Imorse vaknade jag strax efter 6 av att Hannes låg i min säng och trummade med fötterna obekvämt nära mitt ansikte.
Jag hade glömt att sätta tv:n på sleep så den har stått på hela natten, i och för sig ett bra kvitto på att jag har sovit ostört!
Sjutton vet dock hur länge barnet legat där och tittat på tv, nåja han störde inte mig eller någon annan så det är väl ok.

Morgonen har kantats av en liten pilt med ett underbart morgonhumör som har smittat av sig på alla andra här och det var först när det skulle kivas om vem som skulle gå på först på skolbussen som det blev sura miner.

Nä, mina vänner! Brassa på en hink kaffe och börja fundera på momsredovisningen….

Detta avgrundsvrål vaknade jag av imorse… Klockan var 5:45 och det lilla ynglet ansåg att det var uppstigning då!

Vaffan, tuppen gol inte förrän 7:25 ju!!

Det lilla underbara kräket till barn kastade sig från dubbelsängens andra sida, gjorde en volt i luften och landade på min rygg! Jag låg lojt på mage i sängen och sov!

Barnet satte sig gränsle över ryggen och tog tag i mitt hår och började brumma…. han körde bil….
På den halvtimmen jag stod ut parerade jag sparkar i ansiktet, fick ett bitmärke i benet, blev av med en tuss hår (som jag återfann i barnets hand), blev pussad ett antal gånger, fick ett finger i örat och ett annat i näsan, när han skulle dra ner blöjan för att leka tittut med snoppen, gick jag upp….

Även jag har gränser och jag leker ta mig fan inte tittut med en snopp! 😉

När jag hade borstat tänderna på Hannes så stolpade han iväg mot trappan och öste slängkyssar runt omkring sig.

-Vem har lärt dig det? undrade jag.
Han fortsatte att slänga kyssar (läs; mer slå sig själv på munnen)
-Är det Marie-Louise som har lärt dig? *slängpuss*
-Är det Jessica som har lärt dig?
Han skakar på huvudet och säger
-Ulla (läs; Olla)
-Är det Ulla som har lärt dig?
Barnet petar näsan, hittar nåt…. smakar…
-Men Haaaaaanneeeees….
Barnet erbjuder mig snorkråkan
-Nä, dina snorkråkor får du äta själv…
-Hejdå
Barnet går iväg och slänger pussar omkring sig….

Nu bestämde sig Hannes för att trasha en påse med pastasnäckor. Förvisso de små påsarna med 200 gr bara men de är små, de där glutenfria Glutisarna…..

När man hör smattret på golvet så vet man direkt vad han gör och man känner bara hur man vill sätta sig i ett hörn, skaka okontrollerat och bara tvinna en hårslinga mellan fingrarna.
Jag fick dock en spak 2-åring att hjälpa till att plocka upp alla pastasnäckorna och stoppa dem i en frys påse istället…

Alltså, en mammig 2-åring är det mysigaste som finns! Dessa små underbara armar runt halsen och alla goa pussar…. men allt bärande på en 15 kgs klump är inte bara tonande på överarmar och axlar utan även påfrestande på ryggen. Jag har allvarliga planer på att köpa en ringsjal, smidigt att ha med när inte sulky är det första man tänker på heller, t ex när man åker museitåg….

Vad jag däremot inte kommer sakna är de här fullständiga bryten när man tar bort något, säger nej eller på annat sätt totalt går emot barnets vilja… det är i och för sig utmärkt träning på att ”välja konflikter” och det med väldig omsorg. Jag menar att han kastar kritor överallt gör inte så mycket om man jämför med vilken volym han kan åstadkomma om han inte får göra det.
Gränsen går vid att rita utanför papper… äta går också bra…

Igår när jag hämtade på dagis så höll jag på att få ett psykbryt! Ungen vägrade komma, garvade och sprang åt andra hållet. De där sjyssta dagisfröknarna stod bara och skrattade! Men hjälp mig fånga in eländet istället!!! Nåja, då hade jag faktiskt lika kul som de….

Jag är så otroligt glad att jag kom igång med Citalopram när jag gjorde det, för de här sista 2½ veckorna har varit enkla i förhållande till förut. På dessa 17 dagar har jag haft två, kanske tre fullständiga bryt på ungarna, sådana där bryt att man bara vill sitta och spela på läpparna i ett hörn, hysteriskt snyftande. Det var vad jag hade per dag förut!

Jag är nöjdare med mig själv som förälder, jag har inte lika dåligt samvete längre. Jag mår bättre och barnen mår också bättre. De har inte längre lika många konflikter emellan varandra och inte heller med mig. Det här med att inte bara vara arg jämt är så skönt!

Jag hade aldrig klarat av Hannes humör för egen maskin, inte så här smärtfritt i alla fall…. När han vrålar så ignorerar jag honom. idag har jag gått med hörselproppar t ex. Förut hade jag säkert gråtit ett par gånger också, särskilt när pastasnäckorna landade på köksgolvet….

Jag saxar allt från Facebook, rätt av..

Barnet (Hannes) som vrålar så väggarna bågnar, har inte blivit slagen, har inte klämt sig eller blivit brännmärkt, jag sa bara nej till att öppna kylen för att äta dressing direkt ur tuben….

En arg två-åring är en ARG två-åring… och det finns inget stopp heller…. öronen skallrar…

Jag trodde dosetten skulle säkerställa att jag fick rätt piller och rätt antal…. men hittade dubbel dos i kvällens fack…
Det är nu inte så mycket mediciner som det låter, en enda faktiskt, men det är omega3, femal balans, d-vitamin och rosenrot

Om jag skulle göra kaffe så jag fyller badkaret… Man måste väl bli piggare om man marineras i kaffe?

SOV UNGE!!!!
*ålar, snurrar, sjunger, brummar och nu cyklar med fötterna*

Jag: -Ska du till dagis imorgon, Hannes?
Hannes: *nickar*
J: -Ska du träffa någon då?
H: *nickar* -min Ulla
*sött*

Barnet som vrålar så att hela Oskarström skallrar är Hannes som är förbannad för att han inte får ta ut duplo…

Lilla barnet sover, tillbringade halva förmiddagen med att torka spyor då han hostade till han kräktes, typ en miljarrrrrd gånger. Han har ju kräkreflexen mitt på tungan typ, får han mat långt bak i munnen är det kört.
Nu sover han gott efter någon timmes lek utan hostningar….

En två-årings mammighet är sååå mysig med alla goa kramar och små armar runt halsen, dock inte allt bärande och gnällande när man inte kan bära honom…

Idag försöker jag stå ut med gnällig Hannes som tokvrålar så fort det inte går som han vill…. Typ varannan minut…

Bytte batterier i Hannes cirkuståg, nu låter det mycket igen men jag hör var han är och behöver inte springa hela tiden…

När man känner att huset är överfullt, stökigt och smutsigt…. Då tittar man på ”how clean is your house” och ”maniska samlare” och vips så har man perspektiv på tillvaron igen…

Fick hämta en febrig Hannes på dagis, har varit goskudde, tågbana, sjuksyster och catering sedan dess. Den bra dagen igår efterföljdes av en dålig natt… Hannes drömde och blev riven av kattunge, var uppe hos honom 6-7 ggr, sedan började mina tankar snurra… JOBBIGT!!!!

05:58 på onsdagsmorgonen blev han så 2 år, den lille busen…

Det går så fort men känns som att han alltid har varit här, han är redan en komplex liten personlighet som har kommit på att teckenspråk och ljud är ett perfekt sätt att kommunicera, vem behöver ord liksom?

Vi har redan firat honom ordentligt och han har noll koll på vad det är för dag så vi lade inte så mycket krut på dagen. Han blev ordentligt firad på dagis så lite baluns blev det.

Så grattis mitt hjärtegull, mamma älskar dig….