familjen, är inte skola/förskola. Eller BUP för den delen… oftast ligger de största hindren mycket närmare än så, i vårt fall ligger det hos XX. Barnens mormor har vi knappt någon kontakt med och morfar skiter i vilket, bara barn och barnbarn mår bra! Vilket jag högaktar honom för, min farfar var likadan. Jag kan däremot känna att andra i familjen känner skam över diagnoser och helst inte vill prata om det. Dock måste vi göra det. Vi måste sätta in människorna i VARFÖR vi agerar som vi gör och att ADHD inte är nån uppfostringsfråga.

Sist fick vi kritik för att Ludvig äter flingorna Cherios, jag vet andra som har kritiserat oss för att de äter Cocopops… När vi argumenterar för at ”hellre att de äter något än att de matvägrar” så får man svaret att barn i Sverige svälter inte. Jo, tyvärr är det så. ADHD/Autistiska barn KAN faktiskt matvägra om de inte får det de vill ha! Är de bortskämda?! Nej, de är bara väldigt rutinbundna och extremt  belöningsfixerade. Nu snackar vi inte belöning som i ”vad duktig du har varit” utan som i ”jädrar vad de här flingorna får mig att må bra och de smakar så gott!

Det största problemet ADHD-föräldrar har att slåss mot är inte sina barns diagnoser! Utan de slåss med rätten att få:
RÄTT DIAGNOS!
RÄTT HJÄLP!
RÄTT RESURS!
RÄTT TERAPRI/MEDICIN!
RÄTT STÖD till föräldrarna och
RÄTTEN ATT SLIPPA BLI DÖMD SOM DÅLIG FÖRÄLDER!

Vi tar det igen!

ADHD är INGET uppfostringsmisslyckande utan helt enkelt en strategi att ÖVERLEVA och att göra det med så få KONFLIKTER som möjligt!

Vi hade en rätt så okej morgon idag, vi hade bara 3 konflikter de första 10 min och totalt 6 st innan jag lämnade vid bussen! I och för sig PER BARN så ta det gånger fyra…. och det var den bra morgon! En dålig morgon kan vi bråka konstant i en helt timma!!! Jag mot 4 barn! Så om du då kommer med dina patetiska, oinsatta barnuppfostringsråd så lär jag be dig dra åt helsike, fräsa av dig eller börja gråta…. du HAR ingen aning om hur mina barn, som är lugna utanför huset, uppför sig hemma i tryggheten bakom våra dörrar….

Walk a mile in my shoes, and then cry!

Fredagen den 20 december var jag på försäkringskassan, det var intervju angående vårdbidrag. Jag fick ha Hannes med mig och det gick bättre än jag väntade.

Vi fick träffa en jättetrevlig handläggare och efter drygt en timma med 3 samtal från barnen och lite shysjande på Hannes så var vi klara, med ”löfte” om ett vårdbidrag!

Så nu hoppas jag bara att det blir som hon sa, minst ett halvt vårdbidrag.

Vilken julklapp! Tack Tomten!

Den här bilden ser hysteriskt läskig ut tycker jag…. Vad med piller vi trycker i ungarna!!

Det är enbart Ludde som ser mängden piller eftersom han tar dem själv och sväljer med vatten, de andra tre får sina körda i pillerkrossen och nedrörda i morgonyoghurten och Hannes i vällingen.

Vad är det då vi ger dem? här är då listan:
Vitamin B6
B6 medverkar vid omsättningen av aminosyror (proteiner) och kolhydrater. Är bra för nervernas funktion, immunsystemet och huden, samt syntesen av RNA och DNA. Medverkar även vid bildande av röda blodkroppar och antikroppar.
Vitamin B6 behövs när glykogen ska omvandlas till glukos. Se energibehov. Medverkar bl.a. omsättningen av fett och aminosyror (protein), bl.a. vid omvandlingen av ett enzym som behövs för att omvandla tryptofan till serotonin, samt för att omvandla tryptofan till Vitamin B3 – Niacin. Fungerar även som koenzym för noradrelanin.

Allt som kan förbättra barnens nervfunktion och höjningen av serotonin är bara bra med tanke på deras NPF-problematik. Det innefattar även magnesiumet här nedan…

Magnesium
Är bra för benstommen, skelettet, tänderna (särskilt den hårda emaljen). Behövs för omsättningen av kalcium. Är involverade i över 300 metaboliska reaktioner. Behövs för produktionen av de flesta av dina enzymer och medverkar även i proteinsyntesen, se proteiner. Behövs för musklernas och cellernas funktion. Bra för nervfunktionaliteten, leverns funktion, immunförsvaret, hormonsystemet och matsmältningen, motverka cancer. Är en antioxidant.
Vid brist finns även kopplingar till ett flertal övriga sjukdomar: ADD/ADHD, Autism, Alzheimers, Parkinson, Fibromyalgi, Ätstörningar som bulimi och anorexi, Tarmsjukdomar som Crohns sjukdom och Ulcerös kolit, Njursten, Sköldkörtelproblem (se hormon T3 och T4) mf.

Vitamin D
D-vitamin behövs för cellernas tillväxt och nervsystemet. Vitamin D är bra för skelettbildningen då det reglerar kalkbalansen i skelettet och tänderna, något som motverkar benskörhet (osteoporos) och karies. D-vitamin motverkar muskelsvaghet och hjärt-och kärlsjukdomar och är bra även för hud och hår.
D-vitamin förbättrar upptaget av mineraler. D-vitamin behövs för upptagandet av kalcium och fosfor i tarmen och anses vara bra för fettförbränningen då det hjälper kroppen att ta upp kalcium.
D-vitamin reglerar även hormonbalansen, ökar produktionen av testosteron, höjer sexlusten och är bra för fertiliteten. D-vitamin har en förstärkande effekt på dopamin och noradrenalin. D-vitamin tillhör även kategorin hormoner eftersom det kan självbildas i kroppen.
D-vitamin är bakteriedödande och bra för immunförsvaret, det motverkar trötthet och depression. D-vitamin motverkar även förkylning och influensa. D-vitamin är bra mot reumatism, akne, eksem och psoriasis. D-vitamin reglerar immunförsvaret (behövs för T-cellerna en typ av vita blodkroppar) och motverkar inflammationer och cancer. D-vitamin anses kunna hämma tumörtillväxt (bl.a. tjocktarmscancer) och utvecklande av MS (multipel skleros).

Jag själv har märkt en enorm skillnad sedan jag började med D och barnen får också sig en tablett av denna viktiga vitamin.

Teanin
Theanine is a unique amino acid found almost exclusively in green tea that exerts beneficial effects on brain metabolism. Theanine induces relaxation without causing drowsiness, as measured by increased generation of alpha-waves. Theanine may improve learning ability and sensations of pleasure by affecting dopamine and serotonin neurotransmitters in the brain. Also, Theanine exerts protective effects on the brain by mitigating glutamate toxicity.

Med 4 barn som ska ha var sin omgång tabletter varje dag blir ett gäng när man fyller på dosetten 😉

Idag tog de upp hur familjen påverkas av det hela och jag kan väl säga att det var nära skilsmässa för några år sedan och då inte pga våra egna barn, men vi hittade lösningar på det med!
Värst drabbas väl småkillarna av Luddes adhd. Alfred har väl samma eller liknande problematik och Hannes är bara vettvilligt 3-årig, och tar plats på det viset.

I skymundan hamnar Ian som vi försöker på alla sätt uppmärksamma på andra sätt. Han är den som kan åka med på saker som när jag stod på marknad och med Teskedspappan på möten t ex. Ian är den som klarar av att sitta på ett stickcafé och ta det lugnt. Då får han följa med på sådant och bli lite bortskämd där.

I övrigt måste jag säga att jag tycker familjen fungerar bra. Visst går det inte smärtfritt men vi har få konflikter, nästan inga utbrott (nu menar jag vråla, smälla dörrar och kasta saker), förutom de Hannes åstadkommer utan det är mest upprörda känslor som vi ändå kommer snabbt tillrätta med. Dock kan man ju se den där oroligheten som finns i Ludde. Hela tiden går något på kroppen, han pillar med nåt eller sitter och sparkar med en fot.
Just nu sitter han bakom mig och käkar och sitter lugnt… utom den där foten som klapprar mot golvet som om den hade ett lokalt amfetaminrus.

Så än har jag inte haft något utbyte av det hela mer än att jag känner igen det de pratar om, och att jag får idéer när jag sitter där. Istället för att gå via arbetsterapeuten och försöka få till ett bolltäcke till Ludde så har jag varit och köpt band, kedja och resårband och så ska jag försöka få till ett kedjetäcke till honom.

Nästa vecka blir det nog ingen kurs för oss för Ludde har första mötet med läkaren på BUP på samma tid. Det känns också som att nästa gång (ADHD och skolan) kan bli enormt olustfylld….

Idag gjorde vi en ny rutin på morgonen, jag försöker komma upp en halvtimma tidigare för då kan jag säga till Ludde att han kan ligga några minuter till. Jag kan starta själv i lugn och ro och ändå få upp barnen innan 7, utan tjat och gnat.
De kan äta i lugn och ro och ändå få 15-30 min över till iPad och dator, jag får dessutom en morot till att få upp dem: ”går du upp nu hinner du sitta med paddan”.

Efter att få iväg barnen till skolan var det så dags att ta oss in till Immanuelkyrkan och ADHD-föräldrakurs. Just idag gav den oss (eller mig) inte så mycket eftersom jag visste allt de där de tog upp och jag hoppas det ger mer. Det är ju inte så att vi är duvungar på adhd direkt. Vi har fått lära oss den hårda vägen eftersom biomamman aldrig släppte in oss i bonusarnas diagnoser mer än ”så är det”. Vi var med på barnhab en gång med ena bonus och det är allt.
Jag har suttit i timmar och googlat adhd, asperger och verktyg att ta till för att underlätta vardagen. Ett tag var äktenskapet hårt ansatt för bonus var rent av elak, hen sparkade mig under köksbordet, viskade ”jag ska se till att pappa slutar gilla dig”, gjorde grimaser åt mig och kallade mig allsköns elaka saker. Allt bakom ryggen på sin pappa och spelade istället upp ”Magdalena är elak mot mig, buhu” och det var ju det enda Teskedspappan såg, inte allt hen gjorde mot mig.
En dag sa jag stopp och började visa Teskedspappan allt jag blev utsatt för och ”pappas lilla hen” tappade ansiktet lite, efter det har det fungerat bättre och med andra lösningar så fungerar umgänget bra, de få gånger hen kommer.

Nåja, det var ju inte det jag skulle ta upp…. Det känns som att vi har gått igenom allt som kan underlätta vardagen med Familjeverkstad, kontakt med andra NPF-föräldrar, vänner som har både NPF-barn och själva har adhd, kontakt med Attention och framför allt Facebook och internet med all sin information och hjälp.

Vi är de där föräldrarna som vill droga ner sitt barn och inte behöva anstränga sig själva (OBS! Ironi från min sida, men saker jag har fått höra). Vi har två levande bevis i familjen på hur väl medicinen kan fungera. Lite för vår skull, men framför allt för BARNETS skull. Jag vill att Ludde ska få känna lugnet, att inte alltid behöva stirra runt osv…. men läkaren vi var i kontakt med var väl inte helt villig på att börja prova ut medicin innan kursen var klar, men gick till slut med på att boka tid.

Så nu blir det till att plugga mer!

I onsdags var det ett väldans rabalder för att skoljoggen ställde in slöjden.
I torsdags var det ett väldans rabalder för att skoljoggen ställde in slöjden dagen innan.
Igår hittade jag ett mail från läraren om diverse utbrott under onsdagen.

Idag var det ett väldans rabalder om utbrotten i onsdags….

Med rabalder menar jag utbrott där han bara står och stampar, kastar saker runt omkring sig, ber sina bröder hålla käften, svär åt oss, skriker på oss och vid enstaka tillfällen; hotar oss med stryk.

Jag vet att han skulle aldrig göra det som han säger, när han inte är arg. När han är arg vet jag faktiskt inte, jag tror inte han skulle ge sig på någon så länge jag är i närheten, men jag vet att han ger sig på dem när jag inte är med….

Idag var det så illa att jag till och med ringde skolan och förvarnade..

Jag blir helt tom på energi efter sådana här mornar, det är tur att jag redan går på ”lyckoknark” för utan dem så hade jag inte klarat av att inte behålla lugnet. Utan dem hade jag suttit och gråtit hysteriskt i ett hörn, just nu känner jag att det hade varit skönt, men jag har inte kommit så långt. Jag är så trött att jag hade kunnat lägga mig och sova men Hannes är hemma så det går inte.

Som sagt, det dräneras totalt på energi efter bråk, eller ja, bråk är det inte, vi har passerat det redan innan han kom upp….

Att behålla sitt lugn med en unge som är så obstinat tyken att man bara vill hudflänga honom kostar på. Det är inte alltid jag lyckas behålla lugnet heller, believe you me! När man har kort stubin så kokar man inombords av ilska istället och jag får inte ur mig den arga energin, den äter upp mig istället.

Nu börjar snart hela ekorrhjulet med ADHD-föräldragrupp och förhoppningsvis utprovning av medicin som jag verkligen hoppas hjälper lika bra som på syskonen.