Utvecklingssamtal för Hannes

Jag tryckte i ett par Panodil i kroppen och hasade mig iväg till utvecklingssamtalet på dagis förut. I vanlig ordning så var det snabb genomgång hur han funkar (perfekt) i verksamheten och om honom som människa (supergo) och vad han gillar att göra…

Det är få förundrade att vara så nöjda med sitt dagis som vi är och vi har inga problem att säga ifrån om det är så och även tvärtom. Idag fick vi beröm för att vi närmast aldrig och närmast alltid har mysbrallor på Hannes så han får vara så rörlig som han önskar på dagis. Nu är det inte så mycket val eftersom allt annat sitter skit på honom. Däremot är jag lite i tanken åt det hållet, ser hellre att byxor sitter bra, lagom hårt och att han kan röra sig än att han ser ut som nåt hämtat ur senaste CUBUS-reklamen, men det är jag det…

Ser fram emot de sista 9 mån som Hannes går på småbarnsavdelningen, sedan är den fasen i vårt liv slut… men det är ju ett tag kvar…

Nu blir det lite mat, fler Panodil och föräldramöte…

 

Så var det med det

Etiketter

Hoppades att det skulle bli en bra dag, eller ja den är ju bättre men jag är sjuk, igen….

Feber, ont i huvudet och en hals som gör jätteont! Dessutom fick Teskedspappan avbryta sitt arbete och hämta Ludde i skolan, han har samma…

Det började hux flux igår med att jag några minuter efter jag lagt mig började frysa! En t-shirt, mysbrallor och ett extratäcke senare hade jag ändå inte fått upp värmen.

Nåja, nu ska jag söva Hannes för middagsvilan och jag försöker nog sova lite också…

Hannes matar hönsen

Etiketter

,

Jag kan inte nog poängtera hur underbart jag tycker det är för barnen att växa upp med en massa djur runt sig. Framför allt det där att det blir väldigt naturligt för dem att umgås med djur. Det blir ännu bättre sedan när de kan gå med ut och plocka sina egna frukostägg…

För Alfred är det fullkomligt naturligt att ligga och kela med en liten kyckling på köksgolvet och mata henne med kaksmulor.

Det bästa Hannes vet är att gå och skrota i hönsgården med en burk med lite vete i, och mata hönorna.

Förbannade jävla skit!!!

Och lite fel fula ord, men jag tänker på de yngre…

Idag är ingen bra dag, Hannes har tjafsat inatt och jag är helt slut, och sedan kläcker maken ur sig nåt som totalt förstört min dag och så har jag bränt hela handflatan på högerhanden genom att lägga den på en platta på spisen…

När jag skalar en satsumas stänker det saft i ögat på mig.

Hannes har otroligt såriga läppar så det är en kamp flera gånger om dagen att smörja in honom och han går och drar i alla små skinnflikar och så fort han äter skriker han för att det gör ont…

Att sedan snacka med en morsa som är helt väck i huvudet och som skulle åka taxi mellan Varberg och Halmstad… så jag påpekar att det går både buss och tåg…

Så den här dagen är allt annat än bra, känns ungefär som för 3 mån sedan….

Vågar vi andas ut nu?

Etiketter

Timmarna tickar på och Alfred ser inte ut att börja må dåligt.

Imorgon går Ludde tillbaka till skolan och de andra drar iväg på torsdag. De får gå torsdag och hela fredag den här veckan…

Det här med kräksjuka och stor familj är inte kul, eller kräksjuka är väl aldrig roligt men när de går i skift och  gärna blir sjuka några timmar innan karantänen på föregående kräkare är slut så kan det bli en hel del dagar innan det är dags för vardag och livet utanför huset.

Här är det stora problemet rastlöshet. De är så obeskrivligt rastlösa efter ett par dagar och nu har de snart varit hemma i stort sett 3 veckor på raken!

Först var det höstlov och de hann knappt tillbaka innan det var dags att vara hemma igen och det kommer gå några dagar på den här veckan innan det är dags att gå tillbaka.

Ludde springer runt och gnäller över att han inte har nåt att göra och häckar bara framför spel, tv eller sitter med näsan i legolådan. Idag var jag tvungen att muta honom för att få ut honom utan världens utbrott.
Ian är skittjurig och gapar och skriker över minsta lilla och om man inte är i närheten och klarar av  att bryta honom direkt när han ballar ur så kan vad som helst hända.
Alfred är på väg in i en utbrotts-period, så fort han inte får som han vill så blir det världens utbrott och han gapar och skriker. Som tur är så är han ganska lätt att argumentera med.
Hannes… han vrålar. Hela. Tiden. MIN! NEJ! AJ! MAMMA! PAPPA! är väl det han vrålar mest…

Nåja, hela familjen återhämtar sig snabbt när väl barnen kommer till normalläge….

 

Upprepar mig; Naglarna….

 Dags igen för nya naglar!

Eh, naglarna är desamma men nagellacket är nytt… Testade mycket med nagellackspennorna som jag fick hem förra veckan men med 3 barn i soffan gick det åt helvete. Sparade 2 naglar och började om på resten. Taggade ner lite på utsmyckningen också…

Söndagsmorgonen blev lite tidigare än jag hade önskat så jag pimpade naglar kl 7 på morgonen….

Färg: Depend 347

Fotonörden slår till…

Jag älskar att fota, går väl inte direkt att komma ifrån… Jag påstår inte att jag är bra, att jag kan min dyra kamera eller att jag på det minsta vis borde få kalla mig hobbyfotograf på något sätt, men jag älskar det och det finns bilder som inte ser nåt ut för världen, men jag känner i magen när jag ser dem…. de bilderna kommer att hamna här i bloggen under ”Foton”

Hönan Ettan har fått en make!

Etiketter

I torsdags hämtade vi en ny tupp, en Orusttupp, en make till vår lilla Ettan. Han döptes snabbt till Ivan Boring eftersom han pratar om sin kompis Ettan hela tiden.

Han flyttade in till de andra och i fredags, mellan kräkningarna så orkade jag släpa mig ut och släppa ut hönsen. Jag stannade lite för att övervaka och först ut var Ivan med Kalle efter. Kalle jagade den 1/3 stora Ivan, inte för att stora lufsiga Brahman någonsin skulle hinna ikapp räsertuppen. Till slut stannade Kalle och gol och sedan fällde båda två upp nackfjädrarna och så var fighten igång!

5 minuter senare satt de på bakarna och bara flåsade…. Sedan var det ganska lugnt i hönsgården, eller ja, vi orkade inte kolla så mycket under fredagen.

Igår hade orken hunnit ikapp oss lite och Teskedspappan försvann upp på stegen och snickrade lite panel och jag rensade ur gamla gåsahuset och stängslade en ny liten hönsgård. Tanken är att Ettan och Ivan ska gå i den tills de har kommit tillrätta i sitt nya hus och när de har förstått var de bor så ska de få gå lösa i trädgården.

Efter konstens alla regler och lån av nät av grannen, så var allt klart, alldeles lagom tills hönorna tyckte att det var natten. Vi lyckades få tag i Ettan och Ivan och stängde in dem i nya hönshuset.

Imorse så satte Ivan igång och gala kl 7, precis som tuppar ska göra (?) och kl 10 släppte jag ut dem. Det tog Ettan 2 min blankt att hitta ett hål i staketet och rymma *suck*. Jag förstärkte staketet och vi lyckades få in henne bland de andra hönsen igen, jagade in henne i hönshuset och fick tag på henne och sedan tog det henne en kvart att hoppa över staketet istället! Hönsjävel!

Vi fick in Ivan i huset för nu tänkte jag om, det lånade nätet var högt och jag stängslade om en liten gård enbart med det stängslet… Sedan gjorde vi om proceduren med Ettan, hönshjärnan gick på det igen, och så vingklippte vi henne!
Sedan dess har hon stannat hela dagen i hönsgården, om än en smula (jävligt) sur….

Ettan var inte intresserad av mina försök att prata efter vingklippning….
Ivan hängde på i utfrysningen….
Nya hönshuset
Ankhus blir gåshus blir hönshus… Plywoodskjulet har tjänat oss väl i flera år och får klara minst en vinter till. Med en värmelampa klarar de vintern i huset riktigt bra.
Trots den kalla vintern 2009/2010 så klarade de sig fint i hönshuset.
Hönsgården, 6x3m kanske… temporär sådan tills de lär sig gå in på kvällarna…
Ivan

 

Steg två i vinterkräksjukan!

Etiketter

2:30 – Teskedspappan insjuknar

3:45 – Jag insjuknar

Nu är kl 19:23 och jag har lyckats få i mig ett par mackor och någon liter vatten… Teskedspappan har varit värre drabbad än mig, jag har lyckats få ut och in höns och ankor idag i alla fall..

Barnen har varit jätteduktiga, de har hjälpt mig med allt utan gnäll och lagade sin egen middag med lite assistans. De diskade kastrullen, letade upp korv i frysen, fyllde i vatten i kastrullen och satte på den på spisen. Jag tinade korvbröd och tog hand om det kokande vattnet, resten skötte de själva.

Jag fick i mig lite vatten vid 14-tiden och ett par mackor vid 18-tiden… Nu är jag bara otroligt trött och har ont i huvudet. Jag har legat på soffan sedan 3-tiden inatt och jag har lika ont i fogarna nu som under graviditeten med Hannes.

Jag hoppas att morgondagen blir mycket bättre…

Jag hade tänkt svara på ett bra sätt, men….

Etiketter

Jag fick en kommentar på mitt föregående inlägg Ett exempel av många… men var tvungen att åka och handla så jag kunde inte svara på den kommentaren förrän nu.

Jag slängde däremot upp en skärmdump på instagram när jag stod på ICA Maxis parkering:

Det var en som kommenterade bilden om att samma kommentar låg hos Lada Dahmer, och se på tusan….
Ungefär här försvann min lust att ens sitta och googla fram fakta osv, ungefär samtidigt gick min bedömning från vilseledd människa till enbart löjlig. Just att man lämnar uppgifter, felaktiga sådana, just för att jag i kommentaren innan skrev att jag för inte debatt med anonyma, gör saken ännu mer klar – man vågar inte stå för sin åsikt alternativt man är bara ute efter att ha skoj.
 
Jo, jag vill inte föra debatt med anonyma, här är det jämställdhet som råder, vet du vem jag är, ska jag veta vem du är.
Det är sådana här människor som gör saken mer infekterad än nödvändigt. Det ska väl samtidigt sägas att det inte är Pär Ström som är det stora problemet, utan den massa av anhängare han drar med sig som hånar, smädar och hotar, som är det stora problemet. Lite som att det t ex inte är de spelande fotbollslagen som är de stora bråkmakarna på läktaren och på stan innan/efter, utan det anhang av människor som bara är med för att få slå, skrika och härja… Pär Ström lider mest av sin supporterklubb.
Jag står inte heller bakom de rabiata feminister som skrämmer mig. Jag är här för att föra en debatt utan personliga påhopp och fula ord, förvisso svär jag med det är inget uppseendeväckande med det liksom, att det sedan dräller av cynism och ironi har inget med förlöjligande, hån eller hot att göra, det är jag som person. Jag är född med en stämpel i röven som det står ”Cyniker” på…
Allt den här personen åstadkommer är att vi vet att hen kan använda ctrl + c….