Etikettarkiv: Hannes

Hannes är nu IgA-testad

31 torsdag Maj 2012

Posted by in Celiaki-Laktos

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Så får vi se vad testerna säger…. Ärligt talat tror jag inte att testerna är positiva och påvisar celiaki utan att han har perfekt halt av transglutaminas-antikroppar,

Men vi får se vad som händer…

Jag tror att läkaren gick med på tester enbart tack vare att Ian har fläckvis celiaki och att Hannes har 2  syskon med det. För han uppvisar verkligen inte några som helst klassiska symtom på det, men det är ju tydligen vanligt att man inte gör det.

  • Hans symtom är att magen pendlar mellan betong och gegga, aldrig nåt som kan benämnas bra.
  • Han går inte längre upp direkt i vikt, han står still på den vikt han har sedan ca 6 mån.
  • Han har problem med huden som enbart en handkräm råder bot på, nu kommer jag inte ihåg vad den heter, men det är en norsk som har varit på reklamen på tv. Inget annat funkar, förutom Inotyl och den förstör ju kläder.
  • Han gnäller till och från på nätterna, han kan gnälla, dra upp knäna mot magen eller spänna sig som en ostbåge, 3-4 ggr/natt när det är som värst. Vissa nätter sover han lugnt men det är sällan.
I övrigt så nä, inga solklara symtom.

Bergodalbanedagen….

30 onsdag Maj 2012

Posted by in #Småbarnsliv, Företaget

≈ 4 kommentarer

Etiketter

,

Dagen har inte varit att leka med, jag är helt slut…

Det började med att Hannes vaknade 5.30 idag. Lagom kul när han sov länge och fick väckas kl 6.45 igår när Teskedspappan tog dem till skolan/dagis… Ian slängde på på masken ”jag-mår-inte-bra-i-magen” och konstaterade att han nog ätit något med gluten, ja tjena, han var trött helt enkelt och sov till 10.30! Sedan var det inget som helst fel på honom. Morgonen började i nedförsbacke med andra ord.

Jag hade en lugn morgon med frukost, kaffe och lite jobb och lagom när jag skulle gå ut och skrapa fönster så vaknade både Ian och Teskedspappan och så kom nya äggkläckaren!
Vilken skillnad! Det tog 30 min att montera den och sedan 20 min för den att få upp både temp och luftfuktighet. Nu står barnen på köksbänken och åker bergbana eller nåt. De gungar fram och tillbaka i den automatiska ”äggvändarkläckaren”. 10 st ägg av Orusthöns ligger i…. Helt plötsligt var det världens jävla backe rakt upp!

Kan tillägga att kläckaren kommer från [Zooimporten]!

Sedan skrapade jag fönster och plockade ur glaset ur ena rutan, tills det var dags att hämta barnen. 

Ludde var inga problem, inte heller Alfred på dagis, när vi sedan gick över till den andra avdelningen så började den enorma nerförsbacken. Hannes hade trillat när han skulle upp för 2 trappsteg och kört framtinderna rakt in i läppen, vi snackar ett riktigt jäkla jack! Det hade tydligen varit ett ordentligt blodbad där…
Nåja, tänderna satt där de skulle och ett djupt jack i läppen är inte hela världen, det här var liksom 1/3 av det som Ludde hade för 7 år sedan, den komiska detaljen är att Ludde slog ut sin tand och fick sitt läppjack den 20/5, Hannes den 30/5…

Jag åkte hem och lämnade de två stora hemma och tog Hannes till vårdcentralen. Vi bor 300 m bort. Jag tänkte de kanske kunde limma, för han drog upp det hela tiden så det började bara blöda igen….

Medan vi satt i väntrummet gjorde jag dagens goda gärning, jag hittade en iPhone! Jag lämnade in den i kassan och 10 min senare kom en 15-åring-isch inspringande med vild blick och som blev hysterisk när telefonen inte låg där! Jag bad hen vända sig till kassan, den fanns där…

Vi kom in och läkaren försökte lugna mig att det var inte så farligt och det kommer läka sååå fint och jada jada jada…. Till slut fick jag avbryta henne och förklarade att jag var inte så hysterisk som hon trodde, det var liksom 5:e eller 6:e tejpningen/limningen vi gör och det här lilla jacket var ju inget, jag ville bara ha hjälp så att han slutar dra upp det hela tiden. Läkaren garvade, jag förstår inte varför…

Limma gick inte i slemhinnor och den tejpen de hade funkade inte heller på slemhinnor, men kanske kunde de sätta den på tvären, på själva läppen? Den första strippen satt i ca 3 sek tills Hannes hade dragit bort den. Den andra satt tills vi kom hem, den tredje ytterligare en halvminut, sedan gav jag upp och gav honom mjölk i pipmugg. Han njutningssippar då och han trycker ihop läppen samtidigt som han inte håller på att dra i den med tänder och fingrar.

Jag anländer hem totalt dränerad på energi och får en energiboost när jag öppnar brevlådan, där ligger ett paket från ERA Garden! STICKLINGARNA!!!
Lite pelargoner kan genast få dagen att bli bättre igen! När jag öppnade och fick se att det var tre sticklingar istället för de två jag beställd så blev ju den där backen ytterligare lite brantare mot toppen! De två jag hade beställt var lite små så jag fick en för det, ingen är gladare än jag!!!

Nu borde jag göra en massa saker här hemma, men jag orkar helt enkelt inte…

Bilder från dagen:

Nu är pelargonerna ute igen!! Inatt ska det bli 8 grader och jag tänker ha is i magen och låta dem stå ute…

Det kom världens åskskur från de där molnen

Den Kaukasiska Racerterriern konverterar till surikat emellanåt och sitter på sin hög..

Rotavirus sucks!

17 torsdag Maj 2012

Posted by in Hälsa

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

,

Nåja, nu är det inte konstaterat rotavirus, men jag skulle lätt kunna lova äta upp något om det visar sig att jag har fel. Måndagens sjukvårdskontakt på barnakuten var också övertygad…

Vad hände då?

På torsdag eftermiddag bajsar han väldigt löst och illaluktande…

På kvällen kommer Ludde ner och säger att Hannes har kräkts, mycket riktigt, barnet simmar i sina egna spyor och det var bara att bära ner i duschen… När allt var sanerat och barnet fixat så hamnar vi på soffan. Han kräks totalt 4 ggr på kvällen, vid 20-tiden i sin säng och sedan i duschen. 21.30 kräks han två gånger till med ca 20 min mellanrum.
Jag somnar i soffan vid 23-tiden och vaknar vid 01 och då har han feber, 38.2 grader.

Nyduschad i soffan

Han sover resten av natten lugnt i broderns säng för min ischias säger att jag inte ska bädda några sängar, framför allt inte spjälsängar.

Fredagen går i febers tecken, han ligger mellan 38.5-39 grader i temp. På eftermiddagen får han febernedsättande när han vaknar till. Han dricker mycket och äter lite mat. Teskedspappan kommer hem från sin konferens och jag och Ian gör nödvändig veckohandling

Barnen får glass men Hannes som inte gillar glass fick en klubba men inte ens den orkade han med. Han är väldigt hängig och sover mest.


Lördagen har hela familjen återgått till vanligt kör, förutom Hannes som inte gör mycket annat än att äta smörgåskex, kakor, lite välling och massor med juice och vatten. Nåt annat får vi inte i honom. Nu på lördagen kommer de vattniga diarrérna, [precis som det står] och febern har försvunnit under natten. Han sover otroligt mycket!


På söndagen är han hyfsat pigg och kräks en liten *blörp* efter middagen som han äter yttepytte av. Han är ändå så pass pigg att vi sätter honom i vagnen och kör en geocachingrunda. Magen är fortfarande helt lös, men han verkar ”tom” och det kommer bara några blöta fisar… typ…

På måndagen börjar det om känns det som. Enda bajset på dagen är en blöt blöja på morgonen och som orsakar ytterligare sanering av sängen och alla sängkläder åker in i tvättmaskinen.
Han kräks upprepade gånger, sover och allt han äter och dricker under dagen kommer i retur. När han inte kräks, sover han.

På kvällen blir jag orolig när han inte har kissat mer än en skvätt på morgonen och ringer sjukvårdsupplysningen. De tycker vi ska åka in.
19.30 ringer vi på dörren till akuten och blir invisade i karantänrum eftersom de inte vill ha in oss på barnakuten. Hannes är jättehängig och reagerar inte på nåt, allting de hittar på med honom struntar han praktiskt taget i.
När sköterskan lämnar rummet så blir han lite mer framåt, han hoppar ner från sängen och undersöker rummet lite, hoppar på vågen och tar på sig mössan och försöker få på sig skorna, han ska hem!
20.30 kommer de in med vätskeersättning och han sörplar i sig nästan hela glaset, tesked för tesked… framåt 21.00 tröttnar han på alltihop och lägger sig ner och några minuter senare har han somnat.
21.30 kommer sköterskan in igen och efter lite statusuppdatering så frågar jag om vi inte kan åka hem istället, de såg inte att det skulle vara några problem och skulle han vara dålig under tisdagen så skulle vi ta kontakt med VC i Oskarström eller återkomma….


Tisdagen började med att han sov fram till 14.30, mer eller mindre. Han åt någon deciliter majsvälling på morgonen och drack vatten under dagen. Han fick i sig en deciliter majsvälling till vid lunchtid och när han vaknade på eftermiddagen knallade han upp från soffan och påvisade tydligt att han skulle ha huneyloops i en mugg och sitta och knapra på.

Två gånger fyllde han på muggen och fick väl en kickstart med allt socker för sedan var det mer fart än vad det varit på flera dagar. Man såg en tydlig pigghet som ökade allt eftersom. Han åt en liten portion middag och var riktigt tjurig när han skulle gå och lägga sig och ville absolut vara uppe lite till….


Onsdagen och vi börjar närma oss en vecka med rotavirus, 7:e dagen av 10…..
Han sov oroligt från 5.15 så jag hämtade honom och lade honom i vår säng där han sov vidare om än oroligt.

Vi tog oss upp till skolan och dagis men Ludde hade ont i huvudet idag och fick vara hemma, Affe och Ian tog sig dit de skulle.
Hannes höll i gång närmast som normalt idag och var en smula gnälligare än vanligt och sov middag mellan 11-12.30. Han åt som vanligt, lite mindre portioner bara och hans mage hade den ”normala” konsistensen som ändå inte är normal. Dock var det väldigt ljust pga att han kräkts upp så mycket galla…
Han gick och lade sig i normal tid, kändes konstigt att ha honom vaken hela dagen när han har sovit mest hela dagarna i snart en vecka…

Bilen är egentligen inte suddig, han skakar friskt på huvudet när jag frågar om han ska gå och lägga sig…

Torsdag och vi börjar på ny omgång. Ja inte för Hannes, han har jag klassat som frisk idag så det blir dagis för honom på måndag.

Däremot så har de andra bröderna börjat nästan exakt samtidigt. Ludde kom in och väckte oss kl 5.15 imorse och sa att Ian hade kräkits, sedan drog Ludde igång vid 12-tiden och Alfred att par timmar senare…

Behöver jag säga att jag är psykiskt vrak nu? En vecka till med det här möget?

Uppdaterat: Så blev inte fallet… 1½ dygn och de tidigare sjuka barnen är som illrar på uppåttjack… Men vi har dem hemma tills tisdag minst så att alla blir nöjda och glada…

Ibland, jag säger bara ibland, vill jag gråta…

23 måndag Apr 2012

Posted by in #Småbarnsliv

≈ 2 kommentarer

Etiketter

Var ensam med barnen i helgen…. Maken var iväg på konsultuppdrag och jag skulle avverka bl a simskoleavslutning själv, med 4 st barn varav 3 st är med i simskolan.

Hannes barnvakt var inte tillgänglig i helgen så jag tog beslutet att ta med honom. Han har inte varit med på simskolan sedan han satt fastspänd i bilbarnstolen…. Nu mera är han ytterst mobil av det mer ”stånga-pannan-mot-kaklet”-hållet….

Fast det började redan långt innan vi ens kommit hemifrån…. När jag sade till de andra tre att det var dags att sätta på sig ytterkläderna och åka så passade Hannes på att öppna kylskåpsdörren och hälla ut 3 dl grädde på köksgolvet!!! Så istället för att klä på pattaglytten så låg jag, Ludde och Ian på knä i köket och torkade grädde…

Mitt i all stressen så glömde vi sophinken på köksgolvet, så när vi väl kom hem igen så hade byrackan Selma hjälpt till och spridit ut den – inkl bajsblöjan – på hela bottenvåningen!

Det är tillfällen som det här som jag bara vill sätta mig i ett hörn och hysterisksnyfta, men vad hjälper det?

Teskedspappan: Kan du säga Polisbil?
Hannes: Ditti poliiiiii!

Så här lärde jag mina ungar somna i egen säng….

14 lördag Apr 2012

Posted by in #Småbarnsliv, BarnViktigt

≈ 5 kommentarer

Etiketter

, , ,

En nätkompis har omnämnt det som Magdalena-metoden, känns lite som ”Sova hela natten kuren” men det är långt ifrån vad Anna Wahlgren står för…

Jag är en sådan där som lätt ammar ungarna till sömns länge, så länge som ungarna själva vill… Ludde slutade amma vid 5,5 mån för då hade han upptäckt mat. Med Ian så hade jag 2 influensor och en kräksjuka på mindre än 4 veckor så mitt under sista influensan så försvann mjölken! Vi hade några heltiska dygn med matvägran, hysteriskt hungrigt barn vid bröstet och täta kontakter med amningsmottagningen men inget hjälpte, till slut insåg Ian hur gott nan2 var när man är hungrig.

När Alfred var 2 mån dippade den redan tunna pojken ordentligt i vikt och hysteriska BVC sabbade allt med ”han måste få stödmatning med ersättning” och ”din mjölk är näringsfattig”. Mitt föräldraförtroende fick sig en knäck och jag lyssnade på dem, tyvärr…. med resultatet i ryggen så hade jag nog väntat ut det hela som jag tänkt och inte tillbringat 2 månader med att förtvivlat få honom att äta ersättning…

Hannes, ja han är ett eget kapitel i amningshistorien… vid 2 veckors ålder gjorde han tvärtemot vad Alfred gjorde och sköt rätt upp i vikten! På 3 veckor gick han från normalkurva till +3 och han är fortfarande kvar på plussidan medan de andra håller sig på minussidan….

Men det var ju inte det jag skulle prata om *ehem* utan hur vi gick från att de kategoriskt bara kunde somna i famnen till att somna tillfreds i egen säng. Vi har samsovit så länge som vi och barnet har kunnat sova bra, för att sedan övergå till att sova i samma rum och till slut sova i samma rum som sina bröder. Inget barn sover ännu ensamt om de inte väljer det själva. För 2 nätter sedan delade Ludde och Alfred säng, de sover gärna skavfötters och jag tänker inte hindra dem så länge de själva vill. Det är en trygghet för dem.

Inget av barnen har ”kurats” före 1 års ålder, innan dess har det gått bra att ha dem mellan oss eller i spjälsängen (utan långsida) som stått på min sida av sängen, de har haft en egen säng i sängen men har oftast legat tätt intill ändå. Alla utom Ludde som redan tidigt självmant valde att ligga själv, han ville inte samsova och sov bäst i sin spjäla, 30 cm ifrån mig.

Inget av barnen har tagit längre än 10 dagar på sig att gå från famnsomnare till att somna tryggt själva.

Första kvällen så har jag lagt dem i sängen och satt mig med ryggen mot spjälsängen och läst en bok eller sett på tv (jag är tvångsmässig ”måste-se-på-tv-innan-jag-ska-sova”). Jag har suttit där, funnits där men inte uppmärksammat dem. Har de påkallat min uppmärksamhet så har jag bara rest på mig och lagt dem ner i sängen utan att säga något, för att sätta mig igen. Som längst har det tagit 34 min för dem att somna och endast ett barn har gråtit med tårar, men aldrig så att han har byggt upp hysteri, utan gnäll-gråt…. De andra har gnällt när tråkiga mamma inte velat busa med dem utan bara lagt dem ner på sängen igen…

Sedan har jag gjort likadant, samma rutin varje kväll, med den skillnaden att när de lägger sig ner och somnar snabbt själva så har jag flyttat mig 1 m längre bort. Kvällen när de upptäckt att jag flyttat på mig så har de tagit längre tid på sig att somna men snart insett att rutinen är den samma, bara att jag sitter på ett annat ställe och de inte längre kan dra mig i håret.

Efter ett antal dagar så har jag kommit så pass långt att jag suttit utanför dörren och de har somnat inom 5 min. Nästa gång har jag inte flyttat på mig utan bara stängt dörren till hälften, de har sett mig men inte mitt ansikte… nästa gång har jag sedan stängt dörren så pass att de inte ser mig heller. Den detaljen har gjort att det har blivit lite rabalder och de har gått till att ta 15 min på sig att somna istället, ett par kvällar… men när de har insett att jag finns där i alla fall så har de somnat i vanlig ordning snabbt.

Förvisso måste man inte lära barnen att sova själva, funkar samsovningen och alla sover bra så finns det ingen anledning att kura. Så länge något funkar för familjen men ändå inte följer ”gängse uppfattning” så är det ändå inget problem. Skit samma om ni samsover tills barnen är 4-5 år, vem lider av det om inte ni gör det? Folk kan ha uppfattning men man ska inte bry sig, det är ni/jag som sover med barnen, inte de. Det kan jag lova er, när de kommer upp i tonåren så tror jag inte de vill samsova längre….

Jag tycker det är hysteriskt när man läser att ”min 2 månader gamla bebis sover inte själv, vad ska jag göra?”, pja…. lägg den i din säng och låt den sova hos dig? Jag har svårt att tro att en frisk, nykter människa skulle rulla över sitt barn och kväva den i sömnen. Teskedspappan tillhör kategorin människor där man behöver typ ångvissla för att väcka och han har lagt sig på mig ett par gånger utan att märka det.
Däremot har han aldrig lagt sig på något av barnen och har han varit på väg så har han studsat bort. Jag har själv sett det….

Känner man att man behöver göra en sådan här sak och känner sig osäker på hur man ska göra så ta ett djupt andetag och börja lita på dig själv. Du känner ditt barn, du hör när det går från eventuell gnäll-gråt till ”du överger mig-gråt” och då bör man backa eller byta taktik… Det kan vara allt från att vänta med kurandet ett tag till att vända på sig och sitta och klappa på pannan eller nynna lite….

Lycka till!

"Hej då, pappa!"

02 måndag Apr 2012

Posted by in #Småbarnsliv

≈ 1 kommentar

Etiketter

Idag kom den första ihopsättningen av ord från Hannes!
Det kommer hela tiden enstaka ord och så ordet ”tittadär”. Han har det senaste lärt sig både titta och där men just tittadär var först.

Idag när Teskedspappan gick till jobbet vid 18.50 så var det vinkande och ”hejdå” flera gånger tills det kom; ”Hej då pappa!” och i vanligt mamma-med-blödigt-hjärta-ordning så var det ju så klart sååååå sött!

  • Mamma
  • Pappa
  • Hejdå
  • Hej
  • Titta
  • Där
  • Äja (Ian)
  • Ella (Selma)

Han har inte bred repertoar men han är expert på att komma långt med ”huh-huh-huh” som en liten apunge. Tjattret i kombination med teckenspråk så vet jag oftast direkt vad han vill. Jag tjötar ord med honom för jämnan och ”kan du säga lampa” osv, men icke, på frågan om han kan säga lampa så pekar han på den, så han vet vad lampa är men ser ingen anledning att säga det…

Mitt hjärta höll på att stanna förut…

31 lördag Mar 2012

Posted by in #Småbarnsliv

≈ 2 kommentarer

Etiketter

Jag satt i soffan och höll på med mina garner när Hannes var i köket och helt plötsligt börjar illvråla. Jag tar mig till köket för att se vad han pysslar med och när jag kommer till dörren så blir jag helt iskall.

Där står Hannes med vattenkokaren i händerna och en stor pöl vatten runt fötterna. Alla tänkbara olyckor, operationer, brännskadebehandlingar och annat hemskt far genom mitt huvud de 3 meter jag behöver korsa innan jag är framme. Hjärtat slutar slå och jag lutar mig fram och känner på vattnet – iskallt.

Tack. Gode. Gud.

Nu går min hjärna istället bärsärkagång över vad jag skulle kunna tänka mig och göra med Teskedspappan, som ställde kokaren lite för nära kanten. Vi är fortfarande ovana vid att Hannes når så långt som han gör och man kan glömma sig, olyckor händer väldigt lätt i vardagen när man kanske har ett tjog olika saker igång samtidigt. Den här gången gick det väl, vatten kan man alltid torka upp och Hannes lärde sig kanske, med hjälp av en kalldusch, att han inte ger sig på kokaren en gång till… Men vi vågar så klart inte chansa…

Diskussioner med en 1,5-åring

30 fredag Mar 2012

Posted by in #Småbarnsliv

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Barnet drar fram en stol och sätter sig jämte mig vid datorn, framför honom står skrivaren. Han sitter still ett par minuter och dricker jordgubbsproviva ur en spillfri mugg.

Han böjer sig fram och trycker på escape
Jag tar tag runt hans arm, tar bort den och säger nej.
Han sätter sig med händerna i knät 3 sekunder och försöker igen.
Jag tar tag runt hans arm, tar bort den och säger nej.

Han försöker ställa sig upp på stolen .
Jag säger ”sitt ner”.
Han ruskar på huvudet och säger ”nej”.
Jag tar tag runt hans arm och sätter honom ner.
Gnäll, gnäll och så slår han på skrivaren.
Jag säger ”nej, så gör man inte, man slåss inte”
Hannes övergår till att försöka pilla på knapparna på skrivaren.
Jag tar tag runt hans arm, tar bort den och säger nej.
Barnet viftar efter mig och vrålar ”NEJ!”

Han dricker lite provivia och trycker ut cd-luckan på datorn
Jag tar tag runt hans arm, tar bort den och säger nej. Stänger cd-luckan igen.
Han ställer sig upp på stolen och dansar lite.
Jag säger ”nej, sätt dig ner”
Hannes dansar lite och säger ”nej”.
Jag tar tag runt hans arm och sätter honom ner.

Hannes tar sin BabyBel-ost och kastar den på golvet för han blir arg.
”Nu går du och tar upp den där!” Säger jag.

Hannes går och hämtar osten, lägger den på mitt tangentbord, klättrar upp på stolen och sätter sig. Han tar sin mugg och ost och dricker lite. Han inser att Provivan är slut, klättrar ner och springer ut i köket och ställer muggen på diskbänken, öppnar kylen och hämtar den med jordgubbssmak. Kommer in till mig med provivan och hävdar bestämt att han ska ha.
”Du får hämta muggen också”
Hannes kommer glatt in med blåbärsprovivan (sa jag att vi har magsjuka här hemma? Mycket proviva blir det)
”Nej, muggen sa jag”
Hannes springer ut med blåbärsversionen igen och kommer tillbaka
”vaffan menar du med muggen?!?!?!” (Nåja, han sa väl inte så men jag förstod innebörden)
De andra barnen kommer in och Hannes försvinner ut i köket igen, när han återvänder har han 1-liters förpackning grädde i nävarna. Jag ber Ludvig se till att grädden kommer in i kylskåpet och att han får med sig muggen in.
Hannes återvänder med muggen, hystar upp den på skrivaren (jag böjer mig fram och plockar upp den från skrivaren) och så klättrar han upp stolen, tar sin mugg och dricker nöjt…

Dagens _____ (fill in the blanks)

30 fredag Mar 2012

Posted by in #Åsikt

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , ,

Dagens ”vad är det som går och går…”:
Jag ska åka och handla och Hannes säger hejdå, ungefär 20 ggr innan jag kommer ut i bilen. Den sista hejdå vrålar han hängandes på grinden på yttertrappen.

Dagens som hittat!:
Tankade bilen, stor buss, stor tank och nästan 1200 spänn fattigare, men nu behöver jag inte tanka på ca 6 veckor.

Dagens ursäkta mig…:
Jag står i kön till självscanningskassan och då kommer en man i övre pensionsåldern och knuffar i min kundvagn i min mage (jag är ju albinopygmé som ni vet), för att kunna ta sig förbi.
Jag: -Ursäkta att jag inte hörde att du bad mig flytta på mig.
Mannen: -Men det gjorde jag inte.
Jag: -Nä just det….
Mannen: (Fattar inte ändå att det hör till vardagshyfs att påkalla uppmärksamhet istället för en kundvagnstackling)

Dagens jag förstår inte:
Varför ska man häckla och håna sådant man inte delar åsikt med? Det är din fulla rätt att inte sympatisera med hen, genus, feminism, lchf eller att krokus är en vårblomma. Däremot förstår jag inte varför man måste förlöjliga de som diskuterar för saken eller inte delar samma åsikt? Har man inga bättre argument? Inte bättre diskussionsteknik? Saknar insikt om det elaka de gör? Eller bara ett elakt sinne?

Dagens NEEEEEJ!!!!
Pattaglytten Hannes visar glatt att han kan öppna kylskåpet och plocka fram Provivan…

Dagens missberäkning

Hannes kastade ut muggen och tänkte att den återvänder… väl?

Dagens ”nåt har jag nog lyckats med”:
Ludde fick smaka en bit rökt korv och konstaterar:
”Den där korven var inte riktigt min typ”
Kan det vara så att tragglandet med ”det finns ingen äcklig mat, bara ogod” har satt spår?

Magsjuka is in da house!

26 måndag Mar 2012

Posted by in Hälsa

≈ 1 kommentar

Etiketter

,

Hannes blev akutsjuk igår kväll, bra ena sekunden och sedan en kräka över halva köksbordet…

Tack och lov så kräktes han bara 3-4 ggr och lade bara en racerbajsblöja, som dessutom läckte så vi fick duscha honom och byta nytt i sängen sent på kvällen. Det som varit mest jobbigt är att tvättmaskinen har kraschat exakt samtidigt, när man har nerspydd och nerbajsad tvätt att ta hand om….

Jourcentralen är partyplejset!

22 torsdag Mar 2012

Posted by in #Småbarnsliv

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Jag tar det från början…

När vi kom hem från fritids/förskola så  var vi ute en stund, jag och alla barnen.. nåja hunden var också ute…

När klockan var 16.30 tog jag Hannes och gick in för att fixa innan jag skulle köra Alfred till musiklekis vid 17-tiden. Jag tog av Hannes jackan och lyft honom över grinen in i köket. Han gick iväg en bit och satte sig på golvet och gnällde, ”nåja sitt där då”, tänkte jag och gick på toa.
När jag var klar så försökte Hannes gå men trillade bara omkull! Så fort han lade tyngd på högerbenet så vek det sig bara! 2 min innan hade han gått hur bra som helst på benet!
Så jädra knepigt! När han satt i knät så kunde han fara runt och verkade inte ha ont alls. Han fick pannkaka och det enda han gnällde över var den klena mängd sylt på pannkakan (enligt honom, alldeles för mycket enligt mig). När han kröp eller gick på knäna funkade det bra, men så fort han skulle gå så vek det sig.

Efter en halvtimme ringde jag 1177 och de var väldigt frågande och kopplade mig till jourcentralen. Efter dividerande fram och tillbaka så skulle vi avvakta en timma. Under den timman började han kunna gå mer på benet men det var inte helt bra ändå. När han gick släpade han det lite efter sig.

Vi blev inskickade till jourcentralen och i väntrummet var det full fart! Han försökte springa in på expeditionen ungefär en triljon gånger men varje gång så vek sig benet.

När läkaren kom så gick han bra, jag såg en markering i steget men jag vet ju hur han går, och det gör inte läkaren…. Hon kollade, klämde och hade sig, Hannes urförbannad för att en främling hade mage att röra honom!! Däremot när de tog snabbsänka på honom så sa han inte ett pip! Inte ens när hon stack i fingret rörde han sig eller ens blinkade! Knepig unge…

Snabbsänkan visade inget och vi blev hemskickade med orden ”är det inte bra imorgon så får ni besöka vårdcentralen” (förövrigt var det kärt återseende av favoritläkaren). Hannes vrålade ”Hejdå” från undersökningsrummet ända ut på parkeringen….

Hela vägen hem var det världens dimma och när jag kom hem lade jag en sovande Hannes i sin säng….