Igår skrev en vän på Facebook så här, och jag har lov att lägga ut texten
En tanke dök upp i min skalle… Den är inte så originell och många har nog tänkt den långt före mig – jag är lite trög och inte alltid först på med saker och ting.
Det här krampaktiga sättet att hålla fast vid könsroller och att barn ska könas så fort de kommer ut ur moderlivet – det måste bottna i att om vi inte hela tiden stoppar in personer i könsfacken så kan ju det inbyggt ojämställda i det rådande samhället inte längre fungera…
Kvinnan är idag ”det andra könet.” Inte norm, utan något avvikande.
Kvinnliga ”egenskaper” (som jag anser många gånger är påhittade konstruktioner för att kunna fortsätta trycka ned kvinnor som grupp) värderas lägre. Vårdande yrken betalas sämre, att vara känslosam, mjuk, vårdande, tycka om mode och smink anses mindre värt och mindre fint än männens intresse för idrott, bilar och vad det nu är.
Jo, jag generaliserar nu.
Att ha kuk är positivt, men ska man nervärdera en man kallar man honom för ”fitta”, ”käring” och så vidare. D v s, kvinnligt=dåligt, sämre.
Manlig sexualitet är något bra, potens dyrkas.
Kvinnlig sexualitet är skämmigt, dåligt, farligt, ska kontrolleras och styras.
Kvinnlighet = det avvikande, det sämre, det inte lika mycket värda.
Så om människor börjar slå sig loss ur bojorna som detta eviga könande innebär, vägrar ha rosa för att de råkar ha det biologiska könet kvinna, inte vill leka med dockor utan med bilar, eller kanske vill leka med både dockor och bilar, inte vill vara snälla och omhändertagande, eller än värre, en kille som gillar rosa eller rent av hellre vill leka med söta gosedjur än låtsasbråka med killkompisarna – då ställs ju allt upp och ned.
Då kan man inte fortsätta att nedvärdera ”det kvinnliga” och upphöja ”det manliga” för om så många inte låter sig etiketteras, inte låter person, intressen och egenskaper styras av sitt biologiska kön – då går det ju inte att se allt kvinnligt (vad fan det nu är) som det avvikande, det mindre värda.
Med synsättet att man ska få växa, utvecklas och blomstra efter sin PERSONLIGHET och inte efter KÖN så finns det ju inte så uttalat manligt/kvinnligt och hur ska man då kunna skilja ut något som kvinnligt och därmed nedvärdera det?
Varför könsroller ska vara så viktigt och så värdefullt förstår jag inte och det har förbryllat mig sedan jag var en sådär 12-13 år. Själva ordet, ”roll” säger ju vad det är, Något man spelar, något man konstruerat – inte den personlighet man har.
Och oavsett det, även om en kvinna nu är så traditionellt kvinnlig på det sättet samhället bestämt är ”traditionellt kvinnligt” i sin medfödda personlighet – varför ska hon då värderas som det något sämre, det avvikande?
Och varför är det fortfarande något ”fint” att vara en pojkflicka men en pojke som är ”flickig” något skämmigt och negativt som ska ”göras man av”?
Många tankar en måndagsmorgon men tänk på den en stund va?
☆ VideHexan ☆ 