Jag skrev så här på Facebook efter Österrikes vinst:

Idag vann inte en låt, ett koncept och ett ”statement” vann. En kvinna med skägg, fd man (?) vann. Visst visar vi världen att allt är möjligt? Att alla är lika värda? Alla kan vinna melodifestivalen oavsett läggning, utseende eller åsikter. Det är det #joinus handlar om!!

Jag vet inte så mycket om Conchita men jag gillar det koncept h*n förmedlar. jag vet alltså inte ens om jag kan kalla Conchita hen eller hon… Faaast, som Conchita skall hon kallas hon.

I alla fall, medan sidan laddar för att läsa in mig på människan så går vi in på varför jag tycker det är så bra att Conchita vann.

Europa har satt ribban. Det är här vi lägger acceptansen. Vilket innebär att diverse människor á ”host” Åkesson och ”host” Putin helt enkelt måste inser att, jo, människor HAR annan åsikt!! ALLA ÄR LIKA MYCKET VÄRDA!! Vänta nu… jag känner igen det här….. *tänker* Alltså…. heter det inte feminism?! Alla ska leva sitt liv på sitt sätt så länge ingen kommer till skada… Just de orden återkommer många gånger på sidan Conchita Wurst.

He created Conchita. The Bearded Lady, as a statement. A statement for tolerance and acceptance- as it’s not about appearances; it’s about the human being. ‘Everybody should live their lifes however they want, as long as nobody else gets hurt or is restricted in their own way of life.’

Kan det bli vackrare än så? Alltså, lär er för fan att feminism handlar INTE om att klä sig i näbbstövlar, orakat och bylsiga kläder!!!! Det handlar enbart om acceptans!

Jag lovar, jag ska inte göra det till en feministiskt fråga (fast det är exakt vad det är) utan helt enkelt koncentrera mig på det faktum att en oliktänkande vann melodifetivalen, att publiken gjorde ett aktivt val och visade Putin att det inte gillar hans skit genom att bua ut Ryssland. Believe you me att han vet… Jag läste någonstans att de fick lägga på jubel på Ryssland för att det inte bara skulle buas…

Andra kommentarer på mitt ESC14-spammande, som jag gillar är:

”Melodifestivalen är inte längre något som handlar enbart om musiken, bara att inse att den tiden är förbi. Världen handlar om så mycket annat därför att vi människor behöver det i en kall värld… Det är min åsikt. Jag blir betydligt gladare och så varm i hjärtat när någon som står för något vackert vinner än när en bra låt vinner… ”

”men är han en hon numera, är inte h*n dragartist som väljer detta uttryck? Dvs särskilja sig ifrån även den klassiska drag looken genom att även ha skägg? Inte för att det spelar någon roll för mig. Jag gillar tanken på ett fritt artistisk uttryck och att en man med skägg klädd till kvinna kan även han/hon/hen vara fantastiskt vacker”

”Nu tycker jag om låten, jag är svag för pampiga bondliknande ballader som går in i själen på mig. Men jag köper hela konceptet ( till skillnad från min make men vi är olika och gillar olika och jag gillar att vi gillar olika  ) alltså konceptet att inte bara bryta normen att klä sig i kvinnokläder utan att bryta en norm till genom att INTE vara den dragqueen som förväntas. OCH det faktum att han/hon/hen står för att det är okej att vara precis som man har lust och uttrycka det. Hela grejen står för nått mer än bara musik. Det är frihet att vara den man är, utrycka sig som man vill och välja vad man vill visa upp för omvärlden. Och idag har omvärlden ( iallafall majoriteten av den) visat att vi också tycker att det är helt okej och faktiskt till och med vackert på sitt eget vis”

”Fortfarande lite småglad över resultatet i Eurovision. Inte för att den bästa låten vann, för så var det ju inte, men för att jag var helt övertygad om att folk i andra (inskränkta, outvecklade, ortodoxa och allmänt perverterade) länder aldrig skulle rösta på Conchita. 
Det är kul när ens fördomar krossas.”

När jag läser kommentarer som:

”Men grejen blir ju lite att knappt nån kan säga att ”fel låt vann” nu utan o bli stämplad som ”transfob” – vilket man ju faktiskt INTE ALLS måste vara bara för att man inte gillade den låten! Äsch folk får se ut o vara o tycka i princip precis vad de vill för min del, alla har ändå samma värde, men är det Song Contest så borde det vara musiken som bedöms o inget annat.”

Då vill jag bara krama om och säga: Du behöver inte vara orolig, det enda som kan få dig att låta som en trans-/homofob är ”jag är inte homofob men”… det kommer aldrig nåt gott ur en sådan kommentar.
Att säga att låten inte föll en i smaken eller att man t ex hade sett Norge, Sverige, Danmark eller Frankrike som vinnare är inte homo-/transfobiskt!
Om man inte gillar Österrike är det helt ok, men att lägga ”inte-gillat” på personen Conchita, det är där det blir transfobiskt.

Visst ska ESC vara en politiskt obunden tävling, men det har den aldrig varit och kommer nog aldrig bli. Det är här som -numera- folket får fram sin åsikt bäst, det finns inte på någon annat medium där en sådan stor massa kommer till tal så direkt. Visst kan länderna fiffla med det hela men pja, det är så här jag känner om det hela. Nu har de flesta länderna i Europa sagt sitt och det kommer mestadels nedifrån massan, inte de politiskt korrekta juryns åsikt enbart.

Jag är bekymrad över den utveckling som nazister osv har i Europa, jag är bekymrad över om vi verkligen inte är bättre människor än så här? Det här är ingen utveckling jag står bakom, jag vill vältra mig i acceptans och förståelse istället för uteslutning och fördömande….

På Krakel och Spektakelmässan förra helgen, så stod denna mannen i en kliniks (oväsentligt vilken klinik eftersom de inte har med saken att göra egentligen) och försökte värva listningar.

Kvällen innan hade han gått fram till en bloggvän och gjort följande (bloggvännens egna ord):
”Det var till mig han ställde sig framför lördag kväll på hotellet att han inte tycker om bögar och att han har homofobi. Min tjejkompis som hör detta blir chockad men jag svarar snabbt tillbaka: ” Det var ju en jävla otur för dig att du just nu har en bögjävel framför dig”.
Jag gick förbi montern ett par gånger och han vek undan blicken.”

Jag lägger ut denna bild på instagram/Facebook för att hänga ut mannen, inte kliniken (viktigt!), det blir en lite större historia än vad jag tänkt men har man tagit Fan i båten så får man ro honom i land och det tycker jag att jag gjorde.

Kliniken blir informerade, tar sitt ansvar och har ett samtal med både mannen och bloggvännen, som kliniken skrev i ett mail till mig:

Hans uppförande är helt oacceptabelt!

Jag ber min bloggvän om ursäkt för att det blev lite rabalder där #FruSkämsAlot men samtidigt känner jag att det är en så pass viktig fråga att uppmärksamma, iallafall för mig.

Kliniken skriver i sista mailet:
”Nu har vi talat med vår representant NN och även med XX.
NN har nu framfört sin ursäkt till XX som accepterar denna. XX tycker det känns bra att frågan har blivit diskuterad, att han har fått en ursäkt och att saken blivit utagerad.
Vi har även haft ett långt samtal med NN.
Tack för att du observerade oss på vad som hände i lördags natt!”

Inget illa skall sägas om kliniken! Det var inte deras åsikt, tvärtom tydligen och de ska ha all heder av att ha tagit tag i problemet!

Alla har rätt till sin åsikt och egentligen rätt att säga den, för mig handlar det om att ha en åsikt och vara enbart vara elak, i det här fallet. Har man en åsikt får man ta sitt ansvar för att man har den, vad blev bättre av att kräkas ut den så där?
Jag har många åsikter, vilket ni vet, och jag har ÄNNU fler som ni inte vet om, just för att jag känner att ingenting blir bra utav att jag yttrar dem. Det handlar om att ha en Common Jävla Sense när man handhar en åsikt.

—

Min farfar är född 1920. Han växte upp och som homosexuell på första halvan av 1900-talet var han en skam, ingenting man pratade om, det fanns liksom inte!
Han gjorde allt han kunde för att passa in och satte två oäkta barn till världen, varav den ena då är min far. Den andra sonen adopterades bort och vet nog inte än idag att han inte är sin fars biologiska son.
Farmor skämdes väl så pass mycket hon också så hon lämnade min pappa hos farfar och drog. Hon hörde aldrig av sig och svarade inte på våra inviter heller. När hon sedan gick bort fick hennes barn/barnbarn en lagom omvälvande chock. Där ser man vad mänsklighetens fördömande orsakar lidande!

Nåja, min farfar hade väl några förhållanden, varav ett öppet vad jag har förstått men han har i min vetskap, alltid levt ensam, tillsammans med sina djur.
Min farfar var en underbar människa som nog inte hade något ont i kroppen, men han blev illa behandlad av livet. Det här är ingenting jag vill att mina barn ska råka ut för om det blir så att någon av dem kommer ut som homosexuell. Jag vill från första stund trycka ner i halsen på dem att vara homo är minsann inget fult! Alla har rätt till sin kärlek, så länge den inte skadar andra!
De ska inte behöva känna oro för att komma och berätta för oss, oavsett vad det gäller!

Våra barn vet att det är heeeelt ok att älska någon oavsett kön eller utseende!

Så vill jag att det ska förbli!