Etiketter
Hannes har varit på topp idag!
29 söndag Apr 2012
Posted in Sociala Medier
29 söndag Apr 2012
Posted in Sociala Medier
Etiketter
29 söndag Apr 2012
Posted in #Småbarnsliv
Etiketter
28 lördag Apr 2012
Posted in #Småbarnsliv
28 lördag Apr 2012
Posted in #Åsikt
Etiketter
Återigen har jag hamnat i de där tankebanorna vad som får människor att klanka ner, håna och smäda andra?
Idag körde jag fast i ett blogginlägg där någon skrev om en annan bloggare att ”bara för att hen kunde mer eller mindre ägna sig åt sin hobby (krönikör etc) så kunde man inte riktigt kalla det för jobb, även fast hen fick betalt för det.”
Alltså, rätta mig om jag har misstolkat det hela, men om jag lägger ner 50-60 timmar i veckan på att bygga upp en verksamhet som baseras på min hobby, jag har anställningskontrakt och månadslön, så är det alltså inte jobb för det är mer som min hobby? Är det ok om jag inte håller med i den tankebanan? Jag tänker inte kalla mig hemmafru för den sakens skull, en hemmafru är en kvinna som gör oavlönat arbete hemma och försörjs av maken, det kan knappast min verksamhet klassas som….
Varför bryr jag mig? Nja, det gör jag inte egentligen men vill ändå försöka öppna ögonen på människor som bara har sitt tunnelseende på saker och ting, som verkligen inte begriper att de har missat 70% av verkligheten. Det jag absolut vill jobba emot är att de måste påpeka för andra hur dåliga föräldrar, bloggare, krönikörer eller människor de är, t ex.
Jag förstår inte detta behov av att verkligen verbalt sparka på andra människor för att upplyfta sig själva som mycket bättre människor.
Som vanligt kommer jag väl att få mail som talar om för mig att jag gör själv samma sak och ja, då kommer vi till nästa punkt; Det finns inga perfekta människor.
Skillnaden är att jag försöker att inte göra detta men även jag är definitivt inte ofelbar. Jag försöker i bloggen berätta om mina ståndpunkter i saker och ting, men försöker verkligen tänka på att inte tala om att andra gör fel.
Bara för att jag inte gillar ett beteende hos människor så betyder det ju inte per automatik att människan är både dum i huvudet och fullständigt felaktig, nej, enbart att jag har svårt att själv kunna tänka mig att göra så och att jag tycker inte om hur människan uppför sig. Definitivt ingenting om människan ifråga.
Därav uttrycket skilja på person och åsikt. Om jag enbart skulle omge mig med människor som tycker exakt som jag själv skulle jag inte ha några vänner.
Så nä, perfekta människor finns inte och definitivt inga perfekta föräldrar.
Kvinnor är allt för snabba på att trycka ner och håna varandra.
Om alla jobbar mot samma mål så är väl alla lika bra?
Jag tänker då främst på genus och feminismen där vissa spyr galla över andra kvinnor, ja män med för den delen, och kallar dem ”inte riktiga feminister”?
De som är värst på att trycka ner andra för att höja sig själva är mammor. T ex fick ungarna korv med bröd idag, till middagen. Genast finns det de som muttrar ”det är väl ingen riktigt mat” och ”oj, vilken dålig mamma som ger sina barn sådan skit”. Jo jag lovar, sådana ord har förekommit….
Tänk lite bakom bilden, jag har en son som blåvägrar det mesta i matväg, kinkigare unge har jag inte stött på och satsar jag då på att ge honom mat efter konstens alla regler, eller ser jag till att han äter?
Om jag skulle erbjuda honom mat som jag vill att han skulle äta så hade han petat i sig 5% av det han åt idag. Så, bra eller anus? Äta eller matvägra? Se till att han blir mätt eller att han fortfarande är hungrig och äter sig mätt på kakor istället?
Det är det ingen som tänker på när de hasplar ur sig sina ”dåliga mamman-fraser”.
Pja, nu är jag den där föräldern som inte kräver pedantiskt städat hemma, och inte står och gör min egen korv osv… ingen ”Underbara Clara”, som börjar existera mer och mer som begrepp. Jag värdesätter nöjda barn och nöjda föräldrar mer än ett pedantiskt städat hem.
Givetvis har jag en gräns där mitt välmående passerar nöjd till missnöjd över städningen, inget snack om annat men jag tänker inte lägga all min lediga tid på matlagning och städning bara för att leva upp till vad jag tror andra har eller vad jag tror att andra förväntar sig av mig.
Om någon kommer hit och tycker vårt hus är fult eller vi har stökigt hemma, ja då har vi en mindre på vänlistan alternativ så ligger hammaren i garaget och dammsugaren finns någonstans dit Hannes har dragit den…
Så bara hjälp till och åtgärda det som inte passar dig med vårt hem….
28 lördag Apr 2012
Posted in #Småbarnsliv, Celiaki-Laktos, Företaget
Etiketter
Jobbet
Veckan har inte riktigt blivit vad jag hade tänkt få ut av det hela, men det är inget jag tänker låta påverka mig för det, nya tag i framtiden istället…
Måndag och tisdag blev det åtskilliga timmars arbetande men kanske inte så mycket gruskörning som jag hade tänkt, i och för sig ingen fara på taket då ryggen får återhämta sig långsamt. Onsdag och torsdag regnade det och ni får kalla mig vad ni vill, men arbeta i regnställ när jag skyfflar ohemula mängder singel och svettas som en gris? Redan innan regnstället? Nä, där passeras en av mina gränser…
Men delen med grinden är klar och det kommer bli bra, nästa vecka… när jag blir klar *sätter upp deadline för mig själv*
Insåg även att gå en sväng med RoundUp mellan muren och gatan är nödvändigt, eftersom maskrosorna blommar…
Nåja, i onsdags fick jag välförtjänad egentid och var på stickcafé och började ”spread the word” om fortsatta inriktningen på företaget som vi hoppas ha igång nästa år, ner om den saken då, det kan vara av känslig natur nämligen…
Jag passade på att unna mig en chokladmuffins, eller ja, unna mig… beror på hur man definierar unna… att driva upp insulinnivåerna så kroppen får fejkade ångestkänslor och ha pulsen hårt hamrande i öronen hela natten, samtidigt som jag ligger och snurrar av ångest?
Unna? Really?
Jag unnade mina smaklökar och straffar min kropp helt enkelt.
I fredags fick jag den här bilden via mms från Teskedspappan…
Det är ägg som vi ska stoppa i äggkläckningsmaskinen när den kommer, förhoppningsvis i veckan. Tokiga gåsen har fortfarande inte lagt sig för att ruva utan producerar fortfarande ägg. Teskedspappan tog 4 st och då hade hon 18 ägg! Vi vet inte hur hon tänker göra så för säkerhets skull har vi nu köpt en äggkläckningsmaskin för att försöka rädda några av äggen i alla fall.
Med lite byteshandel så har vi bytt till oss de här äggen (mot gåsägg) och jag tror det var Orusthöns, men jag är inte helt säker. Vi tänkte försöka bli självförsörjande på ägg och dela med grannen.
Laktosintolerans
Igår, fredag, fick jag hämta en hängig och racer-bajsig Hannes på förskolan. han var verkligen påverkad av magontet och var inte alls pigg, men vila skulle han inte fast han inte sovit så mycket på förskolan.
På eftermiddagen hade han återhämtat sig och magen började också stabilisera sig. Får se vad det var för något, tillfällig svacka, inte helt ovanligt på laktosintoleranta magar. Det kan också vara så att hans mage är känsligare för laktos än min och brödernas. Teskedspappan klarar inte ens grädde och mjölk i mat som är upphettad, vilket 4 i familjen klarar och ganska många andra laktosintoleranta.
Har vi otur är det celiakin som presenterat sig själv… men vi hoppas på tillfällig svacka och utgår från det om inget mer händer under helgen…
Lära barnen datorvana
Jag har skapat ett eget konto till ungarna på datorn. Alfred, den lille hackern, har många gången sabbat inställningar, avinstallerat program och installerat allsköns konstiga saker.
Jag tröttnade på att behöva systemåterställa i 80% av fallen när han suttit vid datorn och skapade ett konto med väldiga restriktioner till barnen. De har alla sina ikoner på skrivbordet och det är lättjobbat för dem.
Även Hannes får lov att sitta vid datorn när de är inloggade. Ludde, Ian och Alfred kan själva växla konto men det dröjer väl i alla fall nåt halvår innan Hannes kan, han är ju trots allt Lejon och väldigt ”jag-fixar-själv”.
Fredagsmys
Det hela inleddes med att Ludde innovativt försökte förhandla sig till mer speltid på iPhonen/iPaden genom att säga:
”-Om jag sitter tyst vid köksbordet så märker ni inte mig”
Väldigt företagsamt och absolut i den argumentationsteknik vi hoppas att vi lär dem. Dock var alla förhandlingar låsta eftersom ost och kex hägrade för de trötta Teskedsföräldrarna.
Dock slutade förhandlingarna i löften om senare läggning på lördagen och öven lite hot om att ifall han inte gick och lade sig utan bråk så kunde han även få lägga sig med Hannes, väldigt tidigt istället…
Jag hade omsorgsfullt valt kex (tjex) med den lägsta kolhydratmängden och även Lemon Curd och Fikonmarmelad. Bara för att vi tänker festa loss lite behöver vi inte frossa…
Även inatt har jag legat med känningar av ökat blodtryck och oroskänsla i kroppen. Numera vet jag tack och lov att det beror på kolhydraterna och inte äkta ångest. Det har jag upplevt en gång och det var skrämmande eftersom jag inte vet vad som hände, först efter ett par timmar med 170 i puls och oförmåga att ligga still och andas lugnt, kom jag på vad det var….
Jag har absolut en favorit och det är Brie med fikonmarmelad, även Lemon Curd eller hjortronsylt funkar men fikonmarmelad… mums!
25 onsdag Apr 2012
Posted in Sociala Medier
24 tisdag Apr 2012
Posted in #Åsikt
Etiketter
För ett bra tag sedan, misstänker att det var år sedan… så pratade en flyktigt bekant om hur hemskt det var med alla som körde för fort utanför Esperedsskolan i Oskarström.
Jag håller med, att inte hålla hastighetsbegränsningarna, speciellt utanför skolor, inte direkt det smartaste beteendet hos vissa.
Jag har nu sett samma flyktigt bekanta (om ens bekant längre) köra långt över hastighetsbegränsningarna utanför andra skolor! Dock inte Esperedsskolan…. där hålls hastigheten exemplariskt på Brogatan – Östergatan – Transformatorgatan – Esperedsgatan.
Frågeställningen jag har funderat på ett bra tag är om inte alla hastighetsbegränsningar är lika viktiga utanför alla skolor? Är inte andras barn lika mycket värda? Om man nu skäller på de som kör förbi ”ens skola” i för hög hastighet, hur korkat är det då att köra för snabbt förbi andra skolor?
Ja just det, tänkte ju inte på att ”ens barn” inte går på de skolorna, då kvittar det ju *det sista sagt i mycket cyniska ton*
Om man råkar hamna runt 100 på 90-sträckor må väl vara hänt men att inte klara av att hålla 30 km/h under kort tid är väl inte så jäkla svårt?! Vad blir tidsvinsten i denna låga hastighet om man kör lite fortare? Ja, eftersom det inte är några längre sträckor så lär det knappt bli mer än sekunder vi snackar om. Jag tänkte då närmast på de som anger att de är sena som orsak till att bli ett levande mordredskap. Att vara sen är ingen orsak till att köra fort, jag har själv gjort det ibland och jag försvarar inte mitt beteende, det är inte det mest smarta jag har gjort. Jag tror alla har gjort det.
Däremot, så tror jag inte din tidsvinst har varit direkt stor genom att köra fort och riskera både ditt och andras liv.
Det finns inga ursäkter för att vara sen, dock så händer det ibland saker som gör att man blir det och då får man ta att man är sen. Att köra som ett rövhål har definitivt inga ursäkter.
Om man kör för fort och kör ihjäl ett barn, vilka ursäkter tror du då funkar?
Då ska vi inte snacka om de som kör mellan Oskarström och Skavböke, herregud vad svårt folk har att hålla hastighetsbegränsningarna där! Jag har varit på väg att köra på både älg, vildsvin, grävling och räv. Hade jag kört lite för fort hade jag aldrig haft chans att stanna…
24 tisdag Apr 2012
Posted in Hexan talar
Etiketter
23 måndag Apr 2012
Posted in #Småbarnsliv
Etiketter
Var ensam med barnen i helgen…. Maken var iväg på konsultuppdrag och jag skulle avverka bl a simskoleavslutning själv, med 4 st barn varav 3 st är med i simskolan.
Hannes barnvakt var inte tillgänglig i helgen så jag tog beslutet att ta med honom. Han har inte varit med på simskolan sedan han satt fastspänd i bilbarnstolen…. Nu mera är han ytterst mobil av det mer ”stånga-pannan-mot-kaklet”-hållet….
Fast det började redan långt innan vi ens kommit hemifrån…. När jag sade till de andra tre att det var dags att sätta på sig ytterkläderna och åka så passade Hannes på att öppna kylskåpsdörren och hälla ut 3 dl grädde på köksgolvet!!! Så istället för att klä på pattaglytten så låg jag, Ludde och Ian på knä i köket och torkade grädde…
Mitt i all stressen så glömde vi sophinken på köksgolvet, så när vi väl kom hem igen så hade byrackan Selma hjälpt till och spridit ut den – inkl bajsblöjan – på hela bottenvåningen!
Det är tillfällen som det här som jag bara vill sätta mig i ett hörn och hysterisksnyfta, men vad hjälper det?
22 söndag Apr 2012
Posted in Feminism/Genus, Sociala Medier
22 söndag Apr 2012
Posted in Sociala Medier
Etiketter
Ytterligare en kändis har dragit skam över sin person och bevisat sin obefintliga kunskap om ordet hen.
Jag tänker inte vara taskig och outa personen här, men har man hängt med lite på twitter idag i mitt flöde så hittar man snart…
Vi tar det igen, hen är ett pronomen och har ingenting med vare sig kön eller jämställdhet att göra. I långa loppet kan hen ha en betydelse i jämställdheten men inte i det språkbruk det är avsett för.
Vi har två kön, punkt slut, så att skriva om en biff att oavsett om den var en hen, hon eller han så var den god är bara en smula okunskap.
Rätt språkbruk (och kunskap) borde istället vara ”oavsett om hen var han eller hon, så var den god”. Man vet inte om det var en hane eller hona, men man vet definitivt att det var en hen.
Jag tänker inte ta alltihop en gång till utan gå hit och läs alltihop istället. Som jag sagt innan, ska du hålla på och raljera kanske du ska lära dig vad det är innan du gör dig mer korkad än vad du faktiskt är.
Läs nedifrån och upp…
21 lördag Apr 2012
Posted in Naglar
21 lördag Apr 2012
Posted in #Åsikt, Sociala Medier
Ett svar på mitt inlägg som lyder:
I #mittsverige finns det resurspersoner till alla barn som behöver det i skolan, så att alla barn får samma förutsättningar
Tillägg: Inte för att jag ser någon koppling på skolornas indragningar på resurspersoner och invandrarpolitiken…
Tillägg2: En bit senare in i diskussionen, nej inte smygrasist, fullblodsrasist! Gick inte att föra en vettig diskussion, hade inga belägg för sina påståenden, bara en massa siffror som hen inte kunde redovisa var hen hittat. När jag bad om länkar så vändes allt mot mig att jag skulle bevisa det jag sa, när jag påvisade att hen bytte ämne och efterfrågade länkar igen försvann människan….
17 tisdag Apr 2012
Posted in #Åsikt, BarnViktigt
Jag hakade på ett inlägg från Lady Dahmer
Tack mamma för att du möjliggjorde en tonårstid av roliga och galna fyllor. Jag delade med mig till mina vänner. De tackar också.
Diskussionen var om huruvida tonåringar dricker och hur de dricker. Den gängse uppfattningen är att alla tonåringar dricker och dricker mycket. I och för sig var det nu ett tag sedan jag var tonåring men trots att min mamma då köpte ut några gånger och kompisens 20-åriga pojkvän, så var jag aldrig drängfull ute bland folk. På en kväll kunde jag dricka 4 öl kanske, och då pratar vi 8-9 timmar.
Jag tror det beror på att jag lärde mig hemifrån hur man umgås i alkoholens sällskap. Min mamma är nykterist och min pappa var aldrig direkt full, ett par öl, eller motsvarande annat, var max. Jag har sett min pappa jättefull efter en firmafest en gång som barn. tror (obs! tror) jag har sett honom ordentligt påverkad en gång till men så var jag mellan 20-30 någonstans.
Tror jag mina barn kommer följa samma väg?! Jag tänker inte förutsätta det, så långt kan jag sträcka mig. Jag hoppas ju att de får lära sig nåt vettigt här hemifrån men jag tror inte att de kommer hålla sig borta från alkohol som tonåringar. Att tro det är att vara naiv, tycker jag.
Mina barn kommer dricka, jag kommer inte förbjuda det då jag tror att förbud skapar begär, det är ju som att be dem dricka. Däremot kommer jag vara mycket noga med att OM de nu gör valet att dricka så VILL jag att de/någon ringer så jag kan hämta. Jag vill verkligen inte att de ligger avdäckade i ett dike och badar i sina egna spyor.
Visst, jag kommer inte vara världens lyckligaste men de får ta att jag blir besviken på dem. De pumpas redan nu fulla med att jag kommer alltid älska dem oavsett vad de gör, men att jag blir ledsen och besviken ibland, men det betyder ju inte att jag älskar dem mindre för det.
Jag tror på att lära barn alkoholumgänge, nu menar jag inte att lära dem supa utan att aktivt visa ett sund förhållande till alkohol. Vi är inte nykterister och njuter av ett glas vin då och då. Vi super oss inte drängfulla här hemma, vi bråkar inte, vi grälar inte, vi diskuterar inte när vi sippar på vårt vin. Barnen får lära sig man njuter av lite alkohol istället för att råsupa och ha någon tävling om vem som däckar först. Vi tar ett glas vin/en öl till maten och lite whiskey till kaffet om det är högtider eller vi hälsar på hos släktingar (på Teskedspappans sida, min egen släkt var det längesedan jag såg)
Jag minns släktfesterna från när jag var liten och det kan väl sägas, släkten var väl inte den bästa på att uppvisa ett sund förhållande till alkohol…. Och så mycket hoppas jag att ni begriper, barn gör inte som du säger, barn gör som du gör. Barnen ärver ditt förhållningssätt till alkohol.
Vi omtalar aldrig alkohol som någonting häftigt, någonting som man måste göra, de får lära sig att man kan lika gärna avstå, det finns inget tvång i att dricka. När barnen kommer upp i tonåren så ska de ha väldigt klart för sig, jag. köper. inte. ut. (fett punkt slut). De kan spela upp en hel repertoar av drama, belasta mig med världens sämsta samvete men jag. köper. inte. ut.
Jag har anmält vid några tillfällen, vuxna där jag fått reda på att de har köpt ut till egna/andras barn. Jag kommer hålla hårt på den detaljen. Det diskuterades även idag om ifall man ska köpa till sin 18-19-åring men även där är jag solklar. De får köpa sprit på krogen, men det är fortfarande olagligt att köpa ut till en 19-åring, så det lär ju inte hända här.
Det är också som så, att den som bjuder mina barn på alkohol/knark snabbt blir varse om vad uttrycket ”you can run, but you can’t hide” innebär….. Jag är ungefär lika timid som en varghona eller björnhona om någon skadar mina barn.
Jag kommer inte tro att mina barn inte ljuger för mig eller försöker lura mig. Jag tillhör inte den där kategorin föräldrar som säger ”det skulle hen aaaaaldrig göra”, på det har jag typ ett enda svar; För Eller Hur!!! Nästan alla tonåringar är närmast likadana och att blåögt tro på allt de säger är bara naivt…. Förutsätt att dina barn försöker bedra dig lika mycket som du försökte trixa bort dina föräldrar….
Och givetvis delar Teskedspappan min åsikt, det här är nåt vi båda har diskuterat fram….
14 lördag Apr 2012
Posted in #Småbarnsliv, BarnViktigt
En nätkompis har omnämnt det som Magdalena-metoden, känns lite som ”Sova hela natten kuren” men det är långt ifrån vad Anna Wahlgren står för…
Jag är en sådan där som lätt ammar ungarna till sömns länge, så länge som ungarna själva vill… Ludde slutade amma vid 5,5 mån för då hade han upptäckt mat. Med Ian så hade jag 2 influensor och en kräksjuka på mindre än 4 veckor så mitt under sista influensan så försvann mjölken! Vi hade några heltiska dygn med matvägran, hysteriskt hungrigt barn vid bröstet och täta kontakter med amningsmottagningen men inget hjälpte, till slut insåg Ian hur gott nan2 var när man är hungrig.
När Alfred var 2 mån dippade den redan tunna pojken ordentligt i vikt och hysteriska BVC sabbade allt med ”han måste få stödmatning med ersättning” och ”din mjölk är näringsfattig”. Mitt föräldraförtroende fick sig en knäck och jag lyssnade på dem, tyvärr…. med resultatet i ryggen så hade jag nog väntat ut det hela som jag tänkt och inte tillbringat 2 månader med att förtvivlat få honom att äta ersättning…
Hannes, ja han är ett eget kapitel i amningshistorien… vid 2 veckors ålder gjorde han tvärtemot vad Alfred gjorde och sköt rätt upp i vikten! På 3 veckor gick han från normalkurva till +3 och han är fortfarande kvar på plussidan medan de andra håller sig på minussidan….
Men det var ju inte det jag skulle prata om *ehem* utan hur vi gick från att de kategoriskt bara kunde somna i famnen till att somna tillfreds i egen säng. Vi har samsovit så länge som vi och barnet har kunnat sova bra, för att sedan övergå till att sova i samma rum och till slut sova i samma rum som sina bröder. Inget barn sover ännu ensamt om de inte väljer det själva. För 2 nätter sedan delade Ludde och Alfred säng, de sover gärna skavfötters och jag tänker inte hindra dem så länge de själva vill. Det är en trygghet för dem.
Inget av barnen har ”kurats” före 1 års ålder, innan dess har det gått bra att ha dem mellan oss eller i spjälsängen (utan långsida) som stått på min sida av sängen, de har haft en egen säng i sängen men har oftast legat tätt intill ändå. Alla utom Ludde som redan tidigt självmant valde att ligga själv, han ville inte samsova och sov bäst i sin spjäla, 30 cm ifrån mig.
Inget av barnen har tagit längre än 10 dagar på sig att gå från famnsomnare till att somna tryggt själva.
Första kvällen så har jag lagt dem i sängen och satt mig med ryggen mot spjälsängen och läst en bok eller sett på tv (jag är tvångsmässig ”måste-se-på-tv-innan-jag-ska-sova”). Jag har suttit där, funnits där men inte uppmärksammat dem. Har de påkallat min uppmärksamhet så har jag bara rest på mig och lagt dem ner i sängen utan att säga något, för att sätta mig igen. Som längst har det tagit 34 min för dem att somna och endast ett barn har gråtit med tårar, men aldrig så att han har byggt upp hysteri, utan gnäll-gråt…. De andra har gnällt när tråkiga mamma inte velat busa med dem utan bara lagt dem ner på sängen igen…
Sedan har jag gjort likadant, samma rutin varje kväll, med den skillnaden att när de lägger sig ner och somnar snabbt själva så har jag flyttat mig 1 m längre bort. Kvällen när de upptäckt att jag flyttat på mig så har de tagit längre tid på sig att somna men snart insett att rutinen är den samma, bara att jag sitter på ett annat ställe och de inte längre kan dra mig i håret.
Efter ett antal dagar så har jag kommit så pass långt att jag suttit utanför dörren och de har somnat inom 5 min. Nästa gång har jag inte flyttat på mig utan bara stängt dörren till hälften, de har sett mig men inte mitt ansikte… nästa gång har jag sedan stängt dörren så pass att de inte ser mig heller. Den detaljen har gjort att det har blivit lite rabalder och de har gått till att ta 15 min på sig att somna istället, ett par kvällar… men när de har insett att jag finns där i alla fall så har de somnat i vanlig ordning snabbt.
Förvisso måste man inte lära barnen att sova själva, funkar samsovningen och alla sover bra så finns det ingen anledning att kura. Så länge något funkar för familjen men ändå inte följer ”gängse uppfattning” så är det ändå inget problem. Skit samma om ni samsover tills barnen är 4-5 år, vem lider av det om inte ni gör det? Folk kan ha uppfattning men man ska inte bry sig, det är ni/jag som sover med barnen, inte de. Det kan jag lova er, när de kommer upp i tonåren så tror jag inte de vill samsova längre….
Jag tycker det är hysteriskt när man läser att ”min 2 månader gamla bebis sover inte själv, vad ska jag göra?”, pja…. lägg den i din säng och låt den sova hos dig? Jag har svårt att tro att en frisk, nykter människa skulle rulla över sitt barn och kväva den i sömnen. Teskedspappan tillhör kategorin människor där man behöver typ ångvissla för att väcka och han har lagt sig på mig ett par gånger utan att märka det.
Däremot har han aldrig lagt sig på något av barnen och har han varit på väg så har han studsat bort. Jag har själv sett det….
Känner man att man behöver göra en sådan här sak och känner sig osäker på hur man ska göra så ta ett djupt andetag och börja lita på dig själv. Du känner ditt barn, du hör när det går från eventuell gnäll-gråt till ”du överger mig-gråt” och då bör man backa eller byta taktik… Det kan vara allt från att vänta med kurandet ett tag till att vända på sig och sitta och klappa på pannan eller nynna lite….
Lycka till!