Författararkiv: VideHexan

*fult ord* UNGAR!!!!!!!

22 tisdag Jan 2008

Posted by in #Småbarnsliv

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

,

Jag hade just satt på ugnen och stoppat in falukorven, sätter på klockan så jag inte ska missa tiden och går och sätter mig en sväng vid datorn medan ungarna leker… tror jag!

Då har en av dem – gissar på Ian – varit framme och satt på ena plattan!!! Självklart den plattan som jag hade lagt diskhandduken på för att ha när jag ska ta ut korven sedan!! Förvisso ska man inte lägga brännbart på spisen, men jag slarvar alltid bort den när jag ska plocka ut något ur ugnen…

Eftersom dragit i vårt hus är beskaffat på så vis att datrrummet ligger sist i genomströmningen så kände jag bara att det luktade lite konstigt men bara så att jag tänkte att det var nåt skit kvar i ugnen… tills brandvarnaren gick igång!
Jag kommer ut i köket och då brinner det för fullt i handduken, eftersom det är rent linne är det liten oyrande låga så det är ingen fara på färde på det viset, dock är hela köket fullt med stickande rök! Jag får väck handduken från plattan, får tag i en annan handduk och får släckt elden, upp med en plåt och fick över kolbiten på plåten och så ut på trappen med den.
In i hallen och hämta en stol och upp och få ut batteriet ur brandvarnaren innan grannarna ringer brandkåren och så ut på trappen med vatten att hälla på kolbiten.
Upp med fönster, dörrar och på med fläkten och på med bordsfläkten i vardagsrummet.

Nu har det gått drygt en halvtimme och det luktar fortfarande men nu kan man vara inne och jag kan gå igen efter den gigantiska sammandragningen jag fick när jag höll på som värst…

Vi har barnspärr på spisen men den är inte aktiverad när ugnen är igång, så nu har jag plockat bort knapparna – utom ugnen, för den är alltid tom ändå, annars bränner jag saker – och så får vi ha en liggandes som vi använder när vi ska sätta igång en platta. De är nämligen inte första gången de får igång en platta när ugnen är på och jag gör mycket mat i ugnen….

-Phu-

Ian sätter i halsen

22 tisdag Jan 2008

Posted by in Hälsa

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

,

September 2007

Efter middagen var det dags igen, Ian satte reklamgodiset i halsen! Vi höll på ett tag och han fick ju luft men vi fick inte upp den och han höll på att klökas och ha sig. Eftersom vi inte märkte någon förbättring så ringde jag 112.

Under tiden jag pratade med dem så lugnade han sig, slutade klökas, och snyftade bara hysteriskt så det var ju svårt att veta. Operatören tyckte att vi skulle åka in till akuten med honom i alla fall och kolla. Jag stannade hemma med småkillarna och så åkte Jonas in med Ian till akuten. Tack och lov så lät allt bra och han hade nog fått upp karamellen och svalt den, ungefär som Totte när han satte sin godis i halsen.

Jag höll på att kräkas av oro när de åkte, jag var helt beredd på att Jonas skulle ringa och säga att jag skulle komma in…. De kom hem och allt hade bara gått bra…

Middag hos Teskedsfamiljen

22 tisdag Jan 2008

Posted by in #Småbarnsliv

≈ Lämna en kommentar

Teskedspappan – Kom hem från jobbet, luktade mer bajs än tårta om man säger så. Han var helt svart i ansiktet då han svetsat, händerna var tvättade men som de flesta som är chaufförer, så är han svart om händerna ändå. Kläderna är lätt skitiga för att vara moderat i mitt uttalande…. men vafan, min pappa är bilmekaniker – jag är uppväxt med smuts/skit vid matbordet, jag är härdad…

Makens plats är mittemot…
Ian – Sitter på kortändan av bordet, vid min högra sida. Han är jätteförkyld och utsmetat i ansiktet är – förutom sås, bulgur och kyckling – en massa grönt snor….
Ludvig – Sitter på min vänstra sida… han hade tagit på sig uppgiften att sitta och göra konstiga ljud…
*ljud* ojsan *asgarv* jag pruttade *jättelycklig*
*ljud* Men mamma… jag rapade (NÄHÄ?!?! No shit!)
På golvet mellan mig och Ian sitter Alfred i sin babysitter och bajsar ljudligt….

Tröja till mamma

21 måndag Jan 2008

Posted by in Shoppat

≈ Lämna en kommentar


En tröja som jag blev positivt överraskad av, jag menar, dålig bild som inte ens visade hela tröjan…. då ärdet lite grisen i säcken köp…
men för 5 kr (totalt 31 kr) så var jag riktigt nöjd!


Den här skruvdragaren fick Ludvig i födelsedagspresent, 99 kr i auktionsvinst (143 totalt) var ändå billigare än i affären.

Alltså vart vänder man sig??

20 söndag Jan 2008

Posted by in #Småbarnsliv, Hexan talar

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Jag vill ärligt tacka någon för den underbara unge vi har fått den här gången, förvisso är alla våra barn helt underbara men den här är så enkel att det är snudd löjligt!

Förutom de fåtal kvällar när han har ”språngat”, vilket jag kan tänka mig är under 10 dagar utav de 71 dagar han har varit hos oss, så har han gjort samma sak. Han har käkat och sedan somnat. Vissa kvällar kan han vakna några gånger innan han somnar in ordentligt.

Idag är en kväll när han käkade, snackade och log i 5 min och så fick han nappen och somnade in i min famn. Jag tog honom till vagnen och lade honom och han somnade om igen efter 2 gungningar…

Han är glad och go trots en superjobbig förkylning som sänker resten av familjen, men inte Alfred, han sover istället för att kinka och det gör ju att man själv blir en bättre förälder när man slipper en bebis som skriker – oavsett av vad han skriker – och man kan istället njuta av de tre orginella individer jag har blivit berikad med.

Någonstans måste jag ha gjort någonting bra för att få sådana underbara ungar!!!!!!! Det här är vad jag kallar kärlek….

Så…. vart vänder jag mig?!



Så det FINNS alltså hopp om det??

19 lördag Jan 2008

Posted by in #Åsikt

≈ Lämna en kommentar

071016

Hörde om de sk Stureplansprofilerna på nyheterna förut… tänkt, det finns alltså hopp om rättssystemet! Att dessa monster får härja som de har gjort är helt vedervärdigt! Nu tänkter jag bli stereotypisk, men det verkar som att är man uppväxt med pengar så är man ett bortskämt brat som inte har vett att värdera människor efter sig själv… Eller det är kanske det de gör – alla andra är mindre värda än dem själva…

Hear, hear; Föräldrar till barn idag, det är er förbannade plikt att aktivt uppfostra era barn till att respektera och värna om medmänniskor! Hur man uppför sig socialt och att man t ex INTE går runt och kallar tjejer för hora osv… Mina killar kommer få lära sig att stå upp för sig själva OCH sina vänner, lära sig accepterat socialt beteende och framför allt EMPATI.

När man idag ser föräldrar som inte vågar säga nej till sina barn så blir man mörkrädd! Folk frågar mig hur jag får mina barn att lyssna – de är 3½ år och 2 år (den minste vet ju inte ens vad han heter än) – de har fått lära sig från början att man lyssnar! Och jag kräver av dem att när vi är borta så uppför man sig.

Hemma är det ju kaos som hos alla andra eftersom de känner sig säkra i sin egen hemmiljö och visst trotsar de som andra barn. Kanske är jag sträng – som vissa nog skulle välja att kalla mig – men jaganser bara att jag aktivt uppfostrar mina barn, de ska lära sig samhällets spelregler och att det är jag och min man som bestämmer, inte de!

Det enda vi är stränga med är konsekvens och kontinuitet, vi gör alltid samma. De får inte hoppa i sängen ena dagen och nästa dag inte, utan de har en fåtölj de får hoppa i, resten är off limit!

Har vi sagt nej är det nej, såvida de inte kan argumentera bra – jag vill!!! är inget bra argument. Tom 2-åringen som inte pratar ordentligt kan argumentera utan att slänga sig i en hög och tokvråla… vilket han i och för sig också är mästare på.

Vi ger inte efter för att få slut på skriken och protesterna utan killarna får lära sig att ta regler och auktoritet. Vi låter dem inte härja fritt för att ”de är barn”, även barn behöver lära sig och kan lätt uppfatta ”do’s and don’ts”, vi är inga hönsmammor utan de får klättra och utforska men har vi varnat dem för att ”gör man så, så kommer du att trilla och slå dig” och så länge det inte är en allvarlig skaderisk inblandad så får de trilla och slå sig – vilket förhoppningsvis lär dem att de är dödliga…

Framför allt måste de få vara med och prova allt! Vår 2-åring är en jäkel på att källsortera, han vet precis var papper ska ligga, kartong och petflaskor. Glas och metall har han också koll på, och detta har han lärt sig enbart genom att han tycker det är kul att hjälpa till och FÅR hjälpa till! Han har koll på var sakerna från diskmaskinen ska in och jag behöver aldrig ställa in grytor och grytlock, det sker automatiskt när vi öppnar diskmaskinen.

Med kärlek, konsekvens och solklara regler kommer man långt… och jag är tämligen övertygad om att merparten av dagens 15-25-åringar inte är bortskämda med varken det ena eller andra….

Min son är förstörd!!

19 lördag Jan 2008

Posted by in #Småbarnsliv, Tåg

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

(ursprungligen skrivet sep06, Totte = Ludvig)

Min man startade under 2004 en järnvägsmuseiförening, han är obotlig tågfanatiker med särskild böjelse för ånglok…

Jag har varit en ytterst tålmodig fru och har sett åtskilliga timmar, dagar och veckor spenderats i ånglokens sällskap…

Totte är nu 2 år och 7 mån och i fredags förra veckan var vi på öppna förskolan med mormor och lillebror. Totte fick tag i ett Briotåg och lekte tills vi var tvugna och gå hem, barnet bröt ihop och trodde mig inte att vi faktiskt hade 2 sådana tåg hemma. Sedan dess har han knappt lekt med något annat!

I söndags kom maken hem från 150-årsjubileet för järnvägen i sverige och hade med sig en informationsfilm om en särskild typ ånglok, tråkig som f*****n (många a) och ca 45 min lång… Totte blev överlycklig!

I måndagskväll fick han med sig filmen upp och titta på den i vår säng, han somnade under filmen… I tisdags kom han ca 30 min innan läggdags och sa ”mamma, tåg” och jag svarade att han får vänta tills han går och lägger sig, då gick han genast till trappgrinden och skulle gå upp och lägga sig!!! (har aldrig hänt på 2 år och 7 mån). Jag tyckte att han får borsta tänderna först och då vände han mot badrummet med ett glatt ”japp”. Borstning och nattning gick under leenden och utan problem, brukar annars bedrivas under en förtvivlad 2½-årings vilda protester!

Samma sak i tisdags!

I onsdagsmorse kom han tassande (maken var ledig) och viskar lågt ”mamma, tåg” och sedan låg han jämte mig i sängen och tittade på de förb*nnade tågen i de 45 min filmen varade och sedan var det dags för barnen att gå ner till mormor så mamma och pappa fick sovmorgon.

Idag är det torsdag och inte en enda gång har leendet försvunnit från hans ansikte när man sagt att han ska gå och lägga sig, nej, nej… ungen är överlycklig för då får han ju se tåg!

Hade jag vetat att nattningarna skulle gå så bra för att man köpte in en svindyr (235 kr) och urtråkig film så hade vi gjort det tidigare!

Min man har förstört vår son, men antagligen vunnit en nära relation med sonen då de kan åka och greja med ånglok tillsammans… vi har lokstallet 4 mil bort och där finns i alla fall 2 stora ånglok, varav det ena snart ska vara funktionsdugligt… bara de får byggt lock till smörjgroparna så ska Totte få åka med pappa varje gång till lokstallet!

Hoppas bara NÅGOT av barnen får mina intressen smileyså jag får någon som hänger med mig *ego*

¨¨°º© ©º°¨¨°º© ©º°¨¨°º© ©º°¨¨°º© ©º°¨¨°º© ©º°¨¨°º© ©º°¨¨°º© ©º°¨¨

Att leva med ett gäng tågfanatiker…

Min son har brio på hjärnan….
Jag har ju skrivit tidigare om min son som är för 040204 och som är TOTAL tågfanatiker. Jag kan nu meddela att det har utvecklats…

Leksaken som är mest använd och lekt med i detta hushåll är Briotåget! Det är det första som hälls ur sin back varje morgon och han blir extrem förbaskad när lillebror råkar röra någon av kurvorna, raksträckorna eller vagnarna. Lillebror har fått känna hur det känns att få ett Briolok inbankat i pannan vid fler än ett tillfälle!


Maken (som är orsaken till detta tågberoende) råkade en gång visa sonen ett filmklipp, på sin bärbara dator, från Tåg 150 i Gävle – KORKAT – så fort sonen får se att maken plockar fram bärbar dator så kommer det genast ”titta tåg!”. Eller rättare sagt, ”Kicka kåg” eftersom nappen sitter där den sitter. Nu går det ju inte säga ”nej” eftersom svarsrepliken kommer blixtsnabbt ”titta tåg!”. Observera nu att jag aldrig använder frågetecken utan utropstecken i det hela, för det är ju ingen fråga från sonen sett, endast och bara påstående. Detta resulterar i efter 14 st ”titta tåg!” och 13 st ”nej” i varierande tonläge så blir det till slut ”okej, EN gång!”, när sonen har sett sitt tåg ungefär 25 gånger brukar maken få lov att göra det han ska på datorn.

Sedan våren 2006 har sonen sagt ”BIL!!!” så fort vi har kört över motorvägen vid Halmstads norra infart, när vi är på väg in till stan. Ett halvår senare har vi nu gått över till först ”TÅG!!” när vi först kör över järnvägen och sedan ”BIL!!” när vi kör över motorvägen 100 m senare. Sitter man i sin egen lilla värld så vaknar man till, jag lovar… Samma sak inne i Oskarström, där går järnvägen genom hela samhället och vi passerar den till och från dagiset, det blir ett herrans liv om man inte frågar ”var går tåget” när man kör över plankorsningen eller under viadukten, då vrålar ungen ”DÄR TÅG!!!” och pekar och viftar som en blind iller, efter järnvägen…

Idag (23/10-06) höll jag på att köra i diket! Jag och sonen hade varit inne i Halmstad för lite ärenden och vår placering i staden vid sista ärendet gjorde att vi tog ”gamla” vägen hem. Jag sitter i min lilla värld och filosoferar och lyssnar på radion, sonen sitter i bilstolen i framsätet för en gångs skull, för han har nyinköpta husdjuret i knäet och då är det bäst att ha koll på vad som händer så det inte springer en liten mus lös i bilen helt plötsligt. Helt plötsligt VRÅLAR sonen ”TÅÅÅÅÅG!!!!!!”. Jag är glad att vi var ensamma på vägen för jag spratt till rätt rejält! Med hjärtat rusandes i 280 knyck och bilen på rätt ställe på vägen så fortsatte vi resan hemåt, fast den här gången väl förberedd. Varje gång järnvägen syntes så illvrålades det och för att inte tala om när vi var tvungna att passera en plankorsning i Åled! Jag körde sakta över spåren så han skulle hinna se och det gjorde han! Min tinnitus på höger öra kommer vara ett snäpp värre än vanligt de närmsta veckorna.

Vi var också inne på Briobutiken i Halmstad idag för jag skulle ha lite säkerhetsprylar, lillebror har insett hur man öppnar sopskåpet *hrmpf*. Vid något obetänksamt ögonblick råkade jag gå lite för nära hyllan med briotåg och sedan var det stopp! Inte ens med spett och vaselin hade jag fått med mig honom från hyllan utan att hela butiken hade hört larmet som hade gått… Han fick sitta och titta lite på alla tågen och började sedan fingra på en kartong med en sak som jag redan funderat på att köpa till honom i julklapp, ett elektriskt lok som kan stanna och starta själv, med tillhörande spårdelar som ordnar de egenskaperna som loket har. Däremot så hade jag inte för avsikt att köpa det idag då plånboken är ganska tunn 2 dagar innan lön, hastigt och lustigt fick jag roffat åt mig ett Brioånglok för 70 pix och börja vifta med den framför honom istället och verkligen hetsa honom ”vill du ha den här? Du får den om du vill ha den! Det är ett sådant som pappa kör, vill du ha det?” – puckad fråga!!!! SJÄLVKLART ville han ha det!!! Och vips hade jag lotsat honom från hyllan med en oförutsedd kostnad på 70 kr istället för 350 kr *torkar svetten ur pannan* undrar hur länge det fungerar… Det står ju ett märklin på ovanvåningen som ska introduceras så småningom, men han är lite för liten ännu…

Min mobil råkar ha en liten snutt videoklipp med ett tåg som kör. Jag har sparat detta klipp för oförutsedda tillfällen när han behöver sitta still, då langar jag bara över mobilen och så får han sitta och trycka på startknappen och se detta 3 sekunder långa klipp om och om igen…

Att leva med en bunt tågfanatiker kan vara en smula påfrestanden ibland, speciellt som man själv inte har insett vilken tjusning det är (i min lilla värld är de rubbade helt enkelt) men det är ju klart att barnen (inkl maken) ska få leka med sina tåg, oavsett om det är Brio, märklin eller i skala 1:1… I det här fallet så är det så jäkla sant som det bara går, skillnaden på män och pojkar ÄR faktiskt priset på leksakerna!!! Båda ”leker” med ånglok, sonens väger knappt 110 gram medan makens väger 110 ton!

Bilder tagna i september 2007

Du säger att du är trött…

19 lördag Jan 2008

Posted by in Hexan talar

≈ Lämna en kommentar

Ibland springer man på människor som kan sucka och säga – jag är sååå trött – varpå jag känner att ”here we go again”… när man sedan frågar varför de är trötta så kommer oftast svaret; -Jag sov dåligt inatt…. Jaha?! Ska jag tycka synd om dig? Förlåt mig om jag tycker att du bara gnäller, men för mig är det där inte trötthet… bara rent gnäll…

Ta 5 barn, i åldrarna 3 månader, 2 år, snart 4 år, 10 år och 12 år. Varav de tre yngsta inte har träffat de två äldsta på ett bra tag.

Ta en mamma som sedan den 7 oktober har genomgått RS på sina tre barn, kräksjuka på ett barn, matförgiftning på sig själv, maken och ena barnet samt idag drog på sig ryggskott. Som innan hon lyckades ta igen sömnen från sonens kräksjuka drog på sig matförgiftning och var mer eller mindre vaken en natt till…

Släpp ihop alla barnen och sätt denna trötta, smärtfyllda mamma, mitt i alltihop… efter 3-4 timmar känns det helt underbart att lägga ungarna!! Stormen Gudrun var som en vårvind i jämförelse!!!

Trots att man knappt kan ställa sig upp från sittande ställning, än mindre lägga bebisen i vagnen eller babysittern, så finns det inget som heter koppla av…
Man flyger upp och ner, lagar köttfärsås och spagetti (screw GI idag), ammar, blöjorna byter tack och lov maken och han gör även de mest omöjliga rörelserna. Klart han försöker underlätta! Men som inbiten supermorsa (jag klarar allt!) och som ör van att vara ”ensamstående” på veckorna så finns det inget som heter ta det lugnt…

Sista farthindret – ryggskottet – fick jag idag när jag skulle lyfta in mellankillen i bilen. Jag böjde knäna och lyfte honom nära mig, exakt som man ska göra, och se hur bra det gick *fnys*.
Jag stod ett par minuter och djupandades och funderade på om jag skulle ringa in till maken som låg i sängen och be honom komma ut och baxa in mig och så fick han ta dagisfotograferingen idag… meeeeen som den supermorsa man är, så rycker man på axlarna, kvider sig runt bilen, ålar sig in i densamma (jag har ju varit höggravid och tagit mig in i den) och kommer ner till dagis, genomlider fotograferingen och tar sig hem igen…. innan jag ens meddelar maken att jag hade ont i ryggen….

Tack gode gud för pausen jag fick i form av fika, sockerbombad kaka (screw GI idag) och flamstramsiga 2 timmar med bästa kompisen….

Dock insåg jag när jag kom hem att med min trasiga rygg, skall huset göras någorlunda respektabelt inför imorgon när prästen kommer för dopsamtal (äh, vi haaaaar faktiskt 5 barn och 30 miljoner prylar), och i helgen kommer kompisen sedan 25 år med SINA 5 barn….

Någon som vill snacka psykiskt utmattning?!

Någon alls???

Fast förvisso, jag har valt det själv, jag älskar ungarna, jag gillar att lägga mig på kvällen med en varm gosig bebis jämte mig, däremot kom igen och gnäll över att du är trött… men inse att min ribba ligger högt och ger jag dig inte den stöttning du känner att du kanske gjort dig värd av… kolla in om du ens har passerat mina referenser för att vara trött innan du tycker att jag inte bryr mig

måndag, 29 oktober 2007 vid 20:39

Men så får man ju inte säga

19 lördag Jan 2008

Posted by in #Småbarnsliv

≈ Lämna en kommentar

torsdag, 22 november 2007 vid 01:08

Diskuterade med en pappa på Öppna Förskolan häromdagen. Han sa viskande att ”det är så skönt att få vara ensam hemma ibland, men så får man ju inte säga”.…

Varför skulle man inte få det? Oavsett hur mycket man älskar sina barn så är det ganska självklart att ensamtid är den ventil som gör att vi orkar med dem och oss själva!

Jag har 3 små barn som är födda allihop inom 3½ år, maken jobbar borta på veckorna och jag drar hela lasset med hus, matlagning, tvätt, handling osv själv, men jag säger det, att när ungarna går och lägger sig på kvällen – tack gode gud så skönt det är att få sätta sig och slappa för sig själv framför datorn. Mitt sällskap är allt från cola, kaffe till en folköl… men tiden, den är MIN!!!!!!!!

Jag är given tre pojkar som sover när de väl har lagt sig, visst kan lillkillen vakna till ibland men oftast sover han… Utan en här tiden skulle jag inte orka med mina dagar som har ett tempo som de flesta inte skulle palla med!

Men nu frågar jag mig, varför är det så hemskt att erkänna detta högt? Att det är skönt att få tid för sig själv?! Man älskar sina barn men det är tabubelagt att tycka det är skönt att få slippa dem lite då och då??

Inte sjutton säger vi att ”Det är så skönt att slippa maken liten, men så får man väl inte säga”???? Det är väl ganska självklart att man som partners hittar på saker utan varandra! Det borde vara minst lika självklart att hitta på saker utan sina barn också!

Jag älskar mina galningar över allt annat – men GUD så skönt det är när jag får vara själv ibland!!!!!

Ludvig står och kissar…

03 torsdag Jan 2008

Posted by in #Småbarnsliv

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Ludvig fick veta att han levde ikväll…

Ungen har tidigare fått halva huvudet bortskällt när han fick för sig att stå och kissa, ikväll gjorde han om detta… När jag kom in på toan var pallen, toastolen, golvet och hans kläder (som låg på golvet) alldeles nerkissade.

Ungen åkte ut i trappan och fick sitta där utan kalsonger medan jag torkade upp, sedan hade jag ett kort men intensivt förmaningstal om HUR man skulle göra när man kissar… så resten av kvällen frågade jag ett par gånger ”hur gör man när man kissar?” och då började underläppen darra och så viskade han ”man sitter ner”... så förhoppningsvis har meddelandet gått in den här gången *suck*

Könsultraljud 050707

01 tisdag Jan 2008

Posted by in #Småbarnsliv, Hittepå

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, ,

050707 var en rolig och händelserik dag

Den började 10.15 här hemma när vi åkte in, vi kom på tåget och Ludvig underhöll alla 80 min upp till Göteborg genom att dansa ”indiandanser” i gången och erbjuda alla flickor sin napp

Väl i Göteborg så uppsökte vi toa (för andra gången på resan) och sedan började vi dra oss mot barnmorskegruppen. Kl 13.15 var vi framme och tack och lov så var det luftkonditionering så vi fick lite andrum från den otroliga hettan i Göteborg! Ludvig råkade dessvärre ut för det elaka golvet, han sprang som vanligt, trillade och slog i läppen så den sprack, blodet rann men jag lyckades klara både mina och hans kläder!!

Det tog någon minut för honom att lugna ner sig och ungefär 15 sekunder efter att han slagit igen ögonen så kom BM och ropade upp mitt namn *suck* men det gick fint!! Ludvig ner i vagnen, in i rummet och så sov Ludvig igen… Och jag som köpt kex för att ha och muta honom med! Denna insomning var den allra bästa tajmingen han gjort under hela dagen!!!

Undersökningen gick fort! 10 min så var den över!! Så det var en enorm timpenning den BM hade!!! Först fick jag se huvudet och det ligger nedåt, fick sedan se hela ryggraden och till slut rumpan… Och då kunde tom jag se de 3 ”bulorna”, 2 skinkor och en pung så efter ca 30 sek var det klart men hon kollade lite till och sedan tillbaka till rumpan igen för att försäkra sig om att hon sett vad hon behövde… Så vi fick en liten ”joyride” efter att ha klarat av ”mysteriet” så fort… Och faktiskt, tårarna rann av lättnad!!!! Jag vill verkligen ha en kille!!!

Efter undersökningen uppsökte jag toa för 3:e gången och packade sedan ihop våra saker för att gå… Då bröt helvetet lös!!!! Det åskade, blixtrade och VRÄKTE ner regn!!!!! Ludvig hade jag regnskydd till men den där engångsregnkappan jag tänkt packa ner till mig blev bara en tanke och den gjorde ingen nytta hemma – 15 mil bort!!! Så vi fick invänta lite mildare regn då jag inte kände direkt för att vara blöt resten av dagen… Efter en halvtimme var det så pass bra väder att vi kom iväg till Nils Erikssonsplatsen (ca 15 min promenad i Magdistakt). Vi ringde där Ludvigs gudfar John och gick på toa (igen) och tog var sin kletig hamburgare på Burger King.

Efter en timma kom John och vi gick hem till honom och fikade, Ludvig och John hade jättekul när de lekte ihop med en jättestor ”eightball” i form av en ”hoppetihop”. Innan vi gick så var jag på toa återigen…

Vid 17.10 gick vi tillbaka till stationen och på vägen möter vi Johns flickvän Sara och får ett litet snack med henne med…. Tågresan går jättebra tills vi kommer till Falkenberg, då meddelar de att vi måste byta till buss mellan Falkenberg och Halmstad (15 min tågresa) pga en olycka *gah* Jag som tog regiontåget just för att slippa packa om vagnen och fälla ihop den… Men nu visade sig vagnen vara för stor för lastrummet så jag fick ta in den i bussen *muahahaha* Men jag hann alltså inte sätta mig innan konduktören kom och sa att de fått klartecken så det var bara att hoppa på tåget IGEN!!!!

Resten av resan gick jättebra och vi var hemma vid 19.40, samtidigt som Jonas höll på och backa upp på gatan med lastbilen! Så nu sover Ludvig – tog 2 min enligt Jonas – och nu ska jag bara sätta mig och slappsurfa och fundera på pojknamn.